Krönika: Cut me down

Dagens (eller gårdagens får jag nog säga) nyhet om nerdragning av personalstyrkan på kansliet i Östers IF handlar för mig inte bara om att spara pengar eller att två personer ska få bära hundhuvudet för en misslyckad säsong. Det är mer komplicerat än så.

Det kommer ju då inte som en överraskning för mig, det kan jag inte påstå – men att det nu är konkret och skrivet på papper att Ola Rydéns och Håkan Arvidssons tjänster inom vår förening försvinner 2008 gör att man måste börja ta ställning för hur man egentligen känner. För såväl dåtid som nutid.

Jag börjar med dåtid. Och helst då med Ola Rydén, en person som tjänat föreningen väl och länge nu och som jag har en personlig relation till. Jag vet att Ola har ett starkt hjärta för föreningen, han är ju liksom uppvuxen i den och har förmodligen nu oerhört svårt att tänka sig sin framtid. Plötsligt kommer inte arbetsdagen att handla om att stiga in på Östers kansli och tjäna sin förening längre.

Jag vet inte hur Ola känner över allt detta, men jag hoppas att han mår bra och att han bär med sig Öster i hjärtat även i fortsättningen trots en trist sorti och den osäkerheten som den har medfört. Ola har ingen alls skuld i årets degradering, det vet ni som läser mina krönikor regelbundet att jag tycker, men ibland kan en nedskärning också betyda en viss befrielse. Det kan inte ha varit lätt att vara mitt i smeten under detta årets debacle.

Det sistnämnda gäller även Håkan Arvidsson. Han fick ta en för honom ny roll som sportchef i vad som skulle visa sig vara en sportsligt blödande förening. Ett blodflöde som all vett och sans i världen inte tycktes kunna stoppa. Oviljan att ta den enkla vägen som Öster så ofta tidigare gjort de 10 senaste åren – att sparka tränare på grund av bristande resultat – blev nog ändå till slut Håkans fall som jag ser det. Ett tydligt exempel på att vad som är rätt på pappret inte alltid blir så i verkligheten.

Ibland kan en nedskärning också betyda en viss befrielse skrev jag ovan, och har tänkt på första versen i en av mina favoritlåtar (hint: titeln i krönikan) med eleganten Lloyd Cole ända sedan jag nåddes av beskedet att det väntade nu blivit officiellt:

Jag avslutar dåtid med att önska såväl Ola som Håkan lycka till med det som de väljer att ta sig för i framtiden. För den är redan här, redan just nu. Eller om en sekund. Nej, låt oss nu inte blanda in filosofi i det här.

 Efter det att Curt Persson meddelande att man ska börja prata med spelarna för 2-3 veckor sen har det blivit knäpptyst. Silly Season startade som orkan, men förvandlades till ljum sommarbris. Oerhört lite har kommit ut över vad som sagts och gjorts, och jag misstänker att man inte vill riva för hårt i vilka spelare man vill ha kvar 2008 innan man vet vilken manager/tränare som leder laget nästa år. Man vill nog inte göra om misstaget från föregående år att i princip ha en hel trupp klar innan den nya tränaren tillträder…

Men samtidigt måste man vilja försäkra sig om vissa spelares medverkan, och så mycket kan jag avslöja att man verkligen gör. Vissa saker är helt enkelt självklara, och behöver ingen general sports manager för att bekräftas.

Så med andra ord är det full fokus nu på slutet av november ända fram till 3:e december då det är extrainsatt medlemsmöte. Där kommer styrelsen att ställa sina platser till förfogande, men har redan nu gjort klart för oss supportrar att man är villig att fortsätta – med vissa modifikationer. Operativa krafter måste gå in och ersätta Ola, och till viss del även Håkan. Hela powerpointen över Östers organisation måste ritas om – mer eller mindre totalt.

 Jag hoppas att den 3:e december även är det absolut senaste datumet som Öster väljer att presentera de sportsligt ansvariga för 2008. Då vill jag alltså att alla managers/tränare för spjutspetsen i verksamheten skall vara klara, och helst då också ett antal nyckelspelare. Drömmen är att även få se styrelsen presentera klara riktlinjer inför framtiden  för oss medlemmar  tillsammans med en självkritisk analytisk granskning angående det sportsliga fiaskot 2007.

Skulle så ske så känner jag att Östers IF verkligen är på rätt väg sportsligt, och då kommer jag att ge styrelsen mitt fulla stöd. Annars får vi faktiskt se.

Nu till lite annat. Ända sedan jag lyckades sälja familjens  mörkgröna skinngrupp (tack Bulten, hoppas du är nöjd) via en av mina tidigare krönikor har jag förstått att folk faktiskt läser dem. Därför vill jag prova att annonsera igen.

Kort och gott : Under 2008 vill jag fokusera på en helt ny sak – matchrapportering. Jag och några eldsjälar till diskuterar saker som webradio, matchchat m.m. då vi inser att bevakningen av Division 1 Södra inte tillnärmelsevis hamnar i närheten ens av den (ändå i stort sett usla) bevakning som finns av Superettan. Vi vill inte att supportrar ska ge upp om Öster när Öster behöver dem som bäst. Därför vill vi föra ut Öster ännu hårdare än vad vi gjort tidigare. Vi tror att det är nödvändigt.

För att det här ska vara möjligt så behöver eastfront.se en ny webmaster. En som skriver artiklar om EF, hanterar uppdateringar och styr över forumet m.m. Om den tekniska biten behöver webmastern inte bekymra sig om han eller hon inte vill, den kommer jag som systemutvecklare att stötta/utveckla så länge det behövs. Och krönikor kommer jag också att fortsätta skriva, det är helt enkelt doktorns order för mig.

Är du intresserad så kontakta gärna mig – enklast genom att klicka på Kontakta Oss här till vänster och sedan kategorin Webmasters eller ett PM till Zingo om du är registrerad användare. Alla ansökningar behandlas konfidentiellt.

För övrigt vill jag bara inflika att jag med flit missade Fotbollsgalan i år med. Och att jag kommer att njuta av att se Kaspars Gorkss tampas med Zlatan i stundande EM-kvalet mellan Sverige och Lettland. Tänk att pappa Jurij en gång åkte med EF:s minibuss från en Östermatch i Stockholm. I minibus
sens bagageutrymme.

Alltid. Öster. East Front är där laget är.

//Z