Februari. Just nu känns det som att vintern aldrig kommer att ta slut, trots att det inte är någon vinter att tala om. Livet liksom lunkar på i någon oföränderligt seg takt, och fotbollen känns mer avlägsen än någonsin med en premiär så sent som på Östers födelsedag den 20:e april.
Men det händer ju ändå lite kring och i Östers IF. En del positivt, en del negativt. Jag börjar med det roliga, eller som jag tror kommer att bli det roliga: De lokala värvningarna.
Senast i raden att bli ny Österspelare är Enes Smajlovic, en spelare som varit på tapeten i vårt län några år nu. För tre år sedan gick då 19-årige Enes till Ljungby från Älmhult, och fastnade då i en tvist angående övergångssumman, men som väl var så blev det inget ettårsfall den här gången. Smajlovic (eller Smiley som redan börjat användas som smeknamn här på forumet) har gnetat och imponerat under provspelet nu i vinter, och kan spelarmässigt ses som en variant av den flyende Daniel Svensson med aningen bättre teknik, men kanske just nu aningen sämre som evighetsmaskin.
Jag tror det blir bra, vi vet allihop att det krävs såväl inställning som kunnande för att imponera på Schenka. Och för en lokal spelare som den ryske demonen själv inte hade stenkoll på från början (läs Thorallur ”Dotti” Einarsson) så krävs det nog extra mycket. Välkommen till Öster, Smiley!
“Come up and see me, make me smile
Or do what you want, running wild”
Ovanstående är för övrigt – om ni inte visste det – en låt av Steve Harley & The Cockney Rebels som bl.a. spelas under en fantastisk scen i den brittiska filmen Full Monty (Allt eller inget på svenska); detta när de blivande manliga stripporna spelar spontanfotboll på en äng i Sheffield med utsikt över de gamla stålverken. A must see. Just den scenen om inte annat.
Lite om ”Dotti” förresten, i elfte timmen har det tydligen smugit sig in att hans övergång handlar om en förhandlingsbar övergångssumma och inte om en fastställd summa som vi alla trott. Jag har nu iofs svårt att tänka mig något annat än att Öster och BK skulle komma överens, men ändå… Surt.
En annan sak som just nu får mig att sucka uppgivet handlar om East Fronts placering på Värendsvallen under 2008.
Alla Värendsvallsbesökare är smärtsamt medvetna om att när publiksiffran understiger 7-8000 är Värendsvallen kanske världens ödsligaste arena, och att Norra Stå där Östers röststarkaste supportrar håller till rent akustiskt är ett vakuum. De vet också förmodligen redan nu att flera sektioner på huvudläktaren lär vara minst sagt glesbefolkade under flera matcher i Division 1 Södra. Bortaföljena kommer att vara minimala. Har vi tur kommer vår premiär att locka 2000 personer.
Och ändå finns det ingen från Öster idag som vill lova EF en klacksektion på huvudläktaren.
Säkerhetsmässigt finns ett problem på huvudläktaren, och det är att klacksektioner ska vara avspärrad mot övrig publik – men detta gäller elitfotboll och som vi alla vet så är vi inte elitfotboll just nu. Med andra ord kan jag i viss mån förstå oviljan mot en klacksektion på huvudläktaren när vi snackar Superettan, och förstår definitivt att det är omöjligt i Allsvenskan (då triggar ju även den rent ekonomiska faktorn med att sälja abonnemang till företagen in, platserna börjar bli bristvara) – men nu förstår jag ingenting. Mina vänner i EF:s styrelse säger att man blivit bollade mellan olika ansvariga i ÖIF, och nu senast fått ett förslag om att använda Öppna Sitt (ja ni läste rätt). Kan ni tänka er en liten men trogen klack utspridda mitt i det gigantiska havet med röda och blå plaststolar? Med samma akustik som på Norra Stå? Man hade i så fall lika gärna kunnat ta ett kort på supportrarna, förstora upp det kortet i affischformat, trycka upp 1000 ex och sedan smälla upp affischen överallt på stan med undertexten: OBS! PAJASER!!
Jag ser det så här: Det här är året då familjen kommer att följa Östers IF. Det kommer att vara förhållandevis få, men trogna besökare. Företagsabonnemang? Jovisst, ett fåtal kommer säkert säljas men den publik som kommer att synas, märkas och vara till fördel för de 11 rödblå spelarna på planen kommer att betala själva för sina biljetter, vara i klar majoritet och behövas minst lika mycket. Varenda själ som fortfarande tar på sig en rödblå halsduk, tar sin cykel och tar sig till Värendsvallen är viktig nu. Och jag tror mig veta – efter att ha själv upplevt och hört synpunkter från alla generationer – att Östersupportern i gemen (alltså inte bara EF) är extremt positiv till en levande huvudläktare.
Mitt förslag (och betänk nu att jag inte representerar EF utan att detta är en krönika) är att särskilda supporterbiljetter säljs till sektion A (längst norr ut på huvudläktaren) för ett rabatterat pris som ett försök nu under Division 1 Södra 2008. I det rabatterade priset ingår att man får stå ut med att det bedrivs klackverksamhet på sektionen, och vill man inte sitta där så finns det gott om andra sektioner på huvudläktaren.
Som motkompensation erkänner och förstår EF att detta är ett undantag som gäller så länge föreningen befinner sig utanför elitfotbollen.
Jag tror faktiskt att hela familjen skulle tjäna på det. Kanske till och med skulle den till viss del kunna utökas i en svår tid, och det vore sannerligen inte fel.
//Z
