Avbryter min semester från jobbet som skribent på den här hemsidan med en snabb krönika, inspirerad av en skön, nödvändig och viktig seger mot Motala men främst av allt av det faktum att Tyler Hughes nu lämnar oss för att flytta hem till sitt Kanada.
Det är nämligen med ett vemod jag konstaterar att Tyler nu spelat sin sista match för Östers IF. Inför säsongen i Superettan 2005 hade Öster släppt vänsterbacken Patrik Karlsson (numer Bojent), och var på jakt efter en ersättare som skulle ta en direktplats i startelvan. Först var det nära att vi signade Johan Norell från Enköpings SK, men denne spelare valde att ignorera ett handslag (samt det faktum att han tom blivit fotad med Östertröja) och istället skriva på för Landskrona BoIS. Istället så skulle en 24-årig provspelande kanadick vid namn Tyler Hughes delta i den vinterns Euro Accient Cup.
Och det blev lyckat och omdebatterat provspel som resulterade i att jag skrev så här i en krönika för 4,5 år sedan:
”Idag, onsdagen den 2 februari, fick Öster till sist sin efterlängtade vänsterback då Tyler Hughes valde att signa ett flerårskontrakt. Men med en annan spelagent och en annan typ av spelare så kunde vi faktiskt ha fått lång näsa och blivit snuvade på såväl vänsterback som ersättning för Hughes resa från Kanadas A-landslagsläger till Växjö. Anledningen? Två av våra lokala konkurrenter.
När Tyler Hughes väl anlänt till Växjö med ett 3 timmar försenat plan till Köpenhamn och en 2,5 timmars bilfärd genom Skåne och Småland sista biten, så kastades han rakt in i hetluften. Han fick någon halvtimme att säga hej till sina lagkamrater och Lasse Jacobsson, fick lite utrustning och sen var det dags för öppningsmatchen mot Halmstad. Och killen imponerade. Så pass mycket att även HBK:s ledning blev eld och lågor. Någon timme senare var det dags för match nummer två mot Kalmar. Även då imponerade Hughes, och nu var det inte bara HBK:s utan även KFF:s ledning som sällade sig till beundrarna för denne fysiske och ytterst proffsiga vänsterback med blick för såväl defensiv som passningsspel.”
Både HBK och KFF försökte alltså värva Tyler efter att ha sett honom på plats i Tipshallen, men vår kanadick skulle bevisa direkt att han var den lojala typen och inte den som ändrar sig för några få dollar mer.
Helyllekille. Så skulle jag beskriva Tyler med ett ord. Som spelare är han inte den spektakuläre offensiva vänsterbacken, utan snarare den som står med båda fötterna på jorden och gör sitt för laget. 2007 skrev han på ett nytt 2-årskontrakt med Öster, trots att det såg för jävligt ut vid den tidpunkten (varken han eller vi trodde väl inte det kunde bli värre men…) och han har alltid, alltid, alltid gjort det rätta och aldrig svikit vår förening. Sånt gillar ju vi supportrar som följer föreningen genom flera generationer av spelare.
Ta till exempel sommaren 2005 (kanske då Tyler var som allra vassast). Då bröt han benet i en uppvisningsmatch mot Elfsborg. Alla förväntade sig att han skulle åka hem och köra sin rehab i Kanada, men istället fick vi som då och då följer Östers träningar se dem tillsammans med en haltande kanadick på kryckor. Som dessutom eldade på sina lagkamrater från sidlinjen…
Sammanfattningsvis: They don’t build ’em like this anymore.
Tack Tyler för dina år med Öster, och lycka nu till i ditt fortsatta liv i Kanada. Vi kommer att sakna dig och sina insatser i tröja nummer 16. Mycket.
//Z
