Många undrar säkert om de två senaste ligamatcherna är det sanna tecknet på att Österskutan nu fått medvind i seglen och nu kan segla hela vägen hem. Jag har bara ett svar på det: Fråga inte. Det har tagit mig två dagar att smälta en fredagskväll i Skövde, bara en sån sak.
Ja alltså – själva resan är inte så mycket att analysera eller fundera över; som vanligt tokroligt och en härlig kombo av ungt och gammalt. Resorna är väldigt viktiga för oss som supporterförening, det är egentligen där som vi får möjlighet att umgås under en längre period; utbyta idéer, tankar och/eller bara luta sig tillbaka och njuta. Men jag tycker faktiskt att vi borde ha kunnat fylla en buss en fredag, även om det var tidig avgång. Det är så viktigt att vi visar killarna stöd nu efter den lite tveksamma starten på serien, och nu fick det bli en halv buss från Växjö och ett gäng tappra själar från Göteborg (och så EF Jönköping också, icke att förglömma!) som såg en riktigt, riktigt bra fotbollsmatch där Öster stod för grannlåten.
Ni andra är helt enkelt bara att beklaga. Men jag är å andra sidan tämligen övertygad om att det kommer fler matcher med samma varudeklaration.
En anledning till mina förhoppningar stavas Niklas Moberg. Killen har ju som bekant kämpat, slitit och rivit på alla håll och kanter i de tre inledande matcherna utan att få sätta punkten över iet, och efter första halvlek i Skövde såg det ut att även kunna bli en fjärde match utan mål. Minst två rena lägen, varav en nick i ribbans överkant var resultatet då, men när halvleken blåstes av och Niklas lommade ut med sänkt huvud hördes inga burop eller visslingar från den trogna supporterskaran utan bara ett taktfast ”Niklas Moberg klapp-klapp-klapp”.
Och Moberg fick ju till sist då leverera. Det var inga vackra mål förvisso – men ju mer jag tänker på det – ju mer ser jag likheterna mellan honom och med forwards som Hasse Eklund: Jobbar hårt i 90 minuter, är på plats där bollen dimper ner och får på en tå, ett huvud, ett knä eller vad fan som helst, spelar ingen roll liksom, bollen ska hamna i nätet. Underbart.
I övrigt så har vi nu den där balansen på mittfältet jag pratat om att vi saknat tidigare. Skövde försökte stänga våra kanter som även tidigare lag försökt (och lyckats med), men nu finns där plötsligt en innermitt på plats som kan ta emot, vända upp och antingen vägga ut mot andra kanten eller gå framåt i banan själv. Och vi får därmed kort sagt en helt annan dynamik och blir bra mycket jobbigare att försvara sig mot. Och lägg därtill en ökad skärpa på de fasta situationerna; Freddy Borg slog t ex magnifika hörnor och crossbollar, och med det grundämnet på plats så kunde vi skapa de mål vi behövde. Och så lite mer därtill.
Kort och gott så ser det bra mycket bättre ut nu än efter Sleipnermatchen, men spelarna kan inte slappna av allt för mycket. Dels då det faktiskt finns ytterligare saker att jobba på (jag tänker på detaljer i försvars- och kantspelet) men också på grund av den rena konkurrenssituationen – vi har ju ett Tipselitlag som ångar på något rent fantastiskt just nu. Bara en sådan sak att vi har en forward som Axel Johansson på gränsen till A-truppen… en liten orosklocka klämtar svagt för just konkurrenssituationen. Jag hoppas att det stämmer att man under försäsongen lagt mycket tid på att få spelarna att hantera den. Det känns som att det kommer att behövas.
Men oro – nä. Det skippar vi. Låt oss nu istället få njuta av den här veckan och se fram mot en spännande match mot som det känns ett lite pånyttfött Västra Frölunda på söndag. De grönvita och vi har ju mötts ett antal gånger genom åren i olika serier, jag minns t.ex. toppstriden i Superettan 2002 och en rolig supportermatch i fotboll mellan East och West i Frölunda samma år (Frölundas officiella supporterklubb heter West Front för er som missat det). Den östra fronten vann givetvis (trots en mindre gjuten insats av er krönikör som genomförde matchen iförd löparskor) – vad hade ni väntat er?
Avslutar med att notera damlagets förlust med 2-4 mot Jitex. Kanske ändå en väntad sådan, jämför man de båda toppkandidaterna så har vi det yngre laget och därmed är det också svårt att begära att vi ska hålla en lika jämn och hög nivå. Lägg där också till det rent fysiska som följer med med en åldersskillnad. Men avsett vilket är det ändå en oerhört nyttig erfarenhet för damerna, har man som mål att vara med i toppstriden så är det bara att omvandla ilska och besvikelse till positiv energi och gå ut och äga nästa match. Nästa match mot Tolö på söndag blir därmed mycket viktig.
Söndag ja. Damerna börjar spela på G:a Värendsvallen 15:00 och herrarna möter ju då en timme senare Västra Frölunda på Nya Värendsvallen 16:00. Det vore kul om en del av den publik (inte minst de supportrar) som tänkt se herrarna lämnar hemmet en timme tidigare och ser åtminstone en halvlek av damlagsmatchen.
Ett jävla pusslande, men samtidigt ett angenämt sådant. Det börjar ta form nu, visst?
//Z
