Det viktiga för mig med att åka iväg en vecka till någon annan stad eller något annat land är att få vara med min familj 24 timmar om dygnet. Därefter handlar det om att bryta mina och familjens mönster och komma iväg från alla rutiner, måsten och andra eländen. Och jag hade verkligen föresatt mig att det här skulle bli en vecka utan en enda tanke på Östers prekära situation i botten på Superettan. Det gick sådär.
För det är ju som så att jag har en telefon utrustad med Internet och en hygglig webbläsare. Och i samma veva som jag slog på mobilen efter att ha landat på Pulas flygplats i Kroatien så kom ju ett SMS som förutom att hälsa mig välkommen till landet också glatt förkunnade att det gick alldeles utmärkt att surfa via GPRS. Det kunde lika gärna stått följa Östers äventyr och skandaler via GPRS i stället.
Det tog några dagar, sen kunde jag inte hålla mig längre. När familjen somnat en kväll gick jag ut på altanen i den kroatiska ljumma natten och började läsa ikapp. Och det var ju inte lite att läsa ikapp.
På forumet var – och är – det mesta sig likt. Domedagsprofetior varvas med sedvanlig skön ironi som fick mig att skratta igenkännande rått där rakt ut i natten. Sen finns det ju några hedervärda skribenter som försöker tänka positivt, som fortfarande tänker nya elvor, ser fram emot provspelare och räknar poäng till allsvenskt avancemang. Och det är fantastiskt. Vid det här laget borde hela forumet koka av arga människor, men det är… förhållandevis lugnt. Visst, en och annan passar på att spy sin galla över valfri spelare eller ledare men rent allmänt så… är det klokt. Insiktsfullt. Ta skiten med humor, typ.
Den här säsongen har Öster faktiskt inte förtjänat sina supportrar. Men det har ju redan skrivits om det så jag undviker det ämnet – för den här gången.
Tänkte istället behandla Östers styrelses pressmeddelande om situationen och kommentera det med ungefär de tankar jag hade när jag först läste det – någon dag senare på en soldränkt klippa cirka 2 meter från Adriatiska havet.
” Öster har ändrat sin målsättning. Efter veckor med dubbla styrelsemöten har styrelsen beslutat sig för att frångå målet att sluta topp-tre i årets Superetta. Trots att avstånden i tabellen fortfarande inte är särskilt stora, så menar styrelsen att en sänkt målsättning för säsongen är nödvändig. Efter en riktigt hygglig höst i allsvenskan förra året hade vi stora förhoppningar inför årets Superetta. Men vi har gjort en felbedömning. Herrlaget har uppenbarligen ännu inte allsvensk potential.”
Japp, det här andas insikt. Det är ju ungefär det vi har konstaterat så här långt, inga onödiga krusiduller.
”Den mer långsiktiga målsättningen att etablera herrlaget i allsvenskan står självklart fast. Rimligheten i ett sådant mål är inte lägre nu än den var för ett år sedan. Ny arena kommer, träningsfaciliteterna tillhör de bästa i landet och stödet från sponsorer är stort. Vår ekonomi är i balans och avtalet med Östers Support AB gäller över ytterligare sju år. Inte minst det stora engagemang, och besvikelsen, som supportrar visat under våren när de vunna poängen varit få talar för Öster. Även Hans Backes engagemang i Öster fortsätter enligt tidigare modell.”
Också helt sant. Här lyfter man fram det positiva, och ger ju faktiskt även supportrarnas lidande ett erkännande. Helt klart på tiden.
”Kortsiktigt gäller det för sportledningen, Håkan Arvidsson och Giles Stille, och spelartruppen att ta sig från nedflyttningsplats och bli ett mittenlag i årets serie. Vi uttrycker också en ambition att avancera i Svenska Cupen. Styrelsen börjar planera för spel i Superettan 2008.”
Som läget ser ut nu kan man inte göra annat… Men OK, här läser vi mellan raderna att man tills vidare ger Arvidsson/Stille förtroendet att fortsätta arbetet – även om jag förstått i intervjuer med Curt Persson att det förtroendet inte på något sätt är ristat i sten… Superettan 2008 får man ändå säga är helt rätt att planera för, och det är faktiskt inte så lite som skall planeras. Det är många kontrakt som börjar gå ut bl.a. och många yngre spelare som blir ”för gamla”.
”Under det analysarbete som pågått under juni och som intensifierats under sommaruppehållet har bland annat sportchefen och huvudtränaren vid ett flertal samtal gett styrelsen sin syn på läget och vad som behöver förändras. Styrelsen tror på deras plan för hur den här säsongen ska kunna slutföras med hedern i behåll och hur den samtidigt ska vara en investering inför nästa.”
…och där kom det i klartext. Men det som det enskilt handlar om är att rädda Östers IF kvar i elitfotbollen, annars finns det knappt någonting att ta av längre. En start i Division 1 Södra våren 2008 skulle rasera så pass mycket att jag inte ens vågar tänka på det.
