Det är alltid lätt att säga i efterhand, men jag hade Östers fina viktoria mot Oddevold lite på känn. Många arga och frustrerade supportrar på forumet totalsågade laget efter match 1 och 2, men jag tyckte inte att någon av matcherna såg tillnärmelsevis så bedrövliga och vilsna ut som det kunde se ut förra året under en dålig dag på planen. Det handlade i mitt trycke främst om detaljer i mittfältspelet, om den viktiga balans som saknades där. Om bara den skulle infinna sig skulle det skapa rätt rörelser och en känsla av att vara en man mer på planen istället för tvärtom.
4-3-3, 4-5-1 eller 4-4-1-1, vad man än ger systemet för namn så var det en smakfull seger och ett uppsträckt långfinger åt alla de som redan börjat tvivla på kvartersgänget från stadsdelen Östers höjder. Men att folk tvivlar beror ju på – som vi har varit inne på så många gånger förr – att man inte vågar tro något positivt om Öster oavsett vad som händer, för då är magin bruten.
Men allvarligt talat nu, det går inte att förneka att vi åtminstone är inne på rätt väg. Överallt i föreningen. Jag missade matchen, men har tack vare Jockes (Nilsson) utmärkta filmklipp och Håkan Anderssons fantastiska bilder inte undgått att missa den stämning som spreds på Vallen från planen och upp till läktaren. Fan vad jag önskar att jag var där, bara att få uppleva den unkna stanken inne i urinoaren i halvtid och höra gnällgubbarna fortfarande muttra lite halvsurt, men inte kunna dölja sina leenden. Att höra en sprucken EF:ares röst än en gång vråla ut ”Kämpa Öster”. Eller att se sittplatspubliken för några ögonblick glömma att de sitter på en uttjänt idrottsplats med ett Division 1-lag framför ögonen och plötsligt ivrigt börjar klappa med i ramsan ”Hela Vallen…”.
Rätt väg ja, jag vill återkomma till det. Dagens Öster har inga stora stjärnor någonstans, men är ett urstarkt, fysiskt och tekniskt kollektiv. Spelarbasen är så lokalt förankrad den kan bli om man siktar på att nå elitfotbollen, och det är med stor glädje jag noterar att Bergendahlska IF (numer FC Växjö) nu sett sin första lokalt fostrade talang få speltid i Östers IF iochmed blott 17-årige Christoffer Katendas inhopp. Jag tror och hoppas att det inte är den sista. Vårt U21-lag har inlett säsongen strålande, nu sist besegrade man övertygande ett visst lag från brofästet och i matchen innan körde man totalt över den erkända talangfabriken Trelleborgs FF. Och icke att förglömma – vårt damlag är lika oslagbara som den välkända ramsan och har tre raka segrar.
Hur man än vrider och vänder på fingret i luften så kan man inte få det till att det är motvind någonstans en sån här vecka. Ett bakslag i Skövde kan möjligen ge en (allt för välbekant) iskall ilning i ryggraden – men stormen, ja den är definitivt över. Och vad skönt det är att skriva det, för jag står för det – även om vi skulle missa det där ni vet, det som alla menar att vi måste klara av i år. Det kan ju bryta magin om vi skulle få för oss nåt, eller hur?
The line it is drawn
The curse it is cast
The slow one now
Will later be fast
As the present now
Will later be past
The order is
Rapidly fading.
And the first one now
Will later be last
For the times they are a-changin.
Dylan sa det där bra alltså.
//Z
