Snart är det ett nytt år, men först ska vi igenom några skälvande sista dagar av 2017. Om vi lämnar världspolitik och andra bedrövligheter utanför så kan vi åtminstone konstatera att vi fick ett sånt där relativt ospännande Österår som många av oss hoppades på. En trygg mittensäsong som stundtals aspirerade på en toppsäsong, men hela tiden en slags känsla av lugn och ro spelmässigt samt en föreningsbudget som inte gick i spinn. Helt klart något nytt efter alla upp och nerflyttningar och dess tillhörande ekonomikaos.
Men Öster vore ju inte Öster om vi inte fick åtminstone en skandal på halsen. Efter att krutröken lagt sig och Öster slutat på en hedrande femteplats så trodde många att vi skulle fortsätta på den inslagna vägen. In med lite nytt, jo såklart. Bort med lite gammalt, alldeles solklart så. Men det borde väl räcka? Nja. Vi hade – med facit i hand – redan under de sista månaderna av säsongen börjat se små tecken på att Tomas Askebrand kanske inte skulle fortsätta som Östertränare.
Askebrand själv bedyrade ständigt hur bra han trivdes i Öster, men det har varit långa och många resor från Åsa mellan Varberg och Göteborg (ironiskt nog exakt 222 kilometer mellan Tomas hemadress och Myresjöhus Arena, en slags bonus för alla er frontare som genom åren haft en relation till talet 22). Plus att det aldrig någonsin var på tal om att flytta de där 222 kilometrarna från västkusten till Smålands mittpunkt, och nu skulle ju hans kontrakt dessutom gå ut. Det fanns också en tyst men ändå hörbar kritik överallt i Österleden; om lagets oförmåga att föra matcherna spelmässigt och det lite trista i att spela fotboll genom att ständigt vänta på motståndarnas misstag.
Så tecknen fanns där. Dels att Tomas själv kanske inte såg Öster som hans långsiktiga projekt i livet då en flytt var otänkbar, dels den där kritiken. Men poängen trillade in, och såväl spelartruppen som lagandan var gedigen. Killarna jobbade stenhårt för varandra och det räckte långt. Det fanns egentligen aldrig någon kossa på isen så länge som allt det där uppfylldes. Men fanns det egentligen någon framtid? Var det så här Öster ville profilera sig själva? Eller siktade man längre?
Det skulle visa sig att man siktade cirka sju mil åt nordväst. Där ligger Värnamo och där fanns Christian Järdler. En ny, spännande tränare som gjort underverk med en på pappret rätt så beskedlig Superettantrupp. Problemet var bara två; dels hade Järdler ett år kvar på kontraktet och dels var den klubb han hade kontrakt med IFK Värnamo. I den här krönikan tänkte jag undvika att skriva allt jag tänker och känner kring Värnamos kamratförening, men några kamrater i åtminstone vänskaplig betydelse har de definitivt aldrig varit, och så var definitivt inte fallet nu heller.
Efter en stundtals rent bisarr debatt om moral och etik (hej hej bibelbältet) så kom klubbarna till slut överens. Askebrand tackade för sig, och hittade snart ett nytt intressant uppdrag i att rädda ett stukat och spretigt Örgryte. Järdler kom till Öster, flyttade till Växjö, framträdde med ett brett leende och pratade ivrigt spelidéer i alla intervjuer som gjordes. Bilden av en tränare som vet vad han vill och tror på trädde tydligt fram. Frågan vi alla ställer oss just nu är hur det här kommer att smitta av sig på truppen.
Truppen ja. Det hade redan under slutet av säsongen ryktats om att Fritiof Björkén ville prova vingarna högre upp, och klubben som vann hans signatur var Brommapojkarna som gjorde rent hus i Superettan. Och när Silly Season inleddes tappade vi även Isaac Shaze (för övrigt enormt bra de sista matcherna i föreningen), Johan Hjalmarsson (lägger av med elitfotboll), Robin Östlind och Kalle Lindblad. Framförallt tappet av den sistnämnda var svårt för mig att bära. Ett stort rödblått hjärta som funnits tillgänglig för oss i föreningen även i tider då alla andra färger var svarta.
Men vi har ju fått in lite också. Spännande Järdlerkänningar i Liridon Silka och Fredrik Lundgren (får äntligen chansen att bevisa vad han går för i sitt hjärtas lag, varmt välkommen tillbaka) och lite smart + rutinerat i Simon Helg och Oliver Silverholt. Någon värvning till ska in och vi får se vad det blir. Kanske tillochmed två då danska Lyngby lagt ett bud på Simon Strand.
Jag erkänner – jag var en av dem som blev lite trött när Simon Strand grät ut på en fotbollsryktessajt häromsistens. Det är inget fel i att vilja bli såld. Det är inget fel att vilja gå till en annan klubb, vilken som helst egentligen, trots att man har kontrakt. Man är inte helt livegen som fotbollsspelare, kontrakt eller inte. Men det är både omdömes- och respektlöst att gå ut i media mitt under pågående förhandlingar, framför allt också att lägga kommentarer kring vad ett bra bud är och inte är. Om Simon själv är mån om sin framtid så ger jag här två tips; helt gratis. 1: Kommentera inte pågående förhandlingar till media, de kommentarerna syns på nätet i all framtid och kan vinklas till allt möjligt. “Inga kommentarer” är ett guldcitat här. 2: Ha inte för bråttom. Att vara ordinarie och dominant i en sämre serie är både roligare + ett mer attraktivt skyltfönster än att vara bänknötare i en bättre.
Om nu Simon blir kvar i Öster så hoppas jag att han tänker om. En jämförelse några snäpp högre upp: Coutinho har ju liksom inte blivit sämre av att spela kvar i Liverpool ett tag till, men hans anseende fick sig en onödig knäck p g a uttalandena om Barcelona. Men jag hoppas också att vi supportrar kan acceptera att spelare bara är människor och gör fel – precis som alla vi andra.
Så här i sista stycket vill jag tacka mina kamrater i East Front, ni som besöker vår hemsida och alla andra Östersupportrar för ett fantastiskt år. Från den helt galet sköna och mäktiga bortapremiären (se filmen i krönikans inledning) ända fram till (det ospännande) slutet var jag stolt över att stå vid er sida. Tillsammans gör vi det som ingen trodde var möjligt för några år sedan; vi bidrar ständigt till att öka stödet för Östers IF och vi gör det precis så värdigt som en svensk fotbollslegendar som Öster förtjänar.
Gott Nytt!
//Sekreterare Z
P.S. Hjälp oss hjälpa Öster. Bli medlem i East Front 2018 redan idag. D.S.
