En bit av säsongen har spelats, och som det känns så kommer inte heller denna säsong att helt tillbringas i trygghetens tecken. Efter att ha varit ett topplag i Division 1 är vi i alla fall just nu ett bottenlag i Superettan. Vårt jojoande i serierna de fem (!) senaste åren har skapat ett supporterskap där det hela tiden är ytterst nära mellan himmel och helvete och där behovet av ventiler är större än någonsin.
Vad menar jag med ventiler då? Jo, ta till exempel alla oss som har Öster som favoritlag. Trots all motgång är vi fortfarande rätt många. Vi skapar med detta ett tryck på spelare och ledning, ett tryck som både vi och dem måste klara att hantera. Och för att hantera all sorts tryck så krävs det ventiler, annars skapas det istället läckor som båda parter (Öster och dess supportrar) hela tiden får lägga onödigt krut på att täta.
En av de viktigaste ventilerna är informationsventilen. Att informera är A och O för att skapa trygghet för både Öster och dess supportrar och här har det dessvärre brustit i flera saker. Flummandet kring biljettpriserna är kanske en av de största läckorna just nu; faktumet att folk fortfarande inte vet vad de kommer att få betala för att se sitt favoritlag från gång till gång har lett till ett muttrande som kan höras från supportrar i samtliga åldrar och kategorier. Om jag hade suttit i Österledningen så hade jag på grund av detta direkt gått ut med ett informationsdokument där man listar upp samtliga matcher och listar priserna för alla tänkbara kombinationer av folk och läktare – samtidigt som man ber om ursäkt för att man varit otydliga och inkonsekventa. Och vips hade man haft kontroll på den ventilen.
En annan del av informationsventilen är det som berör själva fotbollen. Det finns några eldsjälar inom supporterleden och på Östers officiella hemsida som då och då gör intervjuer med ledningen, tränarparet och enskilda spelare, men det måste komma ännu mer information och den måste komma snabbt. Efter en vinst behöver alla supportrar snabbt få ta del av lagets glädje, och efter en förlust behöver alla supportrar snabbt få ta del av lagets frustration. Och man kan inte längre lita på att SMP och annan media alltid fyller den luckan och bara se den egna informationen som en bonus.
Den egna informationen är istället livsviktig i dagens samhälle där ett intresse både kan väckas och släckas med en statusuppdatering på Facebook. Det är med den man kan se till att låta tränare och spelare prata färdigt, det är med den man lite kan styra vad som kommer ut (och när det ska komma ut) och det är med den man kan undvika att falla i ”sånt som folk vill läsa”-fällorna (sensationsjournalistik) och istället fokusera på en redan fokuserad målgrupp. Och efter att ha tillbringat en hel del år med insyn i de här frågorna så kan jag tyvärr säga att det har blivit sämre på sistone. Och det kan jag enkelt mäta genom att jag märker en klart ökad frustration hos föreningens supportrar.
Bara för att göra det klart så att inget misstolkas: Det är inte en webmaster på en hemsida som ansvarar för att informationen finns och är korrekt utan istället för att informationen kommer ut. Kommer ingen eller knapphändig information inifrån så kommer det inte heller – you guessed it – någon hemsidetext.
Öster kommer nu- som en hel del av er känner till – att ändra sin organisation när det gäller hemsidan, men min oro är om man mer tänker på hur själva hemsidan ska vara uppbyggd och hur snygg den ska vara än att man tänker på hur den ska uppdateras. För att ett verkligt lyft ska komma måste föreningen ha dedikerade ”informationssökare” i flera led. Man måste inse vinsterna med sociala medier som Twitter och Facebook och använda dem rätt.
Man måste – väldigt enkelt uttryckt –ta kontrollen över ventilerna.
Och detsamma gäller faktiskt oss också. Med en liten skillnad.
En officiell men fristående supporterklubb kan inte styra sina medlemmar, vi kan inte bestämma vad som är korrekt att tycka om tränare, laguppställningar och spelarna på planen. Vi kan inte hindra folk att skrika okvädningsord från läktarna, även om de allra flesta av oss är medvetna om att det inte tillför något positivt vare sig till läktarupplevelsen eller till spelet på planen. Men skulle EF som förening försöka styra folks åsikter skulle vi tappa vår trovärdighet, liksom att vi direkt skulle kategorisera Östers supportrar i något slags A- och B-supportrar. Det håller inte i en så pass liten supporterklubb som vi ändå är. Vi måste alltid vara fristående i vår kommunikation med Östers IF med devisen ”styrelse, tränare och spelare går – kärleken till Öster alltid består” hela tiden i minnet.
Däremot ser jag inga som helst problem med att vi kan hjälpa till att föra ut Östers information, och att vi faktiskt med detta – om informationen kommer i rättan tid – kan undvika att falla i de värsta ”AVGÅ” och ”HATA”-fällorna. Och jag ser absolut inga problem med att vi på läktaren kan visa lite jävla hjärta och kan tåla en förlust åtminstone nästan lika bra som vi kan tåla vinst. Att vi kan stå bakom våra spelare och försöka lyfta de till nya höjder med positiva ramsor istället för att konstant påpeka för dem att de inte gör som man skall.
Och vi kan börja uppe i Jönköping på fredag. Tokstöttning. Jag skulle önska den supporterskara som kör ”ÖIF är dom bästa” i två halvlekar även om Öster förlorade med 6-3 (Sylvia borta 2001) istället för den supporterskara som krävde att hela världen och kanske främst Otto skulle avgå efter en 0-1 förlust mot Falkenberg 2010.
Kom igen nu för helvete, nu älskar vi.
//Z
P.S. Förlåt för en (säkert för) lång krönika. D.S.
P.S (igen) Tack Hansen för påpekandet att Sylviamatchen slutade 6-3 och inte 6-2. Underbart med en livs levande statistikrapport 🙂 D.S.
