Det kommer en tid då man som supporter inser att man faktiskt är lite vidskeplig.
Man kan ha vissa kläder på sig som man hade någon match när grabbarna spelade bra och nästan kasta bort kläder som man haft på sig när det gått illa. Man "fipplar" med matchtröjor, halsdukar och kalsonger.Någon kombination måste vara den rätta för seger.
Den kanske värsta och mest legendomspunna ”otursmaskott” som någonsin existerat i East Front är ”Psykedeliska surduken”. Denna hemska tygbit som är bortklippt från en brassestol under en Roskildefestival för många år sedan av två East Frontare. Den har varit på flera matcher där det rent ut sagt gått åt helvete.
Här är 2001 års statistik för surduken:
2001 Juli 15 Mjällby AIF 0 – 4
2001 Juli 21 Malmö FF (d) 0 – 2
2001 Juli 22 Kalmar FF 1 – 2
2001 Juli 29 Kalmar FF 0 – 4
2001 Augusti 12 Umeå IK (d) 0 – 2
2001 September 23 Landskrona BoIS 0 – 2
Jag fick duken i min ägo av efter en auktion för några år sedan på East Fronts forum som Peter Hansen anordnade. Har haft med den några gånger med blandat resultat (dock ej i år). Men nu har det gått så dåligt för Öster att jag inte längre vågade ha den kvar. Här kommer därför en redogörelse för dess död:
Söndagen den 7 oktober:
Öster har förlorat mot LSK med 1-0 och vi har otroligt nog hamnat under nedflyttningssträcket med endast tre matcher kvar. Tankarna snurrar runt i huvudet. Jag känner nästan att gråten är på väg. Hur har detta gått till? Älskar inte gud Öster? Finns det något som ger oss otur? Finns det något som gör att vi ständigt har motgång?
Psykedeliska surduken tänkte jag. Det måste vara den. Den är roten till all ondska. Den måste dö!!!
Jag kör bilen hem till min lägenhet där flickvännen som vanligt frågar hur det har gått fast hon redan vet svaret. Jag snäser av henne med ett surt ”Åt helvete”. Frenetiskt börjar jag gräva i byrolådan där duken legat gömd och nästan fallit i glömska.
Den är inte där.
– Var är den? Frågar jag min flickvän argt.
– Vilken då? Frågar hon förvånat.
– Den förbannade duken!
– Vilken duk?
– Den prickiga fula duken som ger Öster sån fruktansvärd förbannad otur hela tiden, skriker jag nästan rabiat.
– Jasså den fula, den har jag slängt ner i en låda i förrådet.
– Puh, tänkte jag den är inte bortkastad i alla fall.
Så var tiden äntligen inne.
Jag gick från jobbet 15 min tidigare utan att säga hejdå till kollegorna, det fanns inte tid för sådant "världsligt". Tog bilen och körde ut några mil utanför Växjö där mina farföräldrar har sin sommarstuga.
Väl där känner jag att det ligger ”mord” i luften. Nu skall tyget brinna!
Jag tar en sista bild av tyget. Häller på lite tändvätska och fjuttar på.
Pwohhh det flammar till och jag känner nästan hur ondskan försöker klamra sig fast i den brinnande duken. Den brinner och ondskan får sakta ge med sig.
Varje liten prick, varje litet snöre brinner upp. Den är DÖD.
Jag kollar noggrant igenom platsen för att se att det inte finns en tråd kvar. Därefter hämtar jag vatten i sjön och häller på askan.
Frihetens tid är inne. Öster är fria från sin demon. Nu kan vi börja vinna igen! (Naturligtvis finns det hela dokumenterat på video. Återkommer med länk på forumet.)
Eder vidskeplige och halvt galne ordförande
Magnus Skagert
