För 15 år sedan kom en ny tränare till Öster. Denna småländska bonne smyckade omklädningsrummet med banderoller för positivt tänkande. När det hade gått några månader ledde Öster Allsvenskan. Det blev dock inget guld det året. Två år senare kom Öster på sjätte plats i Allsvenskan. Det låter idag som en gyllene era men på den tiden var spelarna missnöjda med Bonnen och såg till att han fick gå.
In kom istället oprövade Andreas Ravelli med ett förflutet som Österlegend men aldrig som tränare. Sedan dess har vi haft den stora äran att få lära känna även hans 7 tränarvänner Bo Axberg, Jan Mattsson, Jan Hansson, Jevgenij Kouznetsov, Leif Widén, Lars Jacobsson och Giles Stille. Bonnen i sin tur fortsatte samtidigt som Östers tränarparad pågick till Oddevold som åkte ur Allsvenskan 1996 och åkte ur div. 1 med dem 1997. Lite senare dök han upp hos en småländsk kollega och hade framgångar där. För det fick han gå till Helsingborg men kunde inte heller i det rödblåa laget vinna SM-guld. Första SM-guldet för Bonnen kom i höstas då han åter var, och hade varit flera år, hos den småländska kollegan. Nu har han en egen gata uppkallad efter sig i den småländska staden. Frågan är dock vad spelarna i Öster tänkte 1996 när de ville ha ”en ny röst i omklädningsrummet”.
Nedan väljer jag att presentera en hel startelva med spelare som fanns i Öster 1994-1996. De har allihop inspirerats, eller mest troligt avskräckts, av Bonnens prestationer som tränare och därför även de gjort karriärer som tränare eller i ett par fall som sportchefer.
Lundin
Wibrån-Jansson-Persson
Landberg-Paldan-Bild-Gustafson
Eklund-Ernstsson-Ottosson
Pål Lundin
Legendarisk Östermålvakt som finns som T-shirt (Pål the Wall). Kom tillbaka till Öster som målvaktstränare 2008.
Peter Wibrån
Kom efter en fin karriär som proffs i Tyskland tillbaka till Öster. Var assisterande tränare i samma förening 2008.
Jesper Jansson
Tuffing på mittfält och i backlinje. Gjorde den tuffa flytten från AIK till Djurgården och fick därefter fly till Norge. Hann även med Belgien innan Bonnen hämtade honom till Helsingborg och Champions League-spel. Är numera sportchef i samma klubb och hjälpte Gustafson nedan att få VM-meriterade sydafrikanen Jabu Mahlangu till div.1-klubben Öster.
Nicklas Persson
”Liatorpar´n” är en modern legend i Öster. Han var föreningen trogen många säsonger innan han fick prova på Champions League-kval (precis som Jansson ovan med Bonnen åter som tränare) vid millennieskiftet. Kom åter till Öster som assisterande tränare för ett par år sedan.
Stefan Landberg
Snabblöpande kantspelare som fanns med i kvalet till USA-VM 1994. Lämnade för IFK Göteborg och fick då öknamnet ”Svikar-Lampan” i Öster News. Landberg blev senare en del av tränarstaben hos Blåvitt.
Stefan Paldan
En mittfältskämpe med specialförmåga att slå s k ”Paldanpass” (passningar klockrent i gapet på framstormande motståndare med avsikt att kontra). Stor favorit hos fansen men inte alltid hos tränaren. Hade en del uppgörelser med en av de 8 tränarvännerna. Blev efter karriären tränare i Bors SK och har även haft en del flörter med ett hockeylag.
Andreas Bild
Tekniskt underverk som mest stod att finna i mittcirkeln. Under början av karriären mer av en målspottare. ”Trollkarlen från Växjö” lämnade efter många år Öster för Stockholm där han spelade i Hammarby och senare blev assisterande tränare för Djurgårdens damlag.
Fredrik Gustafson
Flyttades upp till A-truppen av Bonnen 1995 och blev ordinarie året därpå. Stor kvalhjälte 1997 och talade då själv om känslan av att vinna kvalet var som att vinna SM-guld vilket han i sin tur fick känna på 3 år senare i Halmstad. Efter en proffssejour i Norge återkom han som stark pådrivare till Öster och är nu driftig sportchef i samma klubb.
