Vi som skriver på forumet på denna hemsida har olika sätt att hantera vår olyckliga kärlek. Speciellt efter ännu ett svek. En del reagerar med ilska. En del med frustration. En del med apati. En del som försöker se något ljus i en tunnel. Egentligen är det faktiskt bara själva kärleken som förenar oss, medan våra handlingar med kärleken som förtecken separerar oss.
En av de vanligare kommentarerna på forumet är ”går vi inte upp i år är det kört”. På vilket sätt då undrar jag? Vad är det som är kört? Laget eller kärleken?
Jag tror inte en jävla sekund på att det är kört. Varför skulle det vara det? Jag har haft fel så många gånger att jag knappt minns när jag hade rätt senast, men så länge det finns en teoretisk chans till eufori så gillar jag att hålla den levande. Eller som en mycket god vän till mig skrev häromdagen:
"Är man en naiv idealistisk dåre som fötts till helt fel tid, plats och sammanhang?"
Svaret på detta påstående är troligen ja– men du är i alla fall inte själv om att vara det. Det är bara så enkelt att det inte finns något som får en att känna sig så missförstådd och ensam som olycklig kärlek.
Kom igen nu Östervänner – nu stöttar vi 100% och hjälper pojkarna på planen att dränka Kristianstad FF:s ambitioner i Helgeån.
//Z
