Inför gårdagens match så hade Öster tre raka segrar. Normalt brukar sådant betyda att ett fotbollslags supportrar är tämligen lugna och trygga, men nu pratar vi om Öster. Tänk bara på när vi efter tre matcher och 12-1 i målskillnad sprang på inte bara en utan som det kändes ett antal minor på Vapenvallen i Huskvarna. Men den fjärde raka segern kom, hösten är här och Öster är smartare och bredare än någonsin.
Smartare? Jo tillexempel – i gårdagens regntunga match på ett konstgräs som våra killar inte är vana vid så handlade det väldigt mycket om att säkra hemåt och vara på rätt sida av bollen. Hade detta varit i våras hade man troligen satt av i raketfart mot Lindomes mål och börjat mata in bollar, och sedan hade de kontrat in 0-1. Men nu kunde vi gneta och gneta och gneta och till sist gjorde Lindome en miss och det blev 0-1. Sen var det bara att fortsätta.
Bredare? Hell yes. Har det någonsin varit en sådan här konkurrens i Östers A-lag? Överallt, på varenda position, har vi killar som kan gå in och göra ett i princip lika bra jobb som de som får starta matchen. Det måste vara grymt frustrerande för vissa att stå utanför startelvan när de vet att de skulle platsa ”om-bara-inte”, men laget tar konkurrensen oerhört bra och håller humöret uppe.
Och fortfarande har inte Patrik Bojent spelat en enda minut för Östers IF.
Ska jag vara lite smågrinig och jobbig också så har jag synpunkter på – japp, ni vet det troligen redan – innermittfältet. Jag är till fullo nöjd med attityd och kampvilja hos herrar Frisk och Petersson i de senaste matcherna, men det är ändå här jag ser mest behov av ett nyförvärv. Men jag kan ju inte skriva för tredje krönikan i följd att jag vill se Bojent där. Eller kan jag det?
Anyway.
Lindome visade sig vara ett trevligt ställe med ölförsäljning på plats och glada supportrar. Jag gillar den känsla av gemyt som uppstår på sådana här ställen, att man träffar personer med hjärna nog att klara av att umgås över laggränserna. Supporterkultur handlar inte alltid bara om att hedra sitt eget lag på olika sätt, det handlar också om att förstå och respektera andra också. Även om det ibland är så att matchen är viktig och att hårda ord sägs både från planen och från läktaren. Trots allt siktar vi gemensamt på att få upp Öster i elitfotbollen igen och det är ingen jävla picknick alla gånger.
Nu är det sju dagar kvar till Torslanda hemma. Torslanda som har vaknat till och piskade Motala på hemmaplan igår med 4-1; det stod 2-1 länge innan de två sista målen kom i 87:e och 90:e minuten och får väl på något sätt markera att Motala just nu har det rätt jävligt. Men det jag vill säga är att Torslanda liksom Lindome på intet sätt är ofarliga, att de jobbar hårt och inte tänkt sig att skänka bort några poäng på Värendsvallen.
I morgon måndag tränas det igen, och då ska både Freddy Borg och Patrik Bojent gå för fullt enligt uppgift efter sina skadebekymmer. Räcker det till platser i startelvan på lördag? Känns helt öppet.
Avslutningsvis: Bild är fantastisk. Frågan är om de här tre senaste matcherna inte varit hans bästa sedan Allsvenskan 2006? Jag tror fan det.
//Z
