Jag vet ett stort antal supportrar till Öster som idag fick en dröm uppfylld när Jevgenij Kouznetsov vandrade in på ett konferensrum i Tipshallen iförd Östertröja. Och det är faktiskt inte så svårt att förstå. Man ska komma ihåg att East Front bildades 1992 under Hasse Backes succéår, men för de allra flesta medlemmarna i vår supporterförening så finns det egentligen bara ett år då allting stämde; spelet, klubben, spelarna, sorgen, glädjen, resorna, avslutningen… och det var när vår supporterförening firade 10 år, det var 2002. Året som hade precis allt en fotbollssupporter kan begära. Och det var året som var Schenkas totala genombrott.
Innan ni drar en suck och tänker att nu ska farbror Z skriva en ensidig hyllningskrönika till Schenka så får ni nog allt tänka om. Jag är djupt förtjust i the Russian God, det ska ärligt erkännas. Men jag har varit tveksam till om han är den perfekta tränaren för Östers A-lag och ska ärligheten fram (igen) så anser jag att han har en del att bevisa. Att han har lärt sig något av det som till sist blev hans fall.
Och utöver allt detta så är det helt nya förutsättningar.
Vi kommer att tappa ett antal spelare till SE-lag, kanske även AS-lag och om lyckan står oss bi även till utlandet. Men trots det kommer Kouznetsov att förfoga över en trupp som är mer färdig än den han fick ta över inför 2001. Då bestod Öster av ett sammansvetsat gäng som krigat sig kvar i eliten två år i rad under Lill-Damma och som mest saknade den ingrediens som Schenka tillförde: det tekniska kunnandet.
Nivån – alltså själva fotbollskunnandet och erfarenheten – i årets trupp kommer att vara högre än 2001, trots en lägre serietillhörighet. Positivt? Givetvis, men kan Kouznetsov utnyttja detta på rätt sätt? Har han även blivit en bättre lagbyggare utöver sina rent tekniska kunskaper? Jag hoppas det.
Jag minns t.ex när Ludwig Ernstsson återvände till Öster efter ett på slutet sargat proffsliv. Alla var överens om att det var en drömvärvning, men Schenka såg inte det så enkelt. Han såg en underbar forward sett till målmedvetenhet och nickstyrka, men också klart sämre på fötterna. Ludde fick som hemkommen proffshjälte vackert träna tillslag med bägge fötterna, och jag vill påstå att han under sina sista år som aktiv lyfte sig en bra bit rent fotbollstekniskt.
Men alla spelare är inte som Ludde var.
Schenka fick t.ex. ta hand om Stefan Paldan också. En tuffare nöt att knäcka. Stefan är också en hjälte i supportrarnas ögon, utöver sin inställning på planen och målfarlighet så var han den första riktiga hemvändaren och jag minns med glädje historien om hur han nervöst gick runt utanför Tipshallen, glosögt stirrande på mobilen och väntade på samtalet som skulle berätta för honom om Öster skulle ha råd med honom eller inte. Stefan och Schenka blev aldrig hundra procent tillsammans, och det hela slutade i ett märkligt crescendo där Kouznetsov till sist helt enkelt ratade en av Östers mest rutinerade spelare inför Allsvenskan 2003.
Många är vi som tänkt att detta var ett av Schenkas största misstag. Stefan hade varit en behövlig farsa i försvaret, han hade lyft sig till att hänga med ännu något år i Allsvenskan om han bara fått chansen. Och utöver Stefan så försvann även två andra rutinerade hjältar på samma sätt: Goran Jevtic och Mathias ”Senan” Johansson. Visserligen tillkom Fredrik Bild från då nyligen nerflyttade IFK Norrköping, men lagets balans hade ändrats. Skadan var skedd.
Schenka hade alltså en förkärlek för de yngre spelarna, och för det blev han mäkta populär bland dem. Vi minns ju också hur Atiba Hutchinson hyllade Kouznetsov (och gör säkert så fortfarande) tillochmed efter flytten från Helsingborg till FC Köpenhamn. Men för att tillhöra den yttersta toppen av eliten (låt oss säga toppen av SE och hela AS) så krävs – utöver de favoriserade och nöjda talangerna – även ett rutinerat garde som jobbar åt samma håll. Det här är alltså min stora fråga – har något från historien skapat en visdom hos vår ryske favorit?
Får jag spekulera så tror jag det. Åren efter Öster måste varit oerhört tuffa för Kouznetsov. Jag minns debaclet i Växjö BK (en lång historia jag inte återger här), men allra mest minns jag när min fru en gång för bara något år sedan kom hem från sitt jobb på en livsmedelsbutik och berättade att ”han den här ryske Östertränaren… vad hette han nu igen… Kouznetsov var hos oss med växelpengar idag iförd Securitasoverall”.
Jag minns hur vansinnigt arg jag blev. Vår Schenka. Vi brann för honom, vi brann med honom och även om glöden slocknade betänkligt under 2003 så saknade vi honom redan 2004. Nog skulle det finnas bättre saker att göra för Växjös bästa fotbollsinstruktör (ja, så mycket vågar jag lova) än ett väktarjobb på Securitas. Det hela var fullständigt absurt. Och är det fortfarande.
Men låt oss avslutningsvis gå till nutid. Och låt oss inte heller krångla till det.
Av hela mitt trampade, sargade, sönderslitna men fortfarande bultande Österhjärta hälsar jag Jevgenij Kouznetsov välkommen tillbaka. Jag tänker tro på honom, jag tänker ge honom tid. Och jag hoppas att spelarna gör det också.
För då kommer Öster att stundtals bli ett duttigt, men oftast läckert kortpassningsspelande lag 2008. Den vackraste fotbollen kommer att spelas i Småland, och vår stolthet kommer att lyfta som så många gånger förr.
Akta er Sverige. Hotet kommer från öster.
//Z
P.S. Är det inte också underbart att Ludwig Ernstsson kommer att jobba ihop med Schenka när det gäller talangutveckling? Sluter inte det ännu en cirkel? D.S.
