För 39 år sedan idag vann Öster sitt första SM-guld. Idag åkte vi ur Superettan. Växjö har blivit en fattigare stad, en stad som för första gången på över 40 år står utan ett elitlag i fotboll.
Man borde egentligen inte skriva om sina känslor så här bara en halvtimme efter att slutsignalerna förkunnade att Öster iochförsig vunnit sin match mot Enköping, men att också Falkenberg och Jönköpings Södra stod som slutsegrare i sina. Men det är tankar som jag burit med mig en vecka nu, och som bara måste få komma ut nu.
Lagbygget de senaste två säsongerna har präglats av ivrighet, kortsiktiga tankar och –troligen också tillgång till för mycket pengar.
Någonstans tappade vi hjärtat i det vi håller på med. Och nu får vi – vi som stått bakom Östers IF – lida för att det faktiskt ända sedan det senaste stålbadet 1999 har gått lite för fort för vår förening.
Vi nådde allsvenskan för tidigt 2003, då hade vi inte ekonomin och organisationen bakom. Sen nådde vi allsvenskan för tidigt igen 2006, då hade vi inte känslan och det sportsliga bakom. Östers IF har blivit ett klassiskt bevis (det vågar jag säga) på hur det kan gå för godtrogna idrottsföreningar som snabbt försöker köpa sig mer kraft utan genuin kunskap bakom. Det spelar ingen roll hur klassiskt namn man än må ha. Man kommer att tala om Lex Öster i fotbollssverige. Det är det här, det som vi upplevt idag som vi kommer att vara kända för i modern tid.
Nu, när vi ändå ligger och krälar efter luft i en oviss framtid, vill jag ändå passa på att säga det som alla faktiskt pratar om. Jag har inget personligt emot någon som styr Östers IF, snarare exakt tvärtom – men det är läge att inse att det såväl i år som tidigare år tagits väldigt många felbeslut som måste få konsekvenser. Inte bara vi har lärt oss läxan, nu vet vi. Jag vet heller inte längre om jag vågar helt anförtro nuvarande styrelse uppdraget att bygga en ny sportslig bas för Östers IF längre.
Styrelsens ordförande heter Curt Persson, och Curt är en av mina personliga favoriter. Han har hjärta i det han gör, han lyssnar på oss supportrar, har många företagskontakter och är en både stark och smart personlighet. Jag beundrar honom, precis som jag beundrar Ingmar Nordström och andra Österhjältar som lagt ner både sin själ, sitt hjärta och sina pengar för att vi – vi andra supportrar – ska kunna njuta av vårt Öster så högt upp i seriesystemet det bara går.
Men vid sidan om Curt och Ingmar (kunde nämna fler namn här) så måste det komma fler hjältar, och de måste bli yngre. Och de kan absolut inte förvänta sig att hamna på någon vidare lönelista heller.
För en heltidsanställd klubbchef kan vi till exempel bara glömma 2008. Två anställda på marknadssidan också då all marknad vid sidan om de lokala sponsorerna med hjärta i föreningen helt enkelt bara dog i eftermiddag. Och det tråkiga är att de här personerna faktiskt inte har någon som helst skuld i det som hände i eftermiddags, de har skött sina uppgifter i år med den äran.
Jag vågar nog säga det rakt ut redan nu: Östers IF anno 2008 kommer att ha en organisation där endast deltidsanställningar är aktuella. Jag kan inte tänka mig att någon – privatperson eller företag – är villig att ta en sådan driftskostnad innan man vet hur framtiden ser ut. Vi kommer nog också att få se mer än hälften av dagens spelartrupp i andra föreningar. Några kommer att visa hjärta och stanna kvar i vår förening och lösa sitt liv och de nödvändiga finanserna genom att ta ett jobb vid sidan av. Några kommer att vara borta redan imorgon söndag.
Men det här är ändå mest spekulationer. Och jag lämnar som ni märker många frågor obesvarade. Det gör jag med vilje.
Det är mycket som försvinner nu. Det vet vi. Därför hoppas jag nu på oss supportrar, att vi ska vara en del av det genuina, att vi ska stanna kvar och fortsätta att aldrig ge upp.
Dels er supportrar som oftast följer Östers IF på distans. Många tänker inte på er för att ni inte syns i publiksiffran, men jag gör det. Därför kommer jag inte att avsäga mig mitt webmasteransvar i år heller, något som jag var inne på efter en jobbig period i höstas. Jag kan lova er att det kommer att finnas en supporterhemsida för Öster med samma kraft som 2007 även under 2008. Och jag kan också lova att eftersom bevakningen för vår klubb kommer att vara i det närmaste stendöd i division 1 Södra så ska sidan få liverapportering.
Men jag tänker också på oss som går på alla hemmatcher och även bortamatcher. Och på allas vår förening som kallas East Front. Det kommer att hända mycket även här. Väldigt mycket.
Nu ska jag inte skriva mer, utan luta mig tillbaka i soffan, sippa på något stärkande och försöka se något odelat positivt med att åka ut Superettan. Jag hoppas att jag kommer fram till något.
Till dess, lev väl. Krama om någon ni tycker om. Tänk på alltings förgänglighet.
//Z
