Så mycket har redan skrivits om matchen igår. Så mycket har redan skrivits om säsongens misslyckanden. Så mycket har redan skrivits om tränare som skall sparkas och spelare som skall bytas ut. Så jag skippar detta och skriver istället några rader direkt riktat till föreningen i mitt hjärta. Jag brukar inte uppmana folk att läsa den dynga jag får ur mig ångestfyllda fredagskvällar men – spelare, ledare, styrelse, medlemmar, supportrar – ni är alla hjärtligt välkomna att klicka på Läs mer här nedan.
Ibland så får jag för mig att Östers supportrar uppfattas som något ont och elakt. Att de beskylls för att vara en del av den negativa pressen. Speciellt i motgång fokuseras det väldigt på vad som sägs och skriks på läktaren, och tro mig – det sista en frustrerad Östersupporter behöver höra är att han måste sluta bry sig så mycket.
Rena rama hot och överdrivna yttringar måste givetvis stävjas, men EF har själva genom åren visat klart och tydligt att man klart tar avstånd från sådant, tar tag i problemen när de dyker upp och hittills alltid har löst de här problemen själva. Den tilltron måste man från Östers sida ha för sin officiella supporterförening. EF har anordnat en rad ångestfyllda resor och bevittnat en lika lång rad ångestfyllda matcher på hemmaplan och om jag får säga det själv är Östers IF att gratulera som fortfarande har ett så uppoffrande och så trevligt supporterfölje.
En av de ytterst få gånger som EF blivit bötesfällda av SvFF för dåligt uppträdande var på Stockholms Stadion 2002 då segerrusiga och tokglada Österfans inte kunde hålla sig utan deltog i kramkalaset ute på planen efter att slutsignalen hade gått. Jag minns hur trött jag blev som dåvarande ordförande i EF när jag senare fick höra från Östers sida att det beteendet inte var acceptabelt. Om det beteendet inte vore acceptabelt att få böter för – vad är någonsin acceptabelt? Spelarna och vi hade tillsammans kämpat oss tillbaka från helvetet, och att vi inte skulle dela den stunden tillsammans efter detta fanns helt enkelt inte. Det fanns ingen tveksamhet om det från någons sida. EF lät dock det hela bero och betalade istället böterna utan att gnälla. Och detta trots att långt ifrån alla personer som beträdde planen efter slutsignalen var medlemmar i EF…
Idag står två av spelarna från den säsongen och den matchen som ansvariga tränare för Östers IF. Många – men inte alla – supportrar som då hyllade dem som gudar menar idag att de skall avgå. En del menar också att fler personer skall avgå. Det säger supportrarna inte för att vara tuffa eller elaka, det säger dem för att de är rädda. De har upplevt så mycket motgång att rädslan för en ny katastrof ständigt vilar runt hörnet. De vet inte om de orkar med så mycket motgångar till. Det känns ända in i märgen varje gång Öster förlorar en match, men vad som känns allra mest och som gör en supporter som allra argast – det är känslan av uppgivenhet.
Matchen mot Värnamo var fruktansvärd i det avseendet. När en Österspelare går ut på en fotbollsplan förväntar sig ingen supporter att spelaren skall vara en Fabregas eller Ronaldo, ty så mycket vet supportern om fotboll att han inser att det inte är rimligt. Det supportern däremot förväntar sig är att spelaren tar kampen för klubbmärket. Att spelaren ger allt, försöker allt och åtminstone springer sig dödstrött om det andra inte fungerar. Samt givetvis att spelaren i det längsta följer tränarens instruktioner, för jag kan aldrig tro att våra tränare säger till laget att ”gå ut nu killar, gör så lite som möjligt, ställ er i passningsskugga och akta er för att gå in i närkamper”.
Det är sådant som får Östers supportrar att se bara rött istället för rött och blått.
Ovanstående måste accepteras. Aldrig att EF är stillasittande och tysta ser på oavsett hur representanter för Östers IF beter sig, om det någonsin skulle hända så finns nämligen inte EF mer. EF älskar Östers IF, och vi gör allt vad man orkar och kan för föreningen. EF må komma tillkorta ibland, men det gör som vi alla vet Östers IF också.
Personligen har jag inte längre någon funktion i EF mer än webmaster för den här hemsidan, så jag är inte rätt person att föreslå – men en dialog vore på sin plats. Sök upp varandra, stäm träff och prata ut. Faktum är att det också brukar hjälpa laget, det har historien visat flera gånger.
Och i dialogens tecken – all heder till Tobias Häll som vågade gå fram till Östersupportrar och prata efter matchen mot Värnamo. Även Niklas Moberg har i flera uttalanden i media stått upp för sina supportrar. Stanna nu upp i läsandet och tänk efter ett ögonblick. Tobias och Niklas är nya för säsongen 2009 och de kommer bägge från föreningar där man inte är vana vid något supporterstöd överhuvudtaget…
Jag tycker att jag inte behöver skriva mer än så.
Med detta tar jag semester från skrivandet några veckor. Jag ska ladda mina batterier så jag orkar med en lång höst. Som innebär att vara småbarnsfar, äkta make, anställd – och fortsatt Östersupporter.
Alltid.
//Z
