Uppehållet är slut, sommaren är slut (nåja) och Öster har tappat hela Arabys Cafu men vunnit hela Sydafrikas Jabu. På köpet fick vi även en Skuru. Och en redi fåvadd från Brommapojkarna så att Petry nu för första gången i sin tid i föreningen får känna hur det känns att ha en anfallare jämte sig.
Och jag säger det rakt ut, kamrater – helt ohämmat – räcker inte det här laget till för att ta oss till Superettan 2009 så handlar det helt enkelt om något övernaturligt väsen som vill oss illa.
Magi förresten, det är ju dessutom år 2008. Och det vet vi ju att det är något magiskt med 8:orna i Öster historia. Få se om jag får med allt nu:
1968 – SM-guld som nykomling.
1978 – Andra SM-guldet.
1988 – Nerflyttning och misär.
1998 – Nerflyttning och total misär.
Jag kunde tagit med 1958 också (då AIK:aren Bertil Bäckvall blir tränare och Öster börjar träna fotboll mest och hårdast i landet) för syns skull men mönstret är tydligt – något kommer att hända i år. Aldrig att vi slutar som ett mittenlag i Division 1 Södra. Och jag tror faktiskt inte att vi lyckas med bedriften att åka ur en serie för tredje året i följd…
Östers första halvtimme igår var rent och skär magisk den också. Efter 10 minuter (och 2-0) stod den samlade expertisen på läktaren och konstaterade euforiskt att Öster omöjligt kan förlora en enda match till den här säsongen. 10 minuter från slutet stod samma expertis och gnagde sönder naglar, nagelband och en bit av sina långfingrar. Men det är sånt vi behöver för att kunna se nyktert på saker och ting, livet är inte alltid en klang och jubelföreställning – ibland vill bolljäveln helt enkelt inte in.
Innan jag avslutar den här krönikan i ett positivt skimmer (och detta trots att jag börjar jobba den här veckan) så vill jag citera fritt ur minnet vad en god vän och läktarkamrat yppade på läktaren igår:
”Alltså när man tror att det någon gång dyker upp en blomma bland ogräset, någon som har samma värderingar och drömmar som vi… och så visar det sig att vi blir r*********e som vanligt igen…”
Och lite så är det. Jag har själv hört Emin Nouri säga rakt ut att han aldrig i hela livet kommer att spela för Kalmar FF, men så blev det i alla fall till slut och vi får fortsätta vår enfaldigt stupida dröm om spelare som – enligt ovan – har samma värderingar och drömmar som vi. Man bygger helt enkelt inga ”Liatorparn” längre. För nytillkomna Östersupportrar kan jag berätta att Nicklas ”Liatorparn” Persson var en av de talangfulla Österynglingar som kom fram under Backes ledning. Övriga ynglingar från denna era var t.ex. Janne Jansson, Stefan Landberg, Ulrik och Jesper Jansson, Peter Wibrån och Hasse Eklund – alla försvann från Öster, och ”Liatorparn” som var minst lika bra som dessa hade minst lika många anbud men nappade aldrig. Många trodde att vänsterbacken skulle bli Öster trogen livet ut.
Men mot slutet av hans karriär (2001) fick han chansen att dels ge Öster några välbehövliga slantar och få avsluta med värdighet. Som utlånad till Helsingborg fick han bland annat spela Champions League, och gjorde det på ett sätt att den annars bortglömda lilla orten Liatorp mellan Växjö och Älmhult fortfarande är ytterst välkänd i Helsingborg…
Med de orden så önskar vi Emin Nouri lycka till i brofästet och gläds åt att han åtminstone skänker sin moderklubb (vad det ryktas om) kanske 5-10% av sitt egentliga värde istället för 0% som det hade blivit efter säsongens slut. Som en smålänning så ska man ju vara glad för det lilla, sätter man oss på en klippa i havet så skaver vi oss mätta… Och så vidare.
Nu det positiva. Vi kunde tack vare avsaknaden av lönepost och de där 5-10% av värdet för Emin kunnat delfinansiera tre nya spelare som samtliga tillför oerhört mycket till truppen. Igår kunde vi se två av dem i aktion – Jabu och Axel Johansson. Bägge två tillhörde planens bästa, och i Jabu så har vi till och med fått en kille som fick den där expertisen (ni kommer ihåg dem va) att häpet utbrista ”Fan, han är ju bättre än Atiba” (Hutchinson). Det kanske jag inte skriver under på riktigt ännu då motståndet Skövde AIK inte riktigt håller den klass som Atiba brukade spela mot, men en klasspelare handlar det om. Kan han trivas här och komma till rätta i miljön så är vi vinnare i vilket fall.
Men Skövde AIK är i alla fall ett riktigt duktigt Division 1-lag som dessutom försöker spela fotboll. Sånt gillar vi.
Och som jag skrev ovan, upprepar det igen – räcker inte det här laget till för att ta oss till Superettan 2009 så handlar det helt enkelt om något övernaturligt väsen som vill oss illa.
Lev väl, stötta Öster.
//Z
