Ganska så nyss hemkommen efter en liten utflykt till
Tipshallen där Öster mötte Karlskrona AIF i en ganska så ointressant
träningsmatch. Med tanke på hur Östers träning sett ut den senaste tiden – typ fys,
fys, fys, lite fotboll och sen avsluta med en variation av fys – så kan och ska
man inte dra någon växel överhuvudtaget av själva matchen mer än att Östers IF
är härligt tröttkörda just nu. Precis som det skall vara.
Härligt tröttkörda kanske är en beskrivning som kräver en
förklaring. Ni vet säkert att firma Ottosson/Ernstsson hittills lagt upp en
träning som baserar sig på betydligt mer fysik än vi sett de senaste åren, och
det är en grymt viktig bit. Östers IF måste just bli mer fysiskt, samt också
mer sammansvetsade och aggressiva än tidigare – så därför var åsynen av dagens
trötta ben inget annat än ren glädje för mig.
Mest intressant med dagens match var kanske att få se Neil
Hlavaty, och vi fick följa amerikanen under samtliga 90 minuter. Den första
halvtimmen var Neil pigg och uträttade mycket positiva saker såväl framåt som
bakåt tillsammans med Enes Smajlovic som innermittskollega, för att sedan falla
mer och mer ifrån och avsluta som osynlig. Men ändå lite kritik: Neils
passningsspel var i mitt tycke lite för duttigt och valde någon gång för mycket
den enkla vägen att i uppspelsfasen vända bakdelen åt motståndarna och passa
hem till backlinjen.
En annan intressant herre var halvt provspelande Håkan Ström
från Sandsbro AIK. Även Håkan fick spela 90 minuter, och hade knappt något att
göra. De få försvarsmisstag som kunde räkna på hans minuskonto tyckte jag hade
med bristande kommunikation med backlinjen att göra, i övrigt såg Håkan lugn
och säker ut. Klart godkänd.
Och på tal om målvakter – mIljondollarfrågan är varför Håkan
får chansen att visa upp sig igen nu, kan det möjligen vara så att Silly Season
inte riktigt är över för Östers del?
Silly me.
Kom på att jag inte skrivit någon krönika på länge och kom
också på varför – det finns liksom inte så mycket att skriva om. Mer än
Arenastadsfrågan möjligen – men även där handlar det just nu mest om väntan på
att få se det förslag som kommer fram av diverse besök på diverse arenor och
vad för finansieringsförslag som kan tänkas komma in.
Så det är bara att fortsätta vänta.
Jag avslutar istället där jag började: dagens träningsmatch.
Karlskrona mötte nyss vår motståndare i nästkommande träningsmatch – Mjällby AIF – och förlorade då
med 4-1. Samma siffror kunde det med lite flyt blivit även här, med skillnaden
att Östers nolla torde varit intakt. Jag räknade in 2-3 ribbträffar av
varierande karaktär, två öppna lägen och ytterligare en handfull klara
målchanser – och detta trots att spelet stundtals var ganska tamt. Men Öster
hade förmågan att blixtra till då och då, och det var egentligen skillnaden
mellan lagen idag. Det och Niclas Olaussons härligt distinkta vänsterskott som
dundrade in i närheten av KAIF-målvaktens högra kryss vilket till slut såg till
att vi fick vinna med 1-0.
Nu är det dags för laget att åka till Düsseldorf för bl.a. mer
teambuilding, och jag tror att lite lättare träning och gemensamma aktiviteter
kommer att kännas mumma för spelarna efter de senaste veckornas arbetsläger.
Och när spelarna väl kommer hem igen så misstänker jag att man mer och mer går
in och börjar nöta spelsekvenser och spelsätt istället för att fixa
grundkonditionen, och vips så har det roliga börjat på allvar.
Både för oss och för spelarna.
Och avslutningsvis: De trötta ben vi såg idag kompenserades
av bultande hjärtan. Det sistnämnda gäller både för spelarna och hos oss
supportrar – det känns som att det är något riktigt, riktigt bra på gång.
Riktigt, riktigt bra alltså. Lev väl. Älska Öster. Krossa
tristessen.
//Z
