Dagen efter en av de tyngre dagarna det här året kallar Öster till presskonferens för att – som det visar sig – presentera ett nyförvärv. Och inte vilket nyförvärv som helst utan Carlstad Uniteds Niklas Moberg som vann skytteligan i Division 1 Södra, fyra mål före en viss Tomas Petry. Välkommen Niklas, och från botten av mitt hjärta – tack.
För oss supportrar har det här Österåret varit ett av de märkligare. Först den stora besvikelsen i våras, uppvaknandet… och sen kom formtoppen efter uppehållet, det stora spelet, de vackra ytorna, Freddy Borgs uppvaknande som fotbollsspelare och serieledare… och sen ett ras som motsvarar få saker jag upplevt med ett fotbollslag, och slutligen då en kvalplats. Från ingenstans som det kändes. Och en kvalmatch i dur, förhoppningar som tändes och så sen bara en stor jävla örfil rätt över käften. Superettan – do not enter. Torslanda får besök av rödblått även 2009.
På forumet har det under tiden häcklats, analyserats, gråtits, skrikits och jublats. Och jag kan med besökarstatistik i ryggen berätta att det är fler unika besökare på East Fronts hemsida under 2008 än det var 2007. Känslan är tydlig – Öster tilldrar fortfarande sett till lagets placering i seriesystemet fortfarande ett stort intresse bland supportrar. Framgång föder framgång, och höstens finlir fram till debaclet skapade en ordentlig peak i statistiken.
Men liksom framgång föder framgång så föder också motgång motgång. Det var därför det var så viktigt med en nyhet som Moberg så här dagen efter en gigantisk besvikelse. Jag lyssnar på webintervjun i SMP (världsklass för övrigt att ha den, nu förlänger jag prenumerationen igen) och ser en kille som har varit med ett tag, som haft en del anbud från andra klubbar högre upp i systemet – men som tror på Öster och vill spela fotboll här. Och vi ska i sammanhanget också komma ihåg vår näst senaste värvning – Axel Johansson – som också lite oväntat valde Öster.
Vad är på väg att hända? Är vi på väg att bli en förening som spelare söker sig till igen?
Visst – som det känns kan vi att komma tappa våra två lån från Helsingborg. Jag tvivlar på att Skuru/Jabu vill fortsätta i den här serien och antar att de hade helt andra förväntningar på sin vistelse i Sverige. Men olikt vissa av Östers tidigare floppvärvningar har de skött sig med den äran och tillfört professionalism och glädje till laget.
Kanske var det också sista året vi såg Freddy Borg i rödblått. Vi har långa kontrakt med Axel, Tomas och nu också Niklas Moberg – medan Borgs går ut. Schenka ser honom som mittfältare – jovisst – men spelar nu med ett tremannaanfall där Borg är en av de tre. Och jag är lika kluven som alla andra – en Borg i slag är den bästa fotbollsspelaren i laget, den med klart störst kapacitet – men det är baksidan i låret som ställer till det. Skador. Konstant. Trots det vill jag inte släppa honom, men jag ser att en efter en av hans gamla kompisar försvunnit från ÖIF och rykten säger att han vill tillbaka till Skåne. Skulle inte bli ett dugg förvånad om vi får möta honom i LB07 nästa år… med det sagt, Freddy (om du läser det här) så har du ett stort stöd bland Östers fans. Större än du tror.
Robin Malmqvist och Mario Vasilj står näst på tur att avhandla. Robin tror jag mår bäst av ett miljöombyte, och jag är rädd att han tappade lite av sin karriär vid den otäcka ögonskadan. Ända sedan dess är det mer tvekan i hans ingripanden, och jag har också svårt att se den nödvändiga geisten och glöden i honom. Jag tycker inte att han skall förlänga med Öster – både för sin egen och för vår skull.
Mario har dock sin resa kvar. En kille som vi helt klart ska ha kvar i laget – till nästan varje pris – och som jag tycker gärna får ta mer plats framöver. Det har varit bara neråt för Mario med Öster (liksom det var uppåt med Rydaholm strax innan), men nu har bollen landat på marken och börjat sin väg uppåt igen. De ansvariga för East Fronts Supporterspelarfond tycker att Mario är värd att satsa på och kan komma – om det blir aktuellt – att bistå Öster med en summa pengar för att få en förlängning att gå i lås.
Silly Season igen. Usch vad det gick fort.
Men tack vare Niklas Moberg så fick jag snabbt tillbaka den geist som jag tappade efter 90 minuters halkande på en usel plan i Jönköping.
Läs mina läppar. Vi. Ska. Tillbaka.
Lev väl.
//Z
Bild på Niklas Moberg från carlstadunited.se
