I torsdagshöll Östers IF årsmöte, och den största händelsen där var att vi nu bytt ut en Curt mot en Claes som ordförande för Sveriges finaste fotbollsförening. Och då är det sannerligen hög tid och på sin plats att så här på veckans sista dag välkomna Claes Lövgren, en man som jag tror och hoppas kan fortsätta styra Öster i Curt Perssons goda anda.
Som verksam inom IT-branschen har man varit med om en hel del när det gäller chefs- och företagsbyten. Ett av mina kanske mest minnesvärda sådana var när företaget jag då jobbade på blev sålt till ett annat och vi blev tilldelade en ny chef. På det första mötet efter detta så satt vi i ett litet konferensrum på kontoret i Växjö varpå en kort och bullrig herre stegade in genom dörren och började prata om cirkusar.
IT-branschen var nämligen enligt honom väldigt ofta en cirkus: Vi utlovar en fantastisk show i stan, bjuder in en mängd människor att titta, kör på för fullt med hästar, trummor och clowner men så en dag – efter några kvällar när folket i stan sett cirkusen tillräckligt många gånger så kommer det mindre och mindre folk och lönsamheten börjar tryta. Och då packar vi våra vagnar, skäggiga damer och lejon, river tältet och allt som blir kvar i stan är hästskiten i det som brukade vara manegen.
Så skulle det absolut inte vara och ”jag är då sannerligen ingen cirkusdirektör”, försäkrade den korta och bullriga herren – varpå han fortsatte på sin post några månader, lönsamheten i företaget fortsatte att vara rätt dålig och så plötsligt en dag – vips så var han borta, lika snabbt som han kommit. Och anlitad av ett helt annat företag.
Och kvar stod vi med hästskiten. En slags dubbelironi som det är svårt att inte skratta åt.
Det man kan fundera över med den här historien är hur man bygger upp en fotbollsförening till att vara en cirkus – i meningen att vara attraktiv och locka besökare – men ändå under ytan också bygger upp en instutition.
Stig Svensson var faktiskt en cirkusdirektör, men på det smarta sättet. Grundplåtarna till det som blev Östers IF kom genom anordnade danser i Kvarnhagen på Öster, uppvisningsmatcher mot brasilianska lag och en mängd andra events som lockade mängder av människor till föreningen. Pengarna som intjänades för detta gick till att som första fotbollsförening i Sverige börja med halvtidsproffs och att anställa duktiga tränare. Allt eftersom tiden gick blev spelarna bättre och bättre, tränarna bättre och bättre och när vi väl knackade på dörren till högsta serien så gjorde vi det inte som en rädd liten nykomling – vi sparkade in dörren, tog hem hela skiten första året och var redan då ett av Sveriges bästa fotbollslag både sportsligt och organisatoriskt.
Det kan låta väldigt enkelt, men mitt goda råd till Claes Lövgren är helt enkelt att ta lärdom av historien. Var kreativ, lyhörd och hur mycket cirkusdirektör du vill – men spara en räv bakom varje öra och lägg pengarna på kärnverksamheten – fotbollen. Utveckla våra ungdomar, lyft upp våra lokala spelare och se till att vi alltid, alltid har så bra tränare och träningsmöjligheter som vi bara kan. Och glöm inte bort oss supportrar som brinner, som alltid tittar och som alltid är ambassadörer för vårt gemensamma varumärke Östers IF.
Bra så.
Snart är väl killarna hemma från vilohelgen i Düsseldorf (matchen Dortmund – Hoffenheim som laget skulle se gemensamt slutade 0-0, inte särskilt Österesque om man så säger) och jag hoppas att samtliga haft det bra. Nu väntar lite roligare träning än vad som hittills varit, och så avslutas det hela strax innan premiären med en vecka i Turkiet – tack vare en sponsor.
Och är det bara jag eller känns det inte lite som något Stig Svensson skulle se till att fixa också?
//Z
