Alltså så här: Psykologins makt inom fotbollen är stor. Väldigt stor. Om vi lägger oss ner i fåtöljen hos farbror psykdoktorn (tror vi alla kunde behöva det vid detta laget), sluter ögonen och blickar tillbaks på säsongen så står det plötsligt klart för oss alla: Ska vi kunna avsluta säsongen på att lyckosamt sätt måste vi få ut våra spelare från Gökboet.
Jag hoppas att ni sett filmen med samma namn från 1976. Om inte: Jack Nicholson gör där sitt livs roll som McMurphy; en kille som blir lurad av sin 15-åriga flickvän (att hon är 18), hamnar i fängelse och där lyckas övertyga alla om att han är mentalt instabil. Avsikten är att slippa undan fängelset och istället hamna på ett mentalsjukhus. Väl där blir han en inspirationskälla och lyckas lyfta många av de intagna till skötarnas förtret… och ska nog inte avslöja mer för er som inte har sett filmen. Men i alla fall, tillbaka till Öster.
Giles Stille måste lite bli som en McMurphy.
Nej, jag vill inte direkt jämföra Österspelarna med de intagna på ett mentalsjukhus (så skippa det scoopet är ni snälla), men det är allt lite beklämmande hur många onödiga gula kort och vansinniga aktioner vi får se under många matcher i år. Jag tror att det här är en kombination av många saker; dels bottnar det givetvis i det utsatta tabelläget, dels i att vi har vissa spelartyper i laget, dels att vi gått runt på väldigt mycket folk i matcherna. Det finns en osäkerhet hos spelarna som vi måste råda bot på.
Och det är givetvis här som Stille, ja förresten hela lagledningen, kommer in i bilden.
För det räcker at ta en snabb titt på hur tabellen ser ut för att förstå läget. Precis alla lag kommer att ha något att spela för i åtminstone 7-8 omgångar till. Uppåt eller neråt. Inget lag kan spela ut sina matcher med den omedvetna inställningen i bakhuvudet att ”resultatet här spelar inte så stor roll”. Det kommer att bli mycket krigande, mycket svett, mycket blod och – som ni då förstår – en stor press på spelarna.
Och då håller det inte att i onödan uppröras över domslut, ge efterslängar, göra vansinniga utrusningar eller försätta sig i andra galna situationer. Stille pratar mycket om disciplin i sina intervjuer, men på 21 omgångar har vi kommit upp i 3 röda kort (alla direktutvisningar) och 37 gula. Enkelt sagt så får vi en spelare direktutvisad var 7:e match och närapå 2 varningar per match…
Det snittet måste sjunka framöver. Ska vi kunna utnyttja vår rent tekniskt och fysiskt sett starka spelartrupp i höst så gäller skärpning för fan som honnörsord under matcherna. Annars kommer vi ha för många spelare avstängda när det väl gäller.
Det är ombevittnat att snacket om dålig stämning på Österträningarna som kom upp för några månader sedan inte var mycket mer än just snack, något som då var enkelt att ta till i det utsatta läget. Jag har dels sett med egna ögon, dels fått uppgifter direkt från källorna att stämningen snarare är bra mycket bättre i år än t.ex. förra året.
Men det är det här som spelarna nu måste bevisa i återstoden av matcherna. Har vi en bra stämning och en bra lagkänsla i truppen så ska det banne mig visa sig i att laget klarar av pressen som hamnar på deras axlar. Bortglömda brittiska gruppen Chumbawamba skrev en låt om det där som heter Thubthumping:
I get knocked down
But I get up again
You’re never going to keep me down
Det är så banalt och sant som det är sagt; det är fanimig bara att resa sig upp igen och ta tag i det, att vägra ligga kvar i träsket med gyttja upp över axlarna. Eller som McMurphy sa i Gökboet:
Which one of you nuts has got any guts?
//Z
