Spelare kommer och går. De blir tokhyllade som unga talanger. Sen får de sitta på bänken några matcher och vill då bli utlånade/uthyrda så snart som möjligt. Eller så har laget de spelar i råkat ramla ner någon division, och det ses som döden för karriären. Alla mål, finter och passningar som spelarna överhuvudtaget lyckas med läggs upp på YouTube av någon agent, och supportrar och sportchefer analyserar. Provträningar. Provträningar igen. Och när spelarna sedan hoppat runt i några klubbar (ingen klubb har ju riktigt förstått vilken talang de går miste om) och plötsligt kommit upp i 30-årsåldern så är det ofta över för länge sedan. Och vi supportrar och media har hittat någon annan ung talang att gulla med, och så börjar allt om på nytt.
När allt är så här galet så är vi allt lite glada över att vi har fått ha lite klokhet hos oss. En klokhet som heter Elmin Nurkic. Killen som kom till oss som den där tokhyllade unga talangen, där många Smålandsklubbar (jo några andra klubbar också) stod på kö för att få hans signatur på pappret. Elmin valde Östers IF. Och sedan fick han uppleva följande i tur och ordning: nerflyttning, mittenlag, uppflyttning, bottenlag, mittenlag, uppflyttning, nerflyttning, nerflyttning, mittenlag, uppflyttning och… så plötsligt var det dags för årets säsong. Vips hade 10 år gått. Den unga talangen har inte blivit en världsspelare ännu, men en stabil spelare. En kille som inte gjorde så mycket väsen av sig utanför planen men som ytterst sällan lämnade ett dåligt dagsverke efter sig. En sån där man räknar med helt enkelt. Och nu känner nog Elmin att det är dags att prova något annat. Få mer speltid på sin vänsterbacksposition där han trivs bäst? En sista chans att kanske komma vidare ut i Europa?
Nej, vi vet inte exakt vad som ligger bakom Elmins beslut. Vi behöver inte veta heller. För om man som spelare gör som Elmin Nurkic har gjort får man alltid sina supportrars respekt när man väljer att lämna. När man inte följer det som alla säger är bäst för ens karriär utan väljer att följa sitt hjärta. I vår värld är det stort. Det är då representanter för Östers officiella supporterförening stressar fram en banderoll i sista minuten, det är då en fullkomligt spontan och oregisserad hyllning briserar.
Så stort tack från oss till dig, Elmin Nurkic. Och stort lycka till i Norge.
P.S. Och fick vi önska oss något så vore det att du meddelar oss några dagar i förväg nästa gång du lämnar Östers IF. Tack på förhand. D.S.
//East Fronts styrelse (genom sekreterare Z)
