Freddy Borg avstår bättre anbud från klubbar högre upp i seriesystemet och väljer 3 år till i Öster. Business as usual.
Personer med rödblått hjärta stöttar sin förening när den har det svårt, ibland till och med extraordinärt . Business as usual.
Positiva nyheter om Öster genererar avundsjuka, inskränkta och rent elaka kommentarer på vår lokala tidnings hemsida. Business as usual.
Det känns trist att börja en sån här positiv dag med en massa negativa saker man egentligen borde ignorera, men jag måste få börja med att skriva av mig. Jag har inget emot att folk avskyr Östers IF, eller fotboll, eller idrott eller vad det nu är som driver dem framåt om dagarna – men att sitta och spy ut sitt hat på en webbsida i en tidning om en sån här nyhet är i mitt tycke så vedervärdigt att jag saknar ord. Till och med den mest inskränkta person i Växjö borde kunna ha ett uns godhet i kroppen och uppskatta ett sponsorupplägg till en förening som – om föreningen sköter det hela väl – kan generera upp till en miljon kronor till Barncancerfonden. Men inte ens det.
De här personerna vill alltså inte se Öster lyckas. Inte ens när Barncancerfonden gör det också. Och jag undrar varför. En del av kommentarerna vill se ett FC Växjö, något som skulle bli ett historielöst lapptäcke utan någon som helst förankring i traditioner eller hjärta – en själlös klubb utan meriter, utan supportrar som fått följa med på matcher innan de ens kunde gå själva och utan någon som helst känsla. Bara ett nytt jävla fotbollslag i mängden, ett par nya färger som de kan ställa nya krav på.
Och allt för att stadens mest kända lag i minst två generationer till heter Östers IF.
Å hela Barncancerfondens vägnar så säger jag, nej jag skriker åt er – ni borde skämmas.
Med det sagt konstaterar vi att två goda nyheter erövrat Växjö idag. Och de har trots allt glatt det stora flertalet människor i och kring staden; folket som förstår, lider, älskar, dyrkar och ibland faktiskt hatar sig själva – inte laget – för att de håller på ett fotbollslag som Gud ibland verkar glömma.
Gud eller inte – just idag ler i alla fall någon kraft över våra luttrade rödblå Östermössor som vi bär mot den fotbollslösa vintern och vi kan nu jobba vidare från den lerpöl vi kraschlandat i med lite mer högburet huvud och lite mer framtidstillförsikt. Freddy Borgs markering att skriva ett 3-årskontrakt var viktig, även om den tyvärr kom lite i skymundan för dagens stora välgärning.
De fyra miljonerna. Med en miljon till Barncancerfonden som sagt.
För att nå just de summorna är som ni vet förbehållet att Öster kommer upp i 4 miljoner i sponsorintäkter (strax över 5 miljoner 2008), men upplägget är ändå så enastående väl uttänkt att jag bara skriker av glädje inombords. Min dröm är nu också att vi spelar med Barncancerfonden på bröstet under 2009, att vi på riktigt visar Sverige vad vi klarat av tack vare ett bultande Österhjärta. Jag tror att vilken annan dräktsponsor som helst med glädje tar en kanske lite mer undanskymd plats eller kan tänka sig att dela den när situationen är som den är. Tror och hoppas.
Och ni som nu inte är utrustade med ekonomiska muskler som räcker till ett sponsorpaket för Östers IF anno 2009 kan på alldeles egen hand göra skillnad för många människor som drabbats av svåra förändringar. Förändringar för vilka det inte alltid finns något egentligt skäl bakom. Förändringar som kan medföra att barn och människor dör i förtid.
Gör som just den här skribenten gjort i ett antal år – nu till jul när du vräker pengar på julklappar som dina släktingar kanske ändå suckar över – ge en slant till Barncancerfonden eller Cancerhjälpen.
Och ja – ni avundsjuka och inskränkta skribenter som förpestat kvällen på SMP:s hemsida – klarar ni att lägga en kommentar där så klarar förmodligen även ni att skänka en slant till någon eller båda föreningar jag nämner ovan elektroniskt. Tvivlar dock på att ni verkligen gör det.
Lev väl.
//Z
