Att vinna en typisk 0-0 match på en straff i 84:e är inte typiskt för Öster anno 2009. Kanske är det därför en sådan seger känns så extra skön, som att den betalar av en del av den räkning bestående av oflyt och okunskap tidigare under säsongen. Viktigt, viktigt nu att hålla i känslan och att fortsätta jobba lika hårt för varandra i höst.
Värnamo skrevs efter matchen upp duktigt av både Österspelare, ledare och lokalpress men jag måste säga att jag inte är särskilt imponerad av mycket mer än deras försvarsorganisation. Tämligen effektivt käkade de upp de ytor som Österspelarna försökte skapa åt sig själva, och matchen blev därmed mer och mer inriktad på kamp – men offensivt hade de en eller ett par duktiga frisparksskyttar, och sen inget mer.
När det gäller Östers spel så är det inte bländande just nu, men det är som spelare och ledare och vi supportrar varit tämligen överens om hela tiden – nu måste all fokus ligga på att ta oss ut ur det träsk vi hamnat i. Matcherna i höst kommer inte att bli vackra, motståndarlagen bjuder absolut inte upp till någon dans – det är bara att göra ett mål mer än dem som gäller.
Några viktiga nycklar till framgång har vi nu sett i tre matcher i följd – främst ett Österlag som kämpar hårt för varandra i 90 minuter plus tillägg och sedan ett försvarsspel med betydligt färre enkla misstag än förut. Bild och Majje Vasilj var briljanta igår, liksom Robin i mål. Och på vänsterkanten huserar Elmin Nurkic och spelar med en ackuratess och finess som gör att frågan om inte Tyler Hughes skulle fått spela andrafiolen redan från början i år är befogad… men det är hypotetiskt och historiskt, nu gäller framtid.
Som om inte tre raka vinster vore nog så har vi även Patrik Bojent och Freddy Borg i antågande efter lättare skadeproblem. Många saknar en playmaker i Öster – även jag – och det är nog fortsatt den rollen som jag mer och mer är inne på att Bojent ska ha. Borg får konkurrera med Olausson om vänstermittfältet. En Fredrik Petersson på uppåtgående kan med detta resonemang antingen behöva offras eller fungera som städare – och det är jag faktiskt inte helt förtjust i. Frågan är om kombinationen Bojent/Petersson funkar centralt, skulle hursomhelst vara mycket intressant att skåda…
Men det känns alltid jobbigt när unga killar som Tadaris och Frisk med skön attityd, stort hjärta och enorma lungor ska hamna på bänken. Och så Axel sen.
Undrar egentligen hur Ludde och Otto sover om nätterna.
För jag har sparat den minst lika delikata forwardfrågan till sist. Axel gjorde det fantastiskt bra igår, en helt underbar speed och löpningar som förorsakade såväl straffen som stolpträffen minuterna tidigare. Både Moberg och Petry hade tung, tung, tung bevakning igår och såg rätt slutkörda ut efter det så man kan tycka att Axel borde kunnat få komma in åtminstone 10-15 minuter tidigare. Man kan också tycka att han kunde få chansen från start i någon match för att vila en tungt matchad Moberg lite. Men men.
Nu väntar Lindome till helgen. Lördagsmatch, ett Österlag som kämpar för föreningen på allvar, upp till tänderna taggade spelare och en grymt spännande höst till det. Ska du välja en Östermatch att åka på i år ska du välja denna.
Igår premiärkörde vi lite matchrapportering via Twitter vilket verkar ha fungerat bra. Tanken är att vi kommer att köra detta säsongen ut under såväl hemma och bortamatcher. Man ska dock inte förvänta sig fullödiga matchrapporter utan de blir troligen sådär lite EF:skt bohemiska och inte direkt på sekunden…
Också kul att East Fronts sida på Facebook på knappt en vecka fick 100 fans från alla möjliga håll utan någon större exponering. Intresset för Öster finns inte bara kvar, det känns som att det lite bubblar och fräser under ytan och att många är förväntansfulla…
Vilken Österhöst detta kan bli, mina vänner.
//Z
