När det gäller fotboll är jag nog en obotlig romantiker. Det känns ibland som att det är jag och Gais-Åke Feskeböxa (legendarisk skribent i Öster News) mot världen; med fraser som ”Är en kvinna gjord av betong och räta linjer – nej – just det, spela vackert, spela på marken, spela boll” ringande i huvudet bedömer jag mina favoritlag.
Samtidigt så är jag inte mindre motsägelsefull än att jag kan ta en skitig 1-0 seger om det innebär att samma favoritlag tar sig upp mot toppen. Ibland är det just själva kampen som är den där kvinnan som inte är gjord av betong och räta linjer. Den ultimata fotbollsnjutningen infinner sig för mig när man varvar skitiga mittbackar och sprudlande mittfältare och får dem att fungera i samma lag.
Frågan är om vi får uppleva detta i Östers IF 2010.
Bland de spelare vi fått fram från ungdomsleden och de spelare vi värvat för att överleva dyngan i Division 1 Södra så kryllar det inte direkt av fantasifulla och kreativa spelfördelare, mer av kämpar. Jag har inte sett Charles Anderson och David Vidarsson, men tanken är väl där att åtminstone den senare ska ha förmågan att göra något ytterligare än den där lite slitna klyschan ”att spela enkelt”. Klart vi ska spela enkelt, men Superettan 2010 kommer också att kräva kreativitet och det är därför min drömvärvning till Öster just nu stavas Jabu Mahlangu.
Jag tror på Ottos och Luddes tänk, att sikta mot ett spel som bygger mycket på snabba omställningar och där kanterna är viktiga för att snabbt flytta boll framåt. Det är en bra grund att utgå ifrån. Men vi måste också ha de där spelarna som kan fylla en lucka i gapet mellan mittfält och anfall och våga slå de där passningarna som totalt ställer en rak fyrbackslinje bestående av nordiska fyrtorn. Det är oftast ett antal sådana passningar som fullbordar en match, som lyfter den utöver de vanliga, som skapar extra självförtroende för laget och – inte att förglömma – en publik som går hem med ett leende på läpparna. Det är därför som en Jabu Mahlangu älskas av alla.
Som ni kan läsa så är jag inte mycket för att överge begreppet Österfotboll, däremot att modernisera den en aning. För vinna matcher det ska vi alltid vilja göra, och man ska inte begära att en backlinje hela tiden ska kunna spela sig ur en situation.
Backlinjen ja. Om jag saknar det lilla extra på mittfältet så är det egentligen kanske försvarsspelet jag är allra mest orolig för. Här ligger mångas förhoppningar på Björn Åkesson och det är sant – det måste skapas en trygghet som börjar från målvakt och sedan fortsätter framåt – men kanske hade jag hellre bytt den tilltänkta ”nickstarka bollmottagande forwarden” mot en ytterligare förstärkning av försvaret. Samtidigt så ska man inte bara titta på insläppta mål även om de var för många i Division 1 Södra anno 2009 utan också inse vad som orsakat dem, och i mitt tycke berodde faktiskt inte de flesta målen på de fyra som fanns i backlinjen…
Kluven där, alltså.
För övrigt är Östers silly season just nu en dötrist kombo av “inga kommentarer”, ” vi har kontakt med ett antal spelare” och ”det är svårt att säga när vi har fler nya spelare klara”.
As silly as silly can be. Names, for fucks sake.
Men får jag se Jabus lycka efter att ha gjort mål i Superettan 2010 så blir det en fantastisk säsong i alla fall.
Närapå oavsett.
//Z
