Kära vänner, det är nu snart en månad (om inte mer) sedan jag senast skrev en krönika här på eastfront.net. Anledningarna är många, kanske främst ändå att jag är tämligen upptagen med nästa version av just eastfront.net, ett kärleksbarn där det främsta målet från början var att skapa ett levande Österforum för Östersupportrar i Växjö och i resten av världen. Ju längre tiden gick så blev sidan en vital del av föreningen och innehåller idag så pass många funktioner att en uppdatering faktiskt är att betrakta som ett smärre helvete. Det tar liksom aldrig slut.
Inför varje uppdatering är jag alltid lika upprymd och fylld av energi. Mot slutet av varje uppdatering hatar jag mig själv för att jag utsätter mig för detta. Det slår nämligen aldrig fel, det är alltid något med själva uppdateringen som jävlas samtidigt som jag brukar få extremt mycket att göra även på mitt riktiga jobb – och precis så har skett nu också. Men stoltheten och känslan att se att så många besökare återvänder till eastfront.net och vetskapen om att det fortfarande är många som läser och uppdaterar här är faktiskt värd allt slit.
Föreningsarbete. Sverige är fortfarande känt som ett land med extremt många ideella föreningar. Det ligger nog lite i svenskens natur, vi skapar en förening för allt som betyder något för oss och sen jobbar vi tillsammans i ett team. Jag tror att vi trivs med den där känslan, att vi inte är ensamma – att vi delar glädjen. Som Lukas Moodyson så snyggt väver in i sin film ”Tillsammans” där min favoritkaraktär i filmen – den ensamstående pensionären Birger – myntar uttrycket ”hellre gröt tillsammans än oxfilé ensam”.
Men tiderna förändras och vi med dem. Jobbet vävs in i fritiden med ett ökat användande av informationsteknologi, och fritiden består i övrigt i en mängd andra aktiviteter som skall utföras och hinnas med. De ideella föreningarna lider av detta, folk tröttnar fort så fort det blir tråkigt och engagerar sig i något annat att göra. Vi konsumerar dem på ett liknande sätt som vi konsumerar snabbmat eller dokusåpor på TV. Tempo, tempo, tempo. Aldrig slappna av, aldrig ha tråkigt. Aldrig gå in för djupt i någonting, det blir för jobbigt. Ytligt ska det vara, då slipper vi riktigt bry oss på allvar.
Något som gör mig lycklig är när folk bryter av det här mönstret, och allra särskilt när de gör det för min förening. 2010 inleddes med att EF – efter många år av kritik mot Östers sätt att ta för mycket betalt av ungdomar – plötsligt fick stort gehör för sina åsikter och faktiskt lyckades åstadkomma en stor skillnad. Årets ungdomspriser för årsabonnemang och faktiskt även enskilda matcher tillhör säkert de allra lägsta i serien och den som ska ha mest cred för detta är EF:s marknadsansvarige Johan Sigvardsson, mest känd som Sigge. Men i år har vi även en del nya ansikten som engagerat sig och jobbar med East Front v/s Öster, och om till exempel Dick och Andreas läser det här så ska ni veta att jag och många med mig är grymt tacksamma och förväntansfulla inför fortsättningen.
Som ni kanske förstår pendlar mitt föreningsarbete i EF mellan (mest) hopp och (lite) förtvivlan för närvarande, vilket även gäller mina tankar kring Öster. Olivier Karekezi (eller en forward med liknande erfarenhet/egenskaper) känns som en viktig skalp att fixa nu innan seriestarten, även om den allra viktigaste värningen redan är gjord och stavas Jabu Mahlangu. Lagets resultat i träningsmatcherna känns OK, som jag ser det ligger vi hittills ett snäpp bakom de allsvenska lagen som vi mött och ett snäpp framför de lägre divisionerna vi mött. Biljettförsäljningen och Österintresset är jag inte heller jätteorolig för, det är en unik Superetta 2010 sett till antalet intressanta lag och mediebevakningen kommer att vara stor. Men det säger egentligen ingenting om hur många poäng vi tar, och det är ju det som avgör om vi tillhör elitfotbollen även 2011. Inte vilka spelare vi har på pappret eller vilka traditioner vi har.
Men det vi kan göra är egentligen att fokusera på vår kärnverksamhet. Att besöka nästa match och stötta spelarna även om den förra var skit. Att åka med på de där bortaresorna även om det innebär att man göra lite avkall på jobb, träning eller familjeliv. Att hålla diskussionerna levande i forumet på den här hemsidan. Det behöver inte vara svårare än så, egentligen.
Och jag vill avsluta med att säga att onsdagen den 7 april klockan 18.30 så håller East Front årsmöte i salen mellan Tipshallen och Värendsvallen. Vår ordförande höll föreningens ironiska fana extremt högt när han skrev ”se till att vara i god tid så du är säker på en plats” som avslutning på kallelsen, det är väl allmänt känt att de senaste årens besökarantal på mötena har varit rent ut sagt bedrövliga med tanke på att vi ändå varit några hundra medlemmar.
Kan vi inte alla nu ändra på detta? Låt oss kollektivt ta och stryka under detta datum med illrött i almanackan och se detta årsmöte med precis samma ögon som vi betraktar en seriepremiär? Använda en grötslev istället för en silvergaffel? Liksom att nu jävlar börjar säsongen 2010 – säsongen då Östers supportrar inte tänker vika sig en tum och i slutändan verkligen göra en skillnad för den förening vi alla älskar.
Låt oss.
//Z
