Som supporter till ett fotbollslag är man någonstans van vid att spelare kommer och går. Vissa spelare kommer och stannar istället. Mattias Pavic är en sådan. En lojal kille som alltid spelat där tränaren vill att han ska spela, som varit besviken men aldrig oprofessionell när han blivit petad och alltid gett sitt allt för laget. Nu är hans saga i Östers IF all och vi supportrar känner sorg.
Mattias är från Emmaboda, denna lilla järnvägsknut som uppstått i nån slags triangulering mellan Växjö, Kalmar och Karlskrona och som fostrat många bra fotbollsspelare. Han har följt Östers resa i framgång och motgång, alltid stridandes för sin högerbacksplats men ofta vikarierande både som vänsterback och högre upp i banan. Pannbandet försvann och hårknuten kom till, men det var ändå som att han aldrig riktigt åldrades.
Alltså “Pavve” har lite varit Östers IF för oss. Det var han som ofta hängde lite extra med oss supportrar, som gav oss alla segerfilmer från omklädningsrummet och som aldrig, aldrig, ALDRIG sade ett enda ont ord om föreningen även då det fanns tider där han hade fog att göra det. Om någon ung spelare där ute undrar över hur man blir populär hos supportrar så har de ett skolboksexempel här. Gör bara som Pavve. Det kan inte gå fel.
Stort lycka till med allt du tar dig för nu, Mattias. Jag är säker på att med din inställning så kan det inte gå fel, oavsett om det handlar om att spela för någon annan klubb eller att satsa på en civil karriär.
Och tack. Från djupet av våra hjärtan, tack.
//Z
