Förlusten mot Sylvia Vrethammar var tung. Vinsten mot Bostadskvarteret var desto lättare. Allra lättast att bära är i sammanhanget ett gravt vattenskadat och därpå sönderslaget lokomotiv.
Jag var mentalt förberedd på att inte kunna följa matchen via internet och tv, tiden var inbokad för sonen, italienska marknaden och lekparken strax intill. I så fall hade jag varit helt utlämnad till de Twitter-rapporter som är lika fantastiska som oberäkneliga.
Men så fick sonen för sig att ”inne!”. För en gång skull ville han inte gå ut. Och jag fick brottas med å ena sidan ambitionen att vara en god far och å andra sidan möjligheten att faktiskt kunna se Matchen.
Den moraliskt korrekta lösningen fick bli att riva ner Duplojärnvägen i sonens rum och bygga upp den igen på terrassen. Alltså var vi UTE, vi LEKTE tillsammans och – hoppsan – var det inte en tv-skärm inom synhåll och var inte den kopplad till en dator och var inte alltihop riggat på ett sånt sätt att 23 tum visade matchen och resterande 23 tum senaste Twitter update?
Det som därpå följde var:
1. Petry höll på att göra mål.
2. Petry höll på att göra mål 20 gånger till på exakt samma sätt (eftersom bilden hakade upp sig).
3. Bostadskvarteret tog ledningen (1-0, enligt Twitter).
4. Öster tog ledningen (0-1, enligt brorsonen som varit i kontakt med sin syster på plats).
5. Bilden kom tillbaka.
6. Sonen på terrassen började hälla vatten över Duplojärnvägen (”det regnar”).
7. Sonen hällde vatten över Duplotåget så att det slutade att fungera (”hoppsan”).
8. Bostadskvarteret kvitterade. Sonen såg målet och sa glatt: Heja Öster!
9. Sonen försökte laga Duplotåget genom att slå på det med en hammare.
10. Zampi svepte i den i borte (vem var det som gjorde den avgörande brytningen dessförinnan. Putte?). ”Heja Öster!” sa pappa. ”Lagat tåget nu” sa sonen som just hamrat sönder detsamma.
Tre nya skitpoäng, världens mest temporära serieledning och ett trasigt Duplotåg. Sammantaget: mer än okej. I övrigt konstaterar jag att jag är HELT rätt generation. På tiden när internet och mobiltelefoner och sånt modernt inte fanns, då var man på plats och plockade hem gulden 78, 80, 81 (många mil blev det). Nu, när jag har 168 mil till Vallen, då levereras allt via en sladd. Är det inte TV så är det Twitter eller Radio Utmärkt Kronoberg. Och en kvart senare text-tv via webben.
Nu återstår bara att både Sleipner och Skövde blir utan poäng i söndagens match lagen emellan, för då är vi kvar i serieledning. Lika troligt som att jag nånsin ska kunna få det sönderslagna Duplotåget att fungera igen.
Men det går ju fler tåg.
