Låt oss inte hymla om den kraftiga besvikelse vi alla känner över Östers IF just nu. Den är i allra högsta grad närvarande, levande och präglar alla våra liv på ett eller annat sätt. Och jag har lite slut på uppmuntrande tankar i stil med ”äh kom igen stötta laget nu, det är nu det behövs” och jag har lite slut på negativa tankar i stil med ”äh nu går jag hem och kommer aldrig tillbaka”. Jag står i ett vaacum och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men jag vet i alla fall att jag aldrig kan överge laget och då återstår det bara att försöka se framåt.
Efter Jockelurings briljanta analys av läget här på hemsidan häromdagen känns det egentligen meningslöst att skriva något analytiskt överhuvudtaget, men då hans huvudsakliga fokus åtminstone låg på motståndarlagen har även den här krönikan ett visst berättigande. Jag tänkte nämligen komma med lite konstruktiv kritik angående vårt A-lag.
De matcher som vi har vunnit hittills i år har en sak gemensamt, i samtliga dessa matcher har vi lyckats stressa motståndaren till misstag genom att hålla en hög press och störa deras uppspelsfaser. Lika enkelt som det låter i teorin, lika svårt kan det faktiskt vara i praktiken. Kristianstad hemma är en lite speciell match då den visade upp två ansikten; i första halvlek hade vi hög och konstant press på motståndaren medan vi i andra mer verkade vara inne på att slå de enkla passen och bevaka. Vad blev resultatet? Medan Kristianstad i första halvlek var pressat och panikslaget förvandlades de till spelförande lag i andra och kunde mycket väl ha vunnit matchen.
I korthet alltså:
Hög press: Vi är spelförande, fler misstag från motståndaren, många chanser för oss, spel på motståndarens planhalva.
Låg press: Motståndaren är spelförare, fler misstag från oss, få chanser för oss, spel på vår planhalva.
Men det är inte riktigt så enkelt dessvärre. Spelar man med hög press så måste man orka. Ett trött och slitet lag orkar aldrig hålla hög press i 90 minuter, utan faller tillbaka automatiskt istället för att hålla sina positioner och hinna jobba tillbaka i varje situation. I de matcher där vi förlorat så är ofta vårt mittfält oerhört utdraget och felpositionerat och jag tror helt enkelt att det beror på brist på kraft. Och vi måste ha mer kraft för att orka slutföra våra matcher.
Vi kan ta tillexempel matchen mot Huskvarna borta där vi totalt förnedrade dem i 30 minuter i första halvlek och borde haft ledningen med 3-4 mål. Kristianstad hemma har vi redan nämnt. Det känns som att vi orkar hålla det spel vi vill spela i en halvlek, sen orkar vi inte längre. Är det konditionen som tryter? Ja kanske, jag tycker inte man skall underskatta betydelsen av att ”bara” ha tre man på mittfältet. Med den höga pressen vi inleder matcherna med skapar det också krav på fysik. En fysik som vissa spelare helt enkelt verkar sakna, alternativt drabbas de av psykologisk stress som – vetenskapligt bevisat – menligt påverkar den fysiska prestationsförmågan.
Hur löser man sånt här då? Man kan se till att ytterforwards tar ett tydligare defensivt ansvar, alltså med andra ord gå ner till en mer renodlad 4-5-1. Man kan ändra system till det superbalanserade 4-4-2. Man kan prova att vända diamanten i 4-3-3 bakåt, i vårt fall skulle det betyda två renodlade defensiva och en offensiv mittfältare. Man kan också – sist men inte minst – börja titta på fler spelare och hämta energi utifrån. Och då menar jag inte bara nyförvärv utan att lite mer utnyttja tongivande spelare i vårt duktiga U21-lag: Tadaris, Katenda, Nedanoviski m.fl. Det finns flera varianter att utnyttja istället för att hoppas att stabilitet och trygghet för A-laget ska vända situationen automatiskt.
För jag tror inte att problemet som laget har är så enkelt så att det räcker att bli ”mer aggressiva i bägge boxarna” som har blivit något slags standardsvar från lagets sida på vad som är fel med Öster. Vi måste främst av allt ha mer kraft i laget. Ett kärnkraftverk på mittfältet som håller i 90 minuter – skapat av antingen nya spelare, ett förändrat spelsystem eller avsaknad av psykisk stress.
Uppmaningen här är inte att göra alla förändringar man kan göra på en gång, utan att börja våga förändra. Förändringen kan i sig vara en liten sak, men måste syfta till att ge mittfältet mer kraft. Då slipper vi troligen spelmässiga ras och överspelade mittbackar och kan istället fokusera på att hålla den standard vi faktiskt besitter i 90 minuter. Gör vi det ska det till all missflyt i världen för att vi ska förlora en match i Division 1 Södra framöver.
Krossa Lindome.
//Z
