Igår på morgonen när molnen hängde tunga över Växjö, ryktet gick att Ludde skulle prova en högintressant uppställning och familjen inte hade något planerat (eller iallafall inget viktigt) så realiserades idéen om en roadtrip till Bohuslän och idylliska Ljungskile. En roadtrip på totalt över 60 mil – 7 timmar i bil på stressande semestervägar i pressande hetta – var all möda i världen värt då vi som var där fick se Öster prestera lika stressande och pressande fotboll. Den första halvleken var i mitt tycke den spelmässigt bästa halvleken sedan 2006.
Hur kommer det sig att ett lag som knappt slagit en enda djupledsboll på en hel säsong plötsligt öser ur sig knappa tiotalet direkt briljanta genomskärare på en enda match? Hur kommer det sig att vi plötsligt igen spelade försvarsspel över hela banan och höll en hög press? Är det här direkt kopplat till tränarbytet? Jag kan inte riktigt spika det fullt ut, men det fanns främst sex saker som Ludde ändrade på (alternativt behöll) som fick mig att smälta:
1. Freddy Borg i en fri forwardsroll. I linje med motståndarnas backar, ömsom till höger, ömsom till vänster men också i mitten så kunde han utnyttjs både snabbhet, fysik och spelsinne till max. När LSK insåg att de inte kunde släppa ögonen på honom en sekund skapades även ytor till hans lagkamrater.
2. Jabu Mahlangu fortsatt centralt. Killen som alltid är spelbar. Extremt rörlig och extremt viktig i uppspelsfasen – speciellt när bollen kommer från våra backar.
3. Olivier Karekezi som mittfältare alternativt släpande forward. En roll jag inte haft en aning om att han behärskade, men Olivier växte mycket när han kunde ta emot bollen i ytan mellan motståndarnas mittfältare och forwards, kunde utnyttja sin förmåga att hålla i bollen och visade sig sedan ha ett härligt spelsinne när alternativ fanns både framåt och bakåt.
4. Enes Smajlovic. Han gör det så otroligt bra både framåt och bakåt och visade med tydlighet att han just nu ska vara före t.ex. Alex Henningsson i Östers startelva.
5. Danny Tadaris. ”Städrollen” framför backarna var effektiv. Snacka om att vara en nagel i ögat för motståndarna.
6. Det nya mittbacksparet David Vidarsson och Månz Karlsson. Vågar Ludde peta Bild, Vasilj eller bägge? Vidarssons följsamhet, iskyla och vinnarskalle kom till sin rätt nu och lagkaptensbindeln (trots att jag pratat om Jabu och Charles tidigare) var klockren. Månz har min fulla respekt, en spelare som ofta förbises men som alltid gör precis det bästa han kan varje gång han får spela.
Jag är helt överrumplad och faktiskt lite tagen över att system- och tränarskiftet fick en sådan positiv effekt direkt på spelarna. Man ska absolut inte redan frångå det faktum att vi just nu är ett bottenlag, men de flesta av oss är tämligen överens om att det har funnits så mycket mer kunnande att plocka ur från det här laget. Igår var vi äntligen på en nivå som man känner är rimlig. Vi kan hota alla lag i serien, i alla matcher hette det – nu bevisade vi det med önskvärd tydlighet.
Hur ska vi lyckas hålla i detta då? Jo först och främst kommer LSK till Växjö härnäst med full vetskap om vem Freddy Borg är och säkert kommer de också att vara mer vaksamma defensivt än de var i första halvlek. Systemet kommer att testas. Men jag ber en stilla bön om att vi vågar behålla det även när vi förlorar matcher med det. För det kommer vi säkerligen att göra.
Trots grannlåten igår finns det också negativa saker. Vi blev lite för försiktiga i andra halvlek, och backade lite för mycket. Efter reduceringen var det dessutom stundtals full kalabalik i Östers straffområde, och även om vi kontrade bra när vi fick tillfälle så har vi inte riktigt den tryggheten i försvaret ännu som gör oss till ett stabilt SE-lag. Men jag tror det kommer med bättre självförtroende och kontinuitet i positionsspelet.
Men totalt sett: Det här samt sparkapitalet i tidigare skadade Charles Anderson (spelade sista tre minuterna igår) lovar gott för Österhösten. Och tänkte ni på att de spelare som tidigare förknippats med respektlöshet, fart och framtid (Henningsson x 2, Katenda etc.) var bänkade från start?
Tack till Öster för att ni gav mig hopp igen. Det var dåligt med det för en vecka sedan efter Trollhättanmatchen, men nu kan jag på allvar se en förändring i både spel och attityd och känner mig därmed… lugnare. Inte helt lugn ännu, men lugnare.
Och tack till alla sköna Östermänniskor som åker till Ljungskile en solig lördag. Att jag är sedd som halvt galen av många i min bekantskapskrets är säkert i sin ordning, men det är hursomhelst skönt att det finns några till som jag därute.
Avslutningsvis: Hela dagen var faktiskt lite som sex när det är som bäst. Puss.
//Z
