Två matcher mot tänkbara bottenkollegor (Ängelholm och Väsby) visade sig innebära sex poäng. Det kan inte nog sägas hur viktigt detta var efter uddamålsförluster mot två andra tänkbara bottenkollegor (Falkenberg och J Södra). Detta tillsammans med vårt pånyttfödda damlag ger oss en förhoppning om en riktigt, riktig trevlig Österhöst.
Men vi ska ta oss igenom sommaren först och ska inte ropa hej whatsoever. Och när det gäller herrlaget så väntar två svåra matcher mot Sundsvall och Degerfors, två välorganiserade och duktiga lag som gått riktigt bra i serien så här långt. För att snyta poäng av dessa lag behöver vi skärpa oss ett par snäpp defensivt, samtidigt som vi måste våga spela vår fotboll offensivt. En svår avvägning att göra för laget.
Jag har inte skrivit mycket om damlaget i år, vilket är dumt. Det finns nämligen en hel del att skriva om. Jag brukar skylla på SvFF:s bedrövliga tabellsystem för damfotboll, för det blir inte riktigt intressant i Division 1 Södra förrän man på allvar har chansen att vinna sin serie – detta då det alltid bara är ett lag som går upp. Och traditionellt sett så har det alltid varit det lag som förra året trillade ur Damallsvenskan som dominerat kraftigt och dödat serien tidigt.
Men i år är det annorlunda. Östers damer visar med sitt fina spel och härliga självförtroende att man är en het kandidat till uppflyttning i en serie som är jämnare än jag någonsin minns den. Ett herrlag som hänger kvar i Superettan och ett damlag som flyttas upp i Allsvenskan känns som en av 2010 års våtare drömmar, och innebär att ytterligare en spik i kistan slås för de belackare som hävdar att fotboll inte har någon framtid i vår stad.
Fotbollen får sig annars många törnar just nu. Det är den allsvenska publikkrisen, vuvuzelor och ett VM där Sverige inte deltar. Men alla belackare – jag är hemskt ledsen. Det är fotboll som gäller även i framtiden i Sverige. Snart är det den enda riktiga folksporten, den sport som alla våra samhällen och samhällsklasser kan utöva från motionärsnivå till elitnivå. Den enda idrotten som på allvar knyter landet samman. Alla andra sporter kräver ett närmst överdrivet engagemang från föräldrar och ledare (och ibland även en fet plånbok), något som tyvärr inte alla idrottsintresserade ungdomar har tillgång till.
Och i Växjö och Öster är det extra tydligt. Ungdomsfotbollen är på stark frammarsch både på dam och herrsidan, allt fler egna talanger utvecklas samtidigt som nivån på de allra bästa höjts avsevärt. Vi har drömt om det, vi har hoppats och snart kommer vi att få skörda allt det jobb som lagts ner på fotbollsgymnasium, riskkapitalbolag och kampen för fotbollens rätt i Arenastadsprojektet.
Idag känns det riktigt, riktigt bra. Och vad mycket roligare det är att skriva då. Ber om ursäkt för en lång väntan på att något ska skrivas här på hemsidan, men jag erkänner – luften gick ur mig efter Jönköping. Kände mig helt tom. Satte jag mig någon gång och verkligen försökte skriva så svarade inte fingrarna på hjärnans tilltal.
Bedrövligt.
Men nu var det alltså slut på den krampen och jag hoppas att det är ett tecken på att detsamma gäller Österherrarna och deras stundtals krampaktiga spel.
Och ge fan i att sälja min Borg förresten.
//Z
