På lördag gör jag min sista match som klubbchef i Östers IF. Det är mycket känslor som fladdrar runt i kroppen när jag tänker på det. Det är mycket som kommer att kännas tomt och vemodigt efter domarens slutsignal men jag bär också med mig många fina minnen och erfarenheter. Framför allt bär jag med mig alla de fantastiska personer som jag träffat och som alla brinner för Öster på sitt sätt.
Det var inte utan stolthet i bröstet som jag klev in på kansliet som ekonomichef i juni 2013. Att det var ett tufft uppdrag som väntade visste jag även om jag kanske inte riktigt förstod vidden av det. Men just stoltheten över att arbeta för Östers IF har jag alltid burit med mig, även när det blåst som värst.
Öster berör många och jag har full förståelse för den frustration som jag vet att många känner över de senaste årens resultat, på och utanför plan. Jag hatar själv att förlora och min drivkraft har alltid varit att försöka göra allt för att undvika det. Efter att ha fötts in i och levt med Ljungby IF i drygt 30 år trodde jag att mitt engagemang i Östers IF skulle bli lite mer av ett ”vanligt jobb” för mig. Jag hade fel! En snabb förälskelse och sedan var man fast.
Att saker och ting gungade rejält redan 2013 tror jag inte undgick någon. I princip en hel organisation försvann men när jag fick frågan att kliva in som klubbchef tvekade jag inte en sekund. Jag hade gjort samma val idag! Ryggsäcken från 2013 var ganska tung och många saker som legat lite under ytan ploppade nu upp med jämna mellanrum. Många val var lite som pest eller kolera och att hantera en restaurangkonkurs mitt i säsongen var inget som en slimmad organisation låg och drömde om. Tack vare hårt arbete och otroligt lojala medarbetare lyckades vi dock lösa det mesta men dessvärre inte det viktigaste, ett nytt kontrakt. Historien kom otäckt smygande sig på och de där minuterna på en sliten konstgräsmatta ute i Täbys hemska mörker kommer jag nog aldrig riktigt kunna skaka av mig.
Ett nytt stålbad väntade och någonstans där tappad vi nog också en del av den glädje och gemenskap som alltid fanns där under 2014 trots resultaten. De val man gör är det val man tycker är rätt för stunden men självklart har jag funderat mycket på vad som kunnat gjorts annorlunda för att saker och ting skulle fått ett annat slut. Det viktigaste för föreningen nu är dock att fundera på hur man ska göra i framtiden. Oavsett vad som händer går dock solen åter upp i Öster och sagan om Östers IF är långt ifrån slut.
Många personer pratar gärna om sitt Österhjärta. Andra visar det varje dag. Man brukar säga ingen nämnd och ingen glömd men det tänkte jag faktiskt gå ifrån lite denna gången. Det är personer som vår materialförvaltare Christer Andersson som alltid finns där och som alltid ställer upp som personifierar vad Österhjärta är för mig. Hans vita bil står oftast där utanför arenan först varje morgon, vardag som helg. Det är en person som man inte alltid märker att han är där men jag kan lova att man märker när han inte är där. Utan personer som Christer hade Öster varit en oerhört mycket mindre förening. Tack Christer och tack till alla er andra som på något sätt gör en insats för föreningen. Utan er – ingen förening!
På lördag spelas en mycket viktig match på Myran och jag hoppas att så många som möjligt sluter upp. Tyvärr är det inte bara sista matchen för mig utan också för evenemangsansvarige Mazdak Shiasi som tyvärr tvingas lämna föreningen igen. Han har tillsammans med främst studenter från CSM byggt upp en matchorganisation som håller betydligt högre klass än vår nuvarande serietillhörighet. En fantastisk person, medarbetare och vän som betytt mycket både för föreningen och för mig under dessa år. Din nästa arbetsgivare gör ett kap, all lycka i framtiden!
En av de frågor som jag brunnit för mest under min tid som klubbchef är supporterfrågor och jag är stolt över den relation som vi byggt upp med er supportrar. Ni är oerhört viktiga för föreningen och er röst är avgörande för framtiden. Jag hoppas att så många som möjligt sluter upp och deltar på fredagens Tifodag och bidrar till en härlig inramning på sista hemmafighten inför sommarvilan. Något som bidrar till att rysningen i kroppen när ”Stjärnorna i Öster” spelas blir extra stor.
Jag tror att Östers IF har alla möjligheter att ta sig tillbaka till fotbollens finrum igen. Jag tror också att en långsiktig satsning på akademin och spelare därifrån och från närområdet kommer att ge de bästa resultaten över tid. Historien visar att olika kortsiktiga lösning oftast bara blir just kortsiktiga….
Ibland tycker man olika om saker och ting och vissa saker är viktiga för mig och det som jag står för. Då får man ibland fundera i nya och andra banor och ändra inriktning i livet. Att jag vill komma tillbaka till fotbollen i framtiden vet jag. I vilken form och var det blir återstår att se.
Att jag inte kunnat ge er supportrar det som jag helst av allt velat, glädjen över ett avancemang, grämer mig mest. Ingen är värd det mer än er och ingen har offrat mer än er! Jag hoppas dock att vi ändå ska få fira det tillsammans i framtiden. Årskortet på Södra Stå är inköpt – där ses vi i augusti!
Östers IF i mitt hjärta!
