Östers IF. Klubben som så många dömt ut. Klubben som aldrig skulle klara konkurrensen från andra idrotter i stan. Klubben som sades ha ett svagt stöd i allmänhet och från Växjöbor i synnerhet. Glöm allt ni hört och känt. Vi ska tillbaka, och vi ska tillbaka med besked.
Efter resan från Allsvenskan 2013 via Superettan 2014 till Division 1 Södra 2015 så var många med mig otroligt trötta. Trötta på ständiga löften från klubbens makthavare, löften som aldrig kunde hållas. Trötta på spelare och ledare som kysste klubbmärket ena dagen och flyttade till någon helt ointressant mittenklubb andra dagen – bara för att få behålla sin lönecheck eller status. Trötta på den allmänna idrottsliga stämningen i Växjö där vissa politiker och viss allmänhet gjort det till en nationalsport att sparka på den som ligger, den som inte passar in i den allmänna framgångsfaktorn för staden.
Men det är något visst med Östers IF. Något inga makthavare, spelare, negativ allmänhet eller politiker kan döda. Varje gång föreningens klubbmärke blivit nedsmutsat så genomgår det ett stålbad och kommer upp lika fint som det varit tidigare. Ibland – som nu – även finare. Och då försvinner vår trötthet. Sakta vaknar vi igen, vi som aldrig kan överge vårt Östers IF helt men av ren överlevnadsinstinkt tvingats tillbaka en bit in i grottan för att slicka våra sår. Där är jag nu, mitt i uppvaknandet, med en tro på föreningen igen. Och jag är inte ensam.
Jag brukar nämligen hävda med en dåres envishet att ett klubbmärke kan man känna stolthet för på flera sätt. Om de idrottsliga resultaten uteblir finns det andra saker som en förening med självaktning kan bygga för att behålla sina supportrar. Det har Östers IF gjort de senaste åren: Projektet Öster i samhället och Nattfotbollen är bara några exempel på detta. Vi har också – trots det ekonomiska bortfall en degradering från elitfotbollen innebär – fått se en bibehållen stor satsning på föreningens ungdomar. Det här ligger helt i linje med Östers historia då föreningen uppstod från en hel stadsdels engagemang där själva A-lagsfotbollen bara var toppen på isberget.
Vad har då allt detta resulterat i? Det senaste exemplet: Öster bad sina supportrar om hjälp med att samla in 200 000 kr för att täcka en satsning på nyförvärv. Med flera dagar kvar på insamlingen var målet nått. Slutsumman landade på runt 280 000(!).
Fortfarande styrs Östers IF av sin styrelse och av avlönade personer som ansvarar för olika delar inom föreningen. Fortfarande har vi en A-trupp som representerar föreningen på planen. Men de är inte dem som är Östers IF. Det är vi som är Östers IF. Alla tillsammans.
Och nu är det oss supportrars tur. Snart börjar Österhösten, en höst där A-laget innehar serieledning och vi har en nyckelroll. En roll som vi vill ta. Det märks överallt. Unga killar och tjejer börjar inte längre automatiskt hålla på något storstadslag utan vågar istället stötta sitt lokala lag i tredjedivisionen. Äldre supportrar – liksom jag själv – kommer tillbaka från våra grottor. Alla ska vi samlas för att hjälpa till att knuffa vagnen som ska ta Östers IF tillbaka till elitfotbollen.
Så fortsätt dela artiklar och krönikor om Öster. Skriv själv om Öster på sociala medier och i vårt forum. Gå på hemmamatcherna och åk med på bortamatcherna. Låt hela världen få se att du – just du – håller på en av de mest klassiska och en av de finaste föreningarna i Sverige. Visa att du är stolt över din stad och ditt lag.
Och jag lovar att belöningen kommer. En dag står vi återigen där med glädjetårar i ögonen och ser vårt Östers IF vinna fotbollsmatcher i Sveriges högsta serie. Och vi kommer att dela den upplevelsen med tusentals andra. Och vi känner att vi – just vi – var med och gjorde skillnad när det behövdes som mest.
//Z