Så jag väljer att inte göra det just nu. Istället:
”En effekt av den ändrade målsättningen är att lagbygget kan få ta mer tid och därför bli mer omsorgsfullt. Redan nu, vilket är i linje med tidigare plan och budget, söker vi två nya spelare i första hand från Skandinavien, i andra hand från andra länder. Dessutom kommer två nya spelare, Marcus Nobell och Simon Degerman, från Tipselit nu att lyftas upp till A-truppen. Linus Malmborg, som under större delen av våren spelat med IFK Värnamo enligt föreningarnas samarbetsavtal, kommer den närmaste tiden att träna och spela med Östers IF. Detta ska ses som ett första steg mot att bygga en framtida stomme med spelare från närområdet och från de egna leden. Håkan och Giles har beslutat sig för att Peter Wibrån på träningarna till 100 procent ska delta som spelare, för att under höstens tuffa spelprogram kunna finnas till hands som en backup i spelartruppen. Ludwig Ernstsson kommer att delta vid flertalet av A-lagets träningar för att i första hand ta hand om våra unga spelare men också stötta upp med tanke på Wibråns ”nygamla roll”. Vi tror att de båda sistnämndas karaktär och attityd ska tillföra ny energi till truppen.”
Nu snackar vi åtgärder, och riktigt bra saker dessutom. Två nya spelare tror jag också krävs, men frågan är om de man hittills tänkt sig har kapaciteten… Jag hade gärna sett en högre ribba som ingångshöjd, och det tror jag inte att jag är ensam om. Men som det också sagts på forumet, vi ska komma ihåg att vi haft en nedåtgående trend och att hitta rätt spelare då är en värre snårskog än det varit på riktigt länge.
Nobell, Degerman och Malmborg till A-truppen är också helt rätt. Jag har själv också sett dem som tongivande i Östers Tipselit (innan Malmborg lånades till Värnamo) och jag hoppas verkligen nu att man försiktigt matchar in dem i A-laget så att det inte slutar som för många andra av Östers lovande ungdomar – direkt en eller flera skador p.g.a. den hårdare träningen och vips har karriären blivit mer eller mindre spolierad. Jag vill att man inte nöjer sig med detta utan också fortsatt håller koll på t.ex. Sebastian Scharnke, född 1989 som har en härlig inställning och speed med boll.
Peter Wibrån till A-laget då? Jag har förstått att Peter själv inte var helt nöjd med att lägga av med en degradering som säsongen 2006 innebar. Det är en vinnarskalle vi snackar om, och jag har tidigare haft en aning om att han skulle kunna bli aktuell som backup men då enbart i samband med en försäljning av t.ex. Figueiredo eller Zavadil. Om vi försöker se Wibrån som ett nyförvärv (alltså tänk bort att han tidigare enbart tillhört tränarstaben) så får vi en internationellt meriterad mittfältare som spelat i svenska landslaget och som efter den karriären gjort 1,5 säsong i allsvenskan de senaste 4 åren. Osäkerheten är givetvis formen. Men egentligen – det är inte värre än comebacken från korsbandsoperationen för något år sedan.Och det var sannerligen en positiv överraskning att vi nu får se Ludwig Ernstsson berika A-truppen i Wibråns ställe. Vi har sett vad han uträttat med Tipselit/U21 tillsammans med Andreas Ottosson, för att säga det kort och enkelt – ett riktigt gott jobb. Jag tror också – som styrelsen – att det kan hjälpa de yngre spelarna i truppen. Det man kan undra lite över är hur Stille och Ernstsson kommer att fungera ihop. Ernstsson är aningen mer hetlevrad än Wibrån t.ex.…
Sista stycket:
”En annan effekt av förändringen som styrelsen hoppas uppnå är att pressen på tränare och spelare minskas något och att det blir lättare att skapa lugn och arbetsro samtidigt som den långsiktiga planen vidmaktshålls.”
Ni som läst mina tidigare krönikor vet förmodligen redan nu vad jag tycker om detta. Jag tycker att det inte varit någon press att tala om. Titta på de meriter som våra spelare har och avgör sedan om de borde vara pressade att spela för ett allsvenskt kontrakt. Möjligen köper jag det till en minimal del när det gäller ledarna som aldrig tidigare varit just ledare på den nivån.
Och någon lugn och arbetsro i egentlig mening handlar det i praktiken inte om just nu. Inte innan kontraktet säkrats. De vet spelarna, det vet Stille, det vet Arvidsson och det vet styrelsen också.
Efter att ha suckat lite över spelare som ständigt kommer en dag för sent (så har det ofta varit för övrigt, inget nytt i Öster direkt) och provspelare som ständigt lyckas med att misslyckas med precis allt när de just kommer till Öster (den här gången har de väl knappt ens hunnit snöra fotbollsskorna) så gav jag till slut upp om rödblått och njöt av Kroatien istället.
Och någonstans, där i den 2000 år gamla staden Porec , så fann jag nog en aning hopp.
Ni vet väl säkert att det inte är så länge sedan det var fullskaligt krig i Kroatien och resten av f.d. Jugoslavien. Mellan 1991 och 1995 utspelade sig fruktansvärda scener i ett land som känns så varmt, älskvärt och mottagande att man inte kan förstå att något så hemskt någonsin skett.
När man försöker förstå något sådant är det alltid svårt att hitta den enskilda syndabocken, och det är egentligen det enda de tragiska åren på Balkan har gemensamt med Östers IF anno 2007.
Framåt, framåt, framåt.
//Z
