Nu går jag emot alla principer om vad man som Östersupporter just nu bör skriva om – men man vore allt bra insnöad i ett totalt snöfritt februari om man inte insåg att året 2008 har börjat bedrövligt. Och hur ska man orka hantera att motgångarna bara tycks fortsätta? På planen och vid sidan om den?
De två träningsmatcherna som Öster spelat hittills har varit två lågvattenmärken. Först en tveksam och knapp 1-0 vinst mot Länslaget och därefter en insats under all kritik med en klar förlust (0-2) borta mot Lindsdal, kanske mest känt som något slags farmarlag till Kalmar FF. Vi som drömt om Schenkas trianglar från start det här året, och att lagets kapacitet åtminstone ska uppgå till en 70-80% mot vad pappret visar får fortsätta drömma ett tag till.
Vi har åtminstone kunnat konstatera att Öster och Växjö BK förhandlat klart med Thorallur Einarsson, och att han nu kan koncentrera sig enbart på fotbollen. Det kan behövas, med tanke på hans tämligen bleka insatser i de två matcherna hittills. Men det är nu under försäsongen man tillåts att vara blek – det är när det gäller som det gäller. Östers anfall är oavsett det vi supportrar oroar oss klart mest över, vi hade inga bra namn redan förra året och de som har tillkommit/ersatt dem 2008 har inte direkt gett oss någon gåshud heller.
Hittills.
Sportchef Fredrik Gustafson menar att det är många ”bollar i luften” och då vi anar att han inte pratar om Schenkas spelmodell så får vi förmoda att han pratar om förstärkningar. Nödvändiga sådana. Man talar om att två spelare till ska in i truppen – en mittfältare och en anfallare – och jag förutsätter att de ska ersätta Pavel Zavadil och Ingemar Teever rakt av. Tillsammans med Alexander Henningsson som nu tränar fullt ut med A-laget (men där jag inte vet om det finns något egentligt A-lagskontrakt?) så har vi då 20 st. spelare i truppen som ”Fidde” utlovade tidigare i vintras.
Zavadil ryktas för sexhundrafemtiofjärde gången vara nära Mjällby, och nu verkar det faktiskt som de gulsvarta inte har några alternativ kvar längre. Men vill och kan de betala för sig? Och är de verkligen säkra på att Zavadils beteendemönster över två år i Östers IF inte går igen i Mjällby? Sist han var där handlade det mer eller mindre om ett lån på några månader, och det är en stor skillnad mot att ha en spelare under flerårskontrakt i medgång och motgång.
Teever åker till Norge för nytt provspel – och någonstans, någon gång måste han väl lyckas övertyga någon om något. Enough said.
Om vi pratar om de som skall ersätta så talas det om att Öster ska ha is i magen och sålla bland de spelare som blir över när de allsvenska (och kanske i viss mån Superettan) trupperna spikas nu inom några veckor. Men det är många om buden, och just nu är Öster ingen skarp kandidat för en spelare som vill ”stå i skyltfönstret”; en sådan spelare väljer säkerligen hellre ett bottenlag i Superettan. Läs Falkenberg.
Det kan bli ett riktigt antiklimax det här.
Och antiklimax kan man tala om när man tänker på East Front och Östers hemmastöd under 2008 också. Jag är djupt bedrövad över Östers IF:s fortsatt totala oförståelse och ovilja till att släppa in Östers röststarka supportrar på huvudläktaren. Nu lär det i alla fall bli så att många av våra medlemmar som hittills befunnit sig på Norra Stå väljer att köpa en sittplats istället, vilket gör att det som populärt brukar kallas ”klacken” utarmas betänkligt. Med en sektion på huvudläktaren avsedd för supportrar hade man faktiskt kunnat skapa ett bättre och mer starkt hemmastöd för Öster än vad vi någonsin sett i serier under Allsvenskan – men man vågar inte gå den vägen. Och jag tycker det rent ut sagt är jävligt synd.
Och jag säger det fortfarande – inte en enda röst har jag hört som säger att East Front inte hör hemma på huvudläktaren. Så jag misstänker helt enkelt att det antingen pågår något slags dubbelspel bakom våra ryggar, eller så är det helt enkelt så att rätt röster hört av sig till Öster och menar på att vi absolut inte kan ha någon glädje, spontanitet och tillrop på huvudläktaren. På huvudläktaren ska man nämligen sitta ner, hålla käft oavsett vad – och tänka fotboll.
Östers öststatsarena blir således tusenfalt mer öststat än vad den borde vara. Familjens överhuvud har bestämt att den färgglade och sprudlande sonen fortfarande inte får sitta med vid bordet, utan ska stängas in i lekhagen så farbröderna kan få lugn och ro.
Jag blir så trött. Nej, faktiskt mer ledsen. Men självklart ser jag fortfarande mitt Öster någonstans ifrån på hemmaplan under säsongen (har inte bestämt mig varifrån ännu), och jag hoppas att ni tänker likadant. Vi gör oavsett vad ingen som helst skillnad hemma på soffan.
Men som det känns nu så kommer faktiskt bortaresorna nu att bli det riktigt roliga under säsongen. Förutsatt att Schenka får ordning på sina trianglar och att Fidde lyckas ordna hit en fungerande Ponomarev och en pigg Ucar förstås…
Men vi kan alla bidra till något positivt. Själv kastade jag nyss in samtliga mina rödblåa supporterartiklar i tvättmaskinen i något slags galet hopp om att det skall kunna tvätta bort de senaste säsongernas oflyt och usla fotboll från vårt klubbmärke. Ottossons nummer 80 från 1997, AXA-tröjan från 2002, halsdukarna – nu är de alla rena och doftar av Softlan Outdoor Fresh istället för unken gubbsvett.
Äh. Ge mig hopp, någon.
//Z
