Att befinna sig på huvudläktaren på Värendsvallen en sån här kväll; att se elljuset kasta skuggor över planen, hur dunklet sänker sig över folket på huvudläktaren så man bara ser siluetter längre bort, känna fuktig höstluft, lite unken stank av gubbsvett och korv och kaffe och höra suckar, skrik, frustration, glädje, galenskap och det där galet taktfasta Öster – Öster – Öster…
Viva la vida. Länge leve livet.
Nej, jag vill verkligen inte analysera fotboll ikväll. Läs det här istället:
I used to rule the world
Seas would rise when I gave the word
Now in the morning I sleep alone
Sweep the streets I used to own
I used to roll the dice
Feel the fear in my enemies eyes
Listen as the crowd would sing:
"Now the old king is dead! Long live the king!"
One minute I held the key
Next the walls were closed on me
And I discovered that my castles stand
Upon pillars of salt, and pillars of sand
Ikväll förlikade jag mig lite med Östers öde. Trollhättan och MABI (som jag tror kan utmana om kvalplatsen) gick 2 pinnar plus den här omgången, och vi får anta att hösten är full av väl kämpande lag som Huskvarna FF. Jag tycker att vi kanske ska ha tålamod, sluta snacka om kvalplatsen som minsta kravet. Det är den långsiktiga framtiden som är det viktiga för vårt Öster, vi står inte och faller eller dör med den här säsongen.
Det är inte särskilt indie att publicera lyrik av Coldplay i en krönika, men vafan. Det är vackert när man tänker efter. Här kommer lite till:
I hear Jerusalem bells are ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can not explain
Once you know there was never, never an honest word
That was when I ruled the world
Viva la vida. Länge leve livet. Tycker synd om er som inte var på Värendsvallen ikväll.
Yours truly.
//Z
