Jo nu är det så här att det är lördagskväll, och egentligen bara timmar kvar till årets viktigaste match. Och den skulle ju inte vara det. Åtminstone inte i den riktning den faktiskt gäller. Vinst är lika med en god chans att ha Superettakontraktet i egna händer i slutomgången, förlust eller oavgjort och det kommer att handla om rena rama lotteriet med minst ett gäng mirakelresultat i slutomgången för att vår stolthet ska klara sig kvar i eliten.
Sjukt, mycket sjukt.
Anledningen till att jag satt mig ner framför datorn ikväll är att det liksom vibrerar i luften härutanför. Trots att det i princip är vindstilla darrar Växjös vackert färgade höstlöv som om en smärre jordbävning skakade staden. Kan det vara Schenkas visade ilska och målmedvetenhet de senaste träningarna som orsakar fenomenet? Jag har faktiskt varit lite förvånad över att det här som det skrivs om i SMP idag inte skett tidigare. Jag klistrar in ett stycke här:
(citat)
Efter 45 minuters träning samlade Jevgenij Kouznetsov ihop Österspelarna. De ställde upp i en halvcirkel framför honom. Sedan fick de veta att de levde. Schenka spände ögonen i spelarna, likt en general som samlar sina styrkor inför en storoffensiv.
Sedan skrek han, ungefär så här: – Ni är professionella spelare. Då borde ni förstå att det krävs 100 procent av er! Då borde det inte vara något problem att få upp tempot i fötterna! Läget ser dåligt ut. Det är bara två matcher kvar. Då borde ni fatta vad som gäller! Det handlar inte längre om vem som ska spela eller vem som ska sitta på bänken, som en del av er verkar tro. Det handlar om att rädda oss kvar i superettan. Det är kanske redan för sent, men vi har fortfarande chansen att klara oss kvar. Visa då att ni tror på det! Det är er skyldighet att visa hjärta för klubben!
Utskällningen pågick oavbrutet i flera minuter. Skamsna och med sänkta huvuden lyssnade Österspelarna till sin överordnade. Lika skamsna skyndade de sedan ut till en tempoövning.
(slut citat)
Schenka är inte direkt känd för att lägga några fingrar emellan, och han har säkert sina skäl med att ha avvaktat fram tills nu med att tillföra råskäll eller så kallad rysk mentalitet till Österträningarna. Han och Hagberg har gett spelarna sin chans att ta ansvar själva, men nu efter Åtvidabergsmatchen är det förtroendekapitalet helt förbrukat. Nu gäller det att peka med hela handen, uttala de nödvändiga sanningarna och på tal om sanning – det är i sanning märkligt att något sådant skall behövas med ett gäng så pass erfarna spelare i potten.
Det talas om en förändring i anfallsspelet, och ja – det behövs. Mot Åtvidaberg var våra forwards minst målfarliga av samtliga spelare på banan. Stämmer det att Zavadil spelar som anfallare kan jag tänka mig att det blir som en slags fri roll mellan mittfält och anfall. I praktiken lite av en 4-5-1, men där kantspelet kraftigt förbättras och att vi då har alternativ centralt om motståndet vill stänga kanter. Kan vara klokt. Kan vara katastrof. Men jag är villig att prova vad som helst. Schenka har gjort galna saker i sin karriär, det vet vi. Goran Jevtic som central mittfältare hemma mot Enköping 2002 är nog den mest klassiska. Men minst lika ofta har han varit genialisk i sina laguttagningar.
Men nu, när jag klarat av det här snacket så kan vi nog konstatera att uppställningen säkerligen är det minst viktiga imorgon. Det är istället hjärtat som skall fram. Inte bara att motivation slår klass, utan att motivation slår motivation så att klass slår klass. Vi möter ett avslappnat Mjällby som har spelare i laget som säkerligen drömt om det här scenariot: att få möjligheten att tillfoga storkusinen från stan en ordentlig nesa som det kommer att stå länge om i historieböckerna. Den drömmen ska vi krossa. Den drömmen måste vi krossa.
Hjärtat ja. Jag blev själv lite glad i hjärtat när det framkom i forumet häromdagen att Katarina Brännström googlar sig själv. Jag skriver namnet en gång till så sökmotorerna verkligen tar till sig det: Katarina Brännström. Andra bra sökord som ska sättas i samband med Katarina är moderaterna, Växjö, fullmäktige, landstinget, Pol Pot… nej nu skojar jag ju bara. Förlåt.
Lägg märke till att Katarina använder utropstecken i var och varannan mening i sin blogg, vilket signalerar en viss upprördhet. Varför? Jag blir ledsen av att Katarina och jag hamnade på lite fel fot (troligen vänsterfoten) i vår kommunikation och är mån om att ställa allt till rätta igen.
Eller så är jag inte det.
Men en sak kan jag säga till Katarina om det gör henne mindre ledsen; jag gömmer mig inte direkt bakom signaturen Zingo, men jag är liksom lite mer känd som det i de här kretsarna än om jag liksom skulle skriva Tobias Croby. Kanske kallar någon nära vän dig Katta eller Brännis?
Det hoppas jag, det skulle vara… mänskligt.
Nä, nu tar vi en lördagswhisky på det här och så lite brittisk kulturmusik. Jag väljer en 12-årig Bowmore, lite rökig, spetsig och tjärfylld på samma gång och så kompletterar vi det med The Magic Numbers första. Det känns genuint. Och fräscht.
Och lika genuint och fräscht kör vi på Vallen imorgon. Norra Stå leds av Levinsson eller någon annan av pansargeneralerna. Huvudläktaren tar Brännis och vännen Franke hand om.
Alltid Öster.
//Z
P.S. En sak till, jag har brutit ett löfte med den här krönikan. Jag har nämligen länkat till SMP igen. Tacka bloggpolare Daniel Svensson och hans sportkollegor i SMP för det – fan, det blir lite ryggdunk på ryggdunk – men jag är skapt sån att jag påpekar det jag gillar. Och artiklarna här nu mot slutet i SMP håller härlig klass, designen känns fräsch och bilderna är bättre. Kudos. D.S.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