Hans Eklund
År efter år var Hans Majestät kung av den interna skytteligan i Öster och även ibland i hela Allsvenskan. Fick till slut (efter en kort sejour på lån i schweiziska Servette) ett proffskontrakt i Kina. När han återkom till Europa blev det danska Viborg och slutligen Helsingborg (även han ditvärvad av Bonnen). Efter att ha varit tränare i juniorlag fick han hastigt ta över A-laget i väntan på Stuart Baxter och hade då Henrik Larsson till sitt förfogande (en av spelarna som fick åka till VM 1994 istället för en halvskadad Eklund). Eklund arbetar idag som tränare för Viborg.
Ludwig Ernstsson
”Godis-Ludde” som slog igenom som egen produkt bl a genom att göra fyra mål på Hisingen blev snabbt välkänd för sin halvvoltande målgest. På sin ålders spelarhöst kom han tillbaka från proffsspel i Österrike och Norge som ”Ludde Pung” och var stor hjälte och vann seriens skytteliga när Öster vann Superettan 2002. Har verkat som Tipselittränare i Öster i flera säsonger men är nu uppflyttad som A-lagstränare.
Andreas Ottosson
”Intertoto-Otto” (känd för sin mål i Intertotocupen borta mot Bremen 1997) blev ”Sälklubbar-Otto” när han precis som Ernstsson lämnade för spel i Norge. Han kom även han åter som spelare och blev Tipselittränare men har nu fått ta över A-laget.
Det går bara att spekulera i vilka av spelarna under Bonnen som ville ha bort honom och vad man hade divergerande åsikter om. Tre av spelarna ovan gick ju med på att gå till Helsingborg trots att Bonnen var tränare där. Oavsett har alla sett vad kontinuitet och en klar strategi kan göra för ett lag. Öster har bytt tränare, spelare och spelidé abnormalt mycket under 10 år men har nu som det känts landat med en mer tydlig idé som innefattar lokal satsning, färre spelarövergångar och tydliga tankar om hur tränarna ser på spelarna i en sorts totalfotbollsandan där spelare ska kunna fungera på flera platser. Sådant, i kombination med att undvika att på en och samma gång som tidigare ha spelare från Sierra Leone, Tjeckien, Slovakien, Kamerun, Jamica, Angola, Sydafrika, Slovenien, Lettland, Azerbajdzjan, Island, Norge, Finland och så vidare.
Nu koncentrerar man sig till transatlanttrion från Argentina, USA och Kanada (varav två talar svenska och de tredje talar engelska) i kombination med en mängd unga, svenska spelare vilket gör att Öster för första gången på länge har möjlighet att ställa upp med två Karlssons, två Petterssons, två Henningssons, Johansson, Olausson och som tränare Ottosson/Ernstsson. Det är inte namnen som avgör kvaliteten, vilket de lokala inslagen (med Balkanursprung) påvisar: Smajlovic´ från Älmhult, Nurkic´ från Nässjö och Vasilj från Rydaholm men sammanfattat finns det en röd tråd som skapar harmoni även om man säkert hade roligt om än stökigt emellanåt under de allsvenska sejour
erna 2003 och 2006. Trots alla spelare som kom och gick. Trots jamaicaner och angolaner som skulle operera varandras ben. Den stora fördelen i nuläget är att alla kan tala med alla. Och förhoppningen i denna text är att vi i och med radarparet från startelvan längre upp har funnit den kontinuitet som på sikt ser oss etablerade igen i Elitfotbollen – på en arena värd namnet.
En intressant notering inom diskussionen om kontinuitet och sammanträffanden: Andreas Ravelli, den första av de 8 tränarvännerna, gjorde under sin korta sejour som Östertränare bravaden att byta in och byta ut en spelare i en allsvensk match. Spelarens namn var Jevgenij Kouznetsov, fem år senare hjältetränare när Öster vann Superettan i en mäktig slutspurt med fyra raka segrar på slutet. Matchen som föregick den slutspurten föll Öster i Åtvidaberg och man trodde att allt var kört. Stefan Paldan (senare tränare) sade sig ha gett upp och Ernstsson (senare tränare) som blev utbytt var mycket missnöjd och visade upp det för Kouznetsov, som nu idag fått ta klivet ner som Tipselittränare för att släppa upp Ernstsson till A-lagsbåset. Något att tänka på för vår tränarduo av idag. Kanske får de en dag lämna tränarbänken för att göra plats för Stefan Karlsson eller Alexander Henningsson.
Vi ses mot Bonnens gamla Oddevold, mot Robert Prytz LB07 (där Lars Jacobsson fanns i höstas), mot Giles Stilles gamla Husqvarna, mot Värnamo med vår gamle damlagstränare och så vidare. Ta hem full rätts!
Peter Hansen
