Nu var det ett tag sen jag besudlade den här hemsidan med en krönika, det har varit lite semester och lite annat att tänka på ett tag vilket har varit skönt. Men för Östers IF närmar sig nu premiären med stormsteg; genrepet klarades t.ex. av medan jag var på väg hem från Frankrike. Sex euro kostade det mig för att frambringa en trådlös uppkoppling mot Internet på flygplatsen så jag kunde få reda på att Öster stabilt besegrat seriekollegan Kristianstad med 0-3. Money well spent.
Slog mig också att jag inte skrivit en rad om A-lagets uppladdning i Turkiet. Och där vill jag börja med att konstatera att Hans Anderzon mer och mer seglar upp som en viktig kugge i lagbygget Öster. Inte bara för sina utmärkta rapporter från träningslägret, utan också för sin roll i laget – en slags kombo av intelligent mysfarbror och seriös pådrivare med humor. Kommentarer från spelarna i laget bekräftar just den här bilden; alla lag behöver en ”Hasse” och det är något som vi har saknat tidigare.
Träningsmatchen som spelades i Turkiet mot Assyriska slutade med en 0-1 förlust i en enligt uppgift jämn match. Och så då genrepet mot Skånes KFF med en säker flermålsseger och övertag i spelet. Det är precis där jag vill ha mitt Öster just nu – mer eller mindre jämförbart med lagen i Superettan och kännbart bättre än sina seriekollegor. Att vi sedan fumlat in en del onödiga och märkliga baklängesmål, sett vår värvade målskytt Niklas Moberg hänga endast en balja (dessutom på straff) samt ännu inte fått klart för oss vem som är vår förstemålvakt får vi nog helt enkelt ta. Tills vidare.
En svag oro gäller också Fredrik Bilds ersättare, Ryssbysonen Tobias Häll. Har sett stabil och bra ut när han spelat, men det är just det – när han har spelat. Det har varit lite skavanker mest hela tiden under försäsongen, och nu fick han även lämna genrepet med skadebesvär. Aj, aj, aj. Vi får hoppas att det är Tipshallens elaka matta (som brukar vara en extra rövpina för stora och tunga spelare, fråga bara Freddy Borg) som ligger bakom och att det släpper när vi hamnar på rediga småländska grästuvor.
Aldrig kan man vara helt säker på vårt Öster.
Men ändå – är det bara jag som är überpositiv; kanske drabbats av nån slags vårkänslor som smittat av sig på min oroliga fotbollssjäl – visst känns det bra i år? Jag är just nu bombsäker på att Öster spelar i Superettan 2010, och att man dessutom kommer att göra det bra. Det skrämmer mig. Det skrämmer mig så pass att jag inte ens vågar skriva det. Egentligen.
Jag ser ju något så oerhört fram mot säsongen nu. Och så ska man hålla sig i 16 dagar till. Fan. Starta skiten nu och se till att få det överstökat.
Och så vill jag se den nya matchtröjan också. Det är nåt visst när man byter tröjmärke, man undrar tusen saker – ska den vara sönderbesudlad av fula färgglada loggor? Ha fel röd färg? Ha en massa märkliga streck eller annat skräp? Eller är den bara… skitsnygg? Kom igen Tommy2, chocka mig positivt.
Känner att det inte kommer så mycket mer kreativt från tangentbordet idag så jag avslutar väl med att konstatera faktum: Våren är här, fotbollens tid är inne, hockeyn är snart död och begraven… utom i Tingsryd.
TTT AAA III FFF
Just ja, på tal om det – GAIS spöade Örgryte med 5-1 idag, såg bara sista tio på TV. Bäst i ÖIS var tydligen en viss Zavadil. Som vanligt till föga tröst för de lag han spelar i…
Au revoir.
//Z
