Hela påskhelgen har man i princip suttit inomhus och skakat på huvudet åt snöflingorna som retfullt dalat ner. Det är sjukt. Det ska inte vara så nu. Man ska istället få kliva ut till en klarblå himmel där solen värmer genom den fortfarande lite kalla luften och i princip känna gräset ta ett glädjeskutt och börja växa under ens fötter. Och det ska liksom vattna sig i munnen, det ska vankas fotboll…
Jo jag vet, det är fotboll på alla kanaler. Jag kan nu i princip se alla ligor jag behöver då jag nyligen med en lätt irriterad suck till slut gav efter för Canal Digitals locktoner. Men jag ser en match i Premier League och säger typ: Jaha det var ju trevligt det här eller Vilken skitmatch det här var då men engagemanget är ärligt talat som ett glas minimjölk i mellanmjölkens rike. Mitt lag Aston Villa har nu dalat ner till en sjundeplats efter en pigg inledning och lär väl sluta någonstans i mitten som vanligt.
Men oavsett om man tar en cuplplats eller inte så kan Up the Villa aldrig mäta sig med Down the Öster.
Dock är man inte riktigt i fas med sitt supporterskap till Öster just nu.
För bara två år sedan var man såhär års fylld av framtidstro, vi hade ett jävla bra lag och skulle lätt hänga kvar i Allsvenskan om den bara fick börja någon gång. Succétränaren Lasse Jacobsson hade bara på en säsong lyckats få upp Öster till Allsvenskan igen strax bakom AIK, vi hade fått tillbaks klassiska ICA på tröjorna, värvat Pavel Zavadil som skulle bli en sensation i serien och dessutom lockat hit såväl isländska, estniska och jamaicanska landslagsmän.
Total disaster.
Och det är ett år sedan vi satt här och funderade på den där Giles Stille. Han hade ju fått behålla hela laget, med lite trygg engelsk defensiv och tålamod skulle vi nog kunna gneta ut den där Superettan och kanske återvända direkt? Och nog skulle Teever äntligen leverera?
Total disaster.
Så vad ska man hoppas på? Är Schenka verkligen svaret på vår – som det känns – urgamla tålamodsproblematik, ni vet de där äckliga matcherna där vi ligger på och pressar för ledningsmål och sedan tröttnar varpå vi får ett antal kontringsmål i baken istället. Och är det fortfarande så som det varit de två senaste säsongerna att vi har ett tämligen komplett lag men inte en enda målskytt av rang?
Gårdagens träningsmatch mot Kalmars U21-lag gav inga roliga svar på den frågan direkt. Men vi gladde säkert en och annan Kalmarsupporter på plats som tidigare under påskhelgen sett sina topptippade finest spela supercup mot Göteborg och torska närmast behagligt enkelt. Själv började jag faktiskt se den matchen på TV men Kalmar… herregud, i mellanmjölkens rike som jag refererar till ovan så är de inte ens ett glas ljummet vatten. Lika tråkiga som vanligt. Nanne busar till det, not.
Nåja de gnetar sig nog kvar i alla fall. Och det lär vi med göra.
Men jag blir faktiskt ändå lite orolig inför säsongen. VI har gjort bra värvningar sett till var vi befinner oss på alla positioner – utom på forwardsidan. De senaste två åren har vi varit hyggliga på alla positioner – utom på forwardsidan. Jag hade velat se ett tydligare fokus på att värva rätt anfallare, men det tycks bara komma mittfältare innanför Tipshallens väggar. Den senaste provspelaren, TFF:aren Jetullah Bahtiri sägs vara lika mycket mittfältare som forward och inombords skriker jag nej, nej vi ska ha en elak, tuff jävel som skallar in både boll och eventuella motspelare i målet om det behövs. Jag vill inte ha ettriga grovjobbare, det finns i truppen – jag vill ha fysik. Kraft. En knuten näve i luften med blodstänk på. Lite så.
Med det sagt så litar jag fortfarande på Schenka. Anser han att Bahtiri tillför någonting så gör han troligen det också. Men jag måste ändå ställa mig vissa frågor som t.ex. den om vad som egentligen hände med Thorhallur ”Dotti” Einarsson? Han är listad som forward men har inte fått chansen under försäsongen mer än i de riktigt tidiga matcherna.
Nåja, det är några matcher kvar ännu. Sen premiär i år, jävligt sen.
Avslutningsvis så kan jag rekommendera ett besök på SMP där Dan Magnusson skrivit en riktigt bra matchrapport på ovanstående möte mot KFF med tillhörande analys. Har nog inte skrivit det tidigare men deras nya webbplats och fördelning på sportredaktionen är en total succé. Känns lite som en nytändning för hela gänget, och jag förlängde därför min prenumeration på papperstidningen med glädje häromdagen.
Nåt mer har jag egentligen inte att göra reklam för. Jo förresten, två saker:
1. Tom Pettys box ”Running down a dream”. Innehåller bl.a. en dokumentär på 4(!) timmar med tidigare helt osett material från bl.a. nygamle basisten Ron Blairs privata Super-8 filmer. Avskalat och naket berättar bandmedlemmarna om hela spannet på 30(!) år och om hur det hela började med bandet Mudcrutch i mitten av 70-talet. Money well spent.
2. Årsmötet den 10:e april. En ny ordförande ska bl.a. väljas, och valberedningen där undertecknad ingår kommer inom kort att presentera sitt förslag på hur vi kommer att organisera oss under 2008. Kom dit, snacka med oss – se till att du blir hörd.
Och snart 200 unika medlemmar i East Front innan april ens startat, det är rent ut sagt riktigt jävla bra jobbat av oss alla. Smålands trognaste supporterförening kommer att vara fortsatt starka även 2008.
Lev väl, må bra, snart börjar det.
//Z
