När man snackar fotboll så handlar det ofta om realtid. Läget inför säsongen. Aktuella skadeläget. Spelarnas kontaktstatus. De nya värvningarna. Och när man väl är igång med fotbollen, senaste matchen. Den framtid man eventuellt lägger fokus på handlar om tabellen, och det är först när det är en 5-6 matcher kvar man brukar lägga den kraften på allvar: Jaha, vart tar vi vägen nu i år då?
Men det finns mycket annat intressant att fundera över. Man skulle kunna se det hela som en tidig sommarmorgon precis innan solen går upp (i Öster som sig bör). Vi kan känna det i luften, natten har redan lämnat efter sig den där ljumma, torra brisen som avslöjar en kommande klarblå sommardagshimmel. Vi kan faktiskt också känna att det kommer en dag då den här krönikan sedan länge är bortglömd och vi skriver om helt andra saker än halvsunkiga träningsmatcher mot seriekollegor i Division 1 och kampen att fylla en supporterbuss till en bortapremiär mot Sleipner.
Skälet till min lycka idag stavas värvningen av Tonny Westring som scout och talangutvecklare. Men inte bara det – den stavas Fredrik Gustafson, Andreas Ottosson, Ludwig Ernstsson, Hans Anderzon, Jevgenij Kouznetsov och Christian Stridh. Det känns bara så in i helvete bra. Jag är väl medveten om att jag kan få äta upp mitt lyckorus – till exempel tillsammans med en uttorkad kabanoss och pissljummen folköl på Statoil i Skövde – men jag tar chansen. Ni får kalla mig patetisk sen, och jag ska inte ens bli sur.
För jag vet – jag har skrivit ”snart är det vår tur” i flera år nu. Och jag har tidigare tänkt tankar som till exempel att en engelsk och försvarsinriktad tränare som Giles Stille kanske skulle kunna vara rätt för ett lite mesigt och lite för mycket lirande Österlag, men det visade sig att Stille tillhörde nån annan engelsk tränarsort än den vi är vana vid från gamla Tipsextramatcher; de som gormande stod vid sidlinjen, kaxade mot enskilda åskådare i publiken och som tog ut spelare man nyss bytt in för man tyckte de var för dåliga… men det där fick vi nog bara med Andreas Ravelli.
Kort sagt: Man har blivit lurad, samtidigt som man varit förblindad och något så otroligt naiv. Lite som ett förhållande där man gång på gång blir bedragen men vägrar inse faktum, vägrar släppa sin kärlek. Man vill tro gott om allt som händer ens förening, och det ska mycket till innan man säger ”…men vänta nu här…”.
Nog med metaforer nu, vad är den där Westring egentligen bra för? Han har ju jobbat för f d agenten Martin Klette, bara det borde ju sätta igång en del elaka väckarklockor bland fotbollskännare… men vi kan faktiskt med en lättad suck lämna Klette därhän och bara konstatera faktum: Tonny Westring är en av södra Sveriges mest aktiva scouter, och dessutom med flera färska success stories på sitt samvete varav en trio bröder med ett trestavigt efternamn från Broakulla utanför Emmaboda kanske är de kändaste. Och jag vet att Westring hållt sig nära Öster under hela sin tid som spelarcoach/rådgivare, jag vet att han haft de här idéerna som idag ekar i media länge. Men det är först nu han får gehör, då föreningens tidigare fokus mest varit att skapa en finansiell och trygg grund och att återskapa goet* kring laget. Och det är först nu som vi har ÖSAB i en ny mer komplett roll, inte bara att ”stå för kulorna när spelare skall värvas” utan nu också ta mer av ett helhetsansvar för Östers framtida spelarbas.
Jag vet att vi spelat två säsonger i Allsvenskan och har två riktigt bra säsonger i Superettan under 2000-talet. Men aldrig har vi varit helt färdiga med sportsliga. Vi har faktiskt mycket halkat in på ett bananskal, i brist på bättre motståndare och med två duktiga tränare som trollade med tunna trupper – den ena med tekniskt kunnande, den andra med taktik och vinnarskallar.
Men som sagt, aldrig hann vi bli färdiga med det sportsliga. Och det är det som de namn som jag skrev här ovan nu skall vända på; för varje spelare som lämnar oss ska det stå två talanger och knacka på dörren. Det ska vara ett moraliskt helvete att till och med värva spetskompetens, det ska alltid kännas som att man missar att ge någon egen scoutad och upptränad kille chansen – inte som att vi inte har något annat val. Det är så man bygger en lång sikt, vill jag i alla fall tro.
För övrigt: Pantbank Arena i Malmö och Nygammelnygamla Ullevi i Göteborg står nu (nästan) klara och förgyller allsvensk fotboll. För undertecknad skänker dock alla överklaganden i Kalmar mest njutning.
Helt klart läge att bygga Arenastad nu, Växjö. För en lång sikt är en bra sikt, ni vet.
//Z
*goet – ingen felstavning av det engelska ordet för get, inte heller nåt gotländskt dialektutryck. Bara ett go, liksom.
