Den som håller på Öster vet att verkligheten kan vara hård som flinta. Jag har sedan den senaste degraderingen tröstat mig med att läsa sagor för lille sonen. I sagornas värld slutar ju allting lyckligt. Prinsen får sin prinsessa, tre små grisar klarar sig, Fredriksskans brinner ner… eller vad man nu får för sig att hitta på. Sonen köper och älskar allt så länge slutet är gott, för då är ju allting gott.
Faktum är att jag själv fick tillbaka framtidstron tack vare sagorna. Och det varade ända till häromdagen då våra danska vänner kom på besök. ”Danskjävlar” kallade Ernst-Hugo dem. Jag kan bara hålla med. Låt mig ta det hela från början:
I förfjol hade Öster ingen som kunde göra mål. Och vi åkte ur serien. I fjol hade vi fortfarande ingen som kunde göra mål. Och så åkte vi ur serien igen. Sedan dess är den enda förstärkningen av anfallet värd att nämna den att Ingemar Teever inte längre finns bland oss (att han sedan dess har börjat skyffla in mål stärker bara teorin om att hela tillvaron är ett skämt).
Situationen borde alltså vara hopplös – om det nu inte vore för det här med att sagor alltid slutar lyckligt. För plötsligt i höstas knackade det ju på dörren till Östers kansli och där stod en livs levande argentinare och sa ”Hola, jag spelar fútbol, kan man få vara med, por favor? Min specialitet är att göra gol”. Klubben hade letat runt hela jordklotet efter en avslutare, och så stod han bara där en dag och klippte lite blygt med ögonen.
I mina påhittade berättelser inför sonen har det sedan dess blivit alltmer sällsynt med de mer destruktivt uppbyggda sagorna om t.ex. Kalmar FF:s, Mjällbys eller AIK:s undergång (lyckliga slut, förstås, men inte så moraliskt uppbyggande som man skulle kunna önska). I stället har jag fokuserat på Sagan om Argentinaren som knackade på Dörren. I korthet har det gått ut på att han kom, han sågs och han segrade. Sonen har kluckat glatt varje gång och själv har jag under vinterns lopp börjat tro mig själv. Naturligtvis gör Petry succé i år. Naturligtvis gör han minst tjuge mål, eller varför inte fötti! Varför då?
Därför att sagor alltid slutar lyckligt!
Men så kom då danskarna. Och hade med sig presenter till lille sonen. Bland annat en sagobok av en dansk författare. H C Andersen, hette han visst.
Första kvällen och dags för första danska sagan. Den handlade om en liten flicka som sålde svavelstickor i ett gathörn. Kallt och eländigt var det och jag bara väntade på att den där prinsen du vet skulle dyka upp och ta henne därifrån, klä på henne, ge henne mat och sedan fria. Men i stället satt flickan där och frös ihjäl i sitt gathörn. Och snipp snapp snut, så var sagan slut.
I sista stund lyckades jag justera slutet inför sonen. I stället för att dö hamnade flickan på Disneyland i Paris där hon så småningom blev chef. Men jag själv visste ju sanningen:
Sagor slutar inte alls alltid lyckligt!
Och så kom tvivlen likt en tidvattensvåg över mig. Tänk om Petry inte alls blir någon succé? Tänk om han fryser halvt ihjäl på avbytarbänken i stället, med inget annat än Schenkas cigarrettändare att värma sig med? Vem ska då göra målen?
Möjligen hittade jag svaret i nästa kvälls saga av den där förbannade dansken. Kanske kan Freddy Borg ta oss ur det eviga målskyttemörkret? Schenka tar sig an den fula ankungen och förvandlar honom till den svan han egentligen är? Så kan det ju bli, förstås. Fast det känns ändå magert om klubbens framtid står och hänger på någon som trivs bäst i mohikan-frisyr och som tror att varje fotbollsmatch egentligen är slaget vid Little Bighorn.
Marcus Nobell då? Tja… han fick visst tre minuters speltid i fjol… Har inte kollat, men jag tror inte han direkt öste in mål under de tre minuterna. Eller Dotti? Kul namn, men det räcker ju inte alltid. Eller Alexander Henningsson. Inte lika kul namn, men det kan ju gå att göra mål ändå. Eller skjuta utanför. Eller över. Eller rakt på målvakten. Eller…
Det jag undrar mest av allt just nu är hur gott Schenka sover om nätterna. För hur det än är, hur han än pusslar med spelsystemen så återstår ju det retliga faktum att Öster inte har haft en målskytt på flera år. Den som vill kan nog med diagram, pilar och streck föra i bevis att om utvecklingen fortsätter som de senaste två åren, då spelar Öster sjumanna bakom Kungsmadskolan före utgången av 2011. Hur illa det än är att vi i år möter lag som Skärhamn, så känns det ändå bättre än en framtida seriefinal mot J Svenssons Bygg.
Kort sagt har jag åtminstone för stunden tappat självförtroendet inför det som komma skall. Enda trösten är att jag med mina nya insikter om hur sagor kan vara uppbyggda, har tillåtit mig att bredda repertoaren. Hur det är med sonen vet jag inte riktigt, men min personliga favorit är den om de elva Kalmargrisarna som allihop blev uppätna av vargen.
