Snart börjar löven gulna, Växjö vaknar ur sin sommarslummer, och matchkvällarna blir svarta och inneslutna i ett gråaktigt dis som är så typiskt för vår stad. Klapp-klapp ramsorna drunknar i tjocka handskar och elljuset avslöjar obarmhärtligt varenda skrymsle av vår otidsenliga arena och gör den i samma veva osannolikt vacker. Och underligt nog brukar alltid det här vara den tid på året som Öster är som bäst. Det är dags för det vi brukar kalla Österhöst.
Österhöster är dock inte alltigenom positiva. När varenda match blir till ett måste och varenda poäng värd att offra en arm för så ökar kraven på laget och dess tränare. Och för oss med Österhjärta kan det vara i det närmaste fruktansvärt. Jag brukar ta upp ”Lill-Damma” (tränare 1998-2000) och hans hjärtbesvär under såväl kvalet mot Ljungby 1999 och slutspurten i SE 2000 som fick honom att inse att han inte kunde vara tränare i Öster längre. Österhösterna var helt enkelt för grymma.
Så det Österlag som inledde uppe i Ljungskile med ett nytt spelsystem, ny tränare, bättre form och ett helt, helt annat ”go i laget” som man brukar säga ska veta vad de har att vänta. I skrivande stund är Värendsvallen en härlig plats att vara på – lagets nya framfart och uppträdande har gjort huvudläktaren mer positiv än på flera år, och jag måste nog ta mig tillbaka till perioden med Schenka som tränare i en uppåtgående trend (2001-2002) för att hitta något liknande i modern tid. Lägg till detta ett gäng nya underbara supportrar som tycks samla in all energi de kan hitta i Kronobergs skogar till Norra Stås blå betongläktare vilket medfört klackinsatser där utöver det vanliga. Men ju närmare facit vi kommer, ju mer kommer svängningarna i känslorna. Ena sekunden är vi dömda till mardrömssäsonger i Division 1, andra sekunden är vi på gränsen till Allsvenskan. Berg-o-dalbana är ett understatement för detta fenomen.
Jag hoppas att alla inser hur viktiga vi är under denna Österhöst. Häromdagen satt jag på Facebook och spanade lite på mina Östervänners profiler, och precis som det alltid varit för mig så ser jag hur de får utstå tråkningar för att de valt Öster som lag och för att de är på Norra Stå. En del av oss klarar inte av det där, vi viker undan och ger upp. Att varje gång behöva försvara Öster för att vi antingen är ett litet skitlag i en bonnhåla eller vara så och så pass mycket bättre förr… nej, jag orkar inte mer – OK, de suger – jag hittar på något annat att göra. Jag har tidigare skrivit om att jag har full förståelse och att jag ibland skulle önska göra detsamma. Men jag kan inte sluta. Det är en drog. Och alla nyfunna Östervänner behöver bara uppleva ett Limhamn/Bunkeflo 2009 eller Café Opera 2002 för att alltid var fast i Österknarkträsket.
Och till er som tillhör den gnällande, tråkiga delen av befolkningen som alltid klankar på era polare för att de älskar Öster och inte lag som t.ex. AIK eller Bajen – tyvärr läser ni väl inte det här, men jag har några meningar till er också. Som Växjögnagare eller Växjöbajare är ni inte värda ett skit i Stockholm. För de genuina supportrarna däruppe ses ni som pajaser, som dresserade apor som gör det som är enklast hela tiden. Ni slipper stå upp för ert lag uppe i Stockholm; ni slipper bli tråkade av andra supportrar däruppe (som ni alltid tråkat Östersupportrar), slipper springa benen av er för att ni råkat befinna er på fel plats vid fel tillfälle och ni slipper få stryk av ordningsvakter inne på matcherna bara för att ni råkat gå förbi när någon annan retat upp dem.
Men med åldern lär ni er oftast också att älska det som är ni, erat ursprung, er historia. Växjö är inte Stockholm, vi är färre, men vi är precis lika jävla genuina. Ni är inte helt rökta, bara patetiska just nu. Sånt går alltid att ändra.
Slutligen några ord om Ludde Ernstsson, vår nya tränare och Ludde Pung med hela svenska folket tack vare Mats Olssons fina ord i Expressen 2002. Själen är där, hjärtat är där och han är modig som fan. Han vågar riva om i ett spelsystem, vågar såga Värendsvallspubliken i media med att helt korrekt säga att många förväntar sig för mycket av laget. Han skyddar alltid sina spelare och är ärlig i kontakterna utåt. Han vågar fanimig tillochmed sätta Fredde Bild som vänsterback och komma undan med det.
Det är så man får respekt av både spelare och supportrar, det är så man skapar en vinnande trend.
Ludde är väl rustad för en Österhöst.
Är du?
//Z
