På något ont och äckligt sätt är det så här det ska vara. Jag menar, vad skulle finnas för alternativ? Vi hade precis fått tillbaka vår långtidsskadade vänsterkant med Olausson och Borg och i gårdagens match saknades plötsligt de båda igen – på grund av skador. Tur då att spelarna – till skillnad från i våras – kämpar mer som ett lag och biter ihop tillsammans även när allt inte stämmer. Gårdagens seger var därför viktig på flera sätt.
Mest positivt tycker jag ändå det är att vår trupp känns bredare än de andra lagen som kan blanda sig i den yttersta toppstriden. Ta tillexempel Skuru Mandla. När Schenka nu släppt in den sydafrikanske högerbacken in i leken så kan vi äntligen dra nytta av ytterligare ett kompetent nyförvärv, frågan är bara varför det inte skett tidigare…
Jag tyckte också att Daniel Petersson såg mer tillfreds ut med sig själv när han efter tags frånvaro från startelvan fick chansen som vänsterforward. Lite av den gamle Daniel, han som var oberäknelig och som ständigt spelade brett och utmanande på planen. Och visst kom det även ett fint distansskott som inte var helt långt borta. Ett bra offensivt alternativ till, helt klart.
Lägg därtill att ”framtidslåset” Månz Karlsson och Mario Vasilj gjorde en bra match som mittbackspar i avstängde Fredde Bilds frånvaro. Både Måns och Mario är tuffa och resoluta, men kan faktiskt även ta ett kliv upp i banan och slå en passning rätt. Viktigt och bra.
Det var lite av det positiva med gårdagens match.
Det mest negativa var att de gånger som bollen skulle spelas genom mittfältet så slutade det för ofta i en mild form av katastrof. Både Enes Smajlovic och Fredrik Petersson gav Norrby – genom ett slarvigt och hafsigt passningsspel – alldeles för många chanser att anfalla. Aningen vassare spets hos motståndarlaget, och det hade resulterat till vår nackdel. Och då hade den här krönikan troligen varit av mer destruktiv art…
Ett snedsteg a´la Motala borta är vad jag tippar att vi har råd med sett till om vi vill vara med och kämpa om seriesegern till seriens slut, men inte ett till. Fram till MABI borta vill jag därför att laget lägger fokus på främst två saker: Avslut och bollvård.
När det gäller avsluten så var det helt over the top bedrövligt igår. En repris vill vi inte återuppleva under det här säsongsslutet. Och snälla, rara mittfältare i vårt kära Öster – en sidleds- eller crosspassning genom mittfältet måste vara säker; även om vi vill premiera ett snabbt one-touchspel så blir vi så ofantligt sårbara och ger motståndaren så billiga anfallsmöjligheter. Vi har inte råd med ett Norrbyspel mot MABI så att säga.
Nu är det dags för en nyhet; en topplista kallad Schenkas Gyllene Triangel där vi listar föregående matchs tre bästa spelare:
Triangelhörna 1: Stefan Karlsson. Hans soloräd igår var vacker, men nästan ännu vackrare var att se när han i situationen direkt efter – förmodat rejält sliten – ivrigt gestikulerar att han vill bollen igen. Stefan, besök www.langtidskontrakt.nu är du snäll.
Triangelhörna 2: Jabu Mahlangu. Bortsett från en märklig skottfot som lyckas tråckla in en boll då och då men mest skjuta en ballongboll utanför så är killen alltid spelbar på planen och tekniskt briljant. Och precis som ovanstående så vet han inte hur man slutar springa.
Traingelhörna 3: Skuru Mandla. Vilket inhopp, det får bara inte vara sista gången vi ser denna sydafrikanska gentleman i Östers IF igen. Problemet är kanske var han skall få plats, men sett till vad vi har kvar att göra i den här serien så har jag snabblösningen klar i skallen: Stefan Karlsson som högerytterforward och Skuru som högerback.
För övrigt är 30-årsfester förbannat trevligt (tack som fan Ola) och för övrigt så håller inte Trollis hela vägen. Frågan är bara om vi gör det.
Och för övrigt igen så vill jag ha ett nytt nummer av Öster News. Nu.
Krama varandra i trafiken.
//Z
