Krönika: Den första avarten i startelvan

Jag har skrivit om Johan Åkerdahl innan i krönikor, om hans pappa Sven (mest känd som Zwämpa) som alltid tillhört ryggraden i East Front och hur vi i EF sett de båda på bortaresor sedan millennieskiftet. Från en liten parvel till en stor och trygg målvakt.

Det är stort, gosse.

Igår såg man tydligt på uppvärmningen innan inhoppet att det fanns nerver hos den unga Åkerdahl. Jag tror inte han greppade en enda boll som han fick kastad till sig på inbollningen… men det lättade efterhand och jag ska ärligt säga att jag i andra halvlek inte tänkte på att vi hade en 18-årig målvaktsdebutant på planen. Ett mycket gott betyg således. Hans ingripanden gjorde mig lugn och killen utstrålar en naturlig pondus.

Men från detta till att vara bofast i startelvan är steget givetvis ännu ganska stort. Om det nu skulle vara något allvarligt med Robin Malmqvist (som såg ganska knockad ut när han blev utburen) så måste Öster i och med att även Veselovsky är skadad trolla fram mer alternativ.

Men i övrigt vet jag som sagt inte riktigt vilket ben jag skall stå på idag.

Ska ärligt säga att jag är nöjd med Österspelet igår; det nya systemet som införts är dynamiskt och bra mot det statiska motstånd vi ofta möter. Många skäller dock fortfarande på den låga backlinjen, och visst – jag kan hålla med om att det ser lite för säkert ut ibland – men det är samtidigt ett effektivt motmedel mot motståndarnas många kontringar. När vi sedan kan vinna bollen när motspelaren inte har någonstans att ta vägen kan vi snabbt få bollen i anfall i och med att systemet sett till att vi alltid har spelfördelare nära till hands. Jag tycker om det. Det innebär ju också att vi får se betydligt färre missriktade tjongbollar nu och mer boll efter marken. Jag vågar knappt skriva ordet Österfotboll längre, men… äh, ni fattar.

Hursomhelst kändes det ju som en match vi under normala förhållanden skulle vunnit med 2-3 mål.

Men då kommer vi ju osökt in på det negativa; det blir ju för helvete aldrig mål. Ryan Johnson kämpade på som en galning (trots att han inte får nytt kontrakt) som den centrala anfallaren – vann en del bollar men har inte kyla/kunskap nog att förvalta dem. Det känns som att den positionen är gjuten för en spelartyp som Ingemar Teever istället. Jag tjatar om det, men Ingemar är duktig på att finnas tillgänglig och fördela spelet ut mot yttrarna alternativt gå på avslut själv. Johnson har inte alls den kylan och målfarligheten, utan är mest fokuserad på att ”vinna sin gubbe” och ser sedan ut som en förvirrad liten skolpojke när bollen ska förvaltas efteråt.

Sen är positionerna hos Bennett/Borg (som agerade ytteranfallare igår i anfallsläge, mittfältare i försvarsarbetet) lite för långa och konstiga. Borg gjorde det bra första kvarten, men verkade sedan tröttna på att söka de nödvändiga ytorna bakom sin ytterback, sökte sig mer inåt mitten och försvann från spelet. Bennett något jämnare allt som allt men jösses – killen var nere vid egen hörnflagga ibland och tog position, det ska verkligen inte behövas. Inte om man har för avsikt att vinna matchen.

När det sedan är våra mittfältare som konstant skapar de hetaste chanserna så förstår ni vad som krävs: anfallare. Jag har min önskan till sportansvarig klar; tänk inte ens tanken att värva en ren mittfältare. Det är en ytterforward (i stil med John Pelu) och en central forward som behövs. Den senare som komplement/ersättare till Ingemar Teever och den förra som komplement/ersättare till Borg/Bennet/Göransson. Och det arbetet måste nu intensifieras. Urvalet finns där, och även om det inte är gratis eller direkt moraliskt klokt att ta hit provspelare till höger och vänster så måste vi ta den kostnaden – ekonomiskt och psykiskt.

Mycket fotbollstekniskt känner jag, men det blir så när man äntligen fått se livefotboll efter en vecka i Kroatien där jag endast sett en halvtimme fotboll framför en TV på en glassbar. Och den halvtimmen bestod av Eurosport som visade en sömnig träningsmatch mellan Werder Bremen och FC Basel…

Någon rad får vi skriva om Peter Wibrån också. Tillbaka i klassiska tröjan 22, och matchoträningen lyste igenom. Men det var Wibbe som spelade fram Ryan Johnson i Östers kanske bästa läge att göra mål, och mittfältet föll inte på något sätt igenom med honom på planen. Snarare tvärtom. Peter kan känna sig stolt med sin insats idag, hoppas det värmer när ljumskarna lär värka en hel del…

Det var också glädjande att se en nygammal Marco Da Silva tillbaka på planen. Det såg avsevärt mycket bättre ut än tidigare, kanske har det med hans nyblivna pappastatus att göra. Hursomhelst är Öster att gratulera, vi vet att Marco har ett gott kunnande i sig. Det har alla som någon gång fått vinna EF Trophy.

Det var många spelare som gjorde bra insatser igår (just ja, måste skriva: Figueiredo var sitt gamla jag igen – härlig att skåda) men jag har sparat den allra bästa till sist – Erik Tengroth. För en gångs skull är jag och SMP:s utsände överens om spelarbetygen; Erik var underbar att skåda som högerback. Hans kant var kliniskt ren från ESK-anfall och det berodde inte på att de inte försökte utan på att de inte kom förbi honom. Han spelade osjälviskt och klokt, och när det även kom några offensiva framstötar igår (varav en av dem var matchens behållning) så har Stille verkligen fått bekymmer om vem som tar högerbacksplatsen i nästa match. I mitt tycke får faktiskt Tyler Hughes kliva av när Nouri skall tillbaka in i startelvan. Tyler var nog Östers svagaste kort igår. Vi får klara oss utan vänsterfot och kämpande kanadensare i ytterbacklinjen.

Enköping då? Inte det bästa motståndet i årets Superetta, men ett spelande lag som förs&ou
ml;kte och det är alltid härligt att se. Jag är skapt sån; jag ger hellre en poäng till den typen av lag än till en köttmur som överlyckliga konstaterar att de lyckats hålla ännu en nolla.

Vi sammanfattar det här med följande: Bra kämpat killar, fortsätt slipa lite till på systemet (framför allt ytterforwardsspelet) och Arvidsson – låt fax och email gå glödhett i veckan.  Glödhett.

Avslutningsvis: Saknaden efter Öster News är stor. Jag är van vid att ha ett färskt nummer att få skratta och gråta till när det är motgång för Öster. Det fattas mig. Jag kommer på mig själv mumlandes en massa klassiska ÖN-citat och drömmer om Sonny Bourgougne och Läder-Leffe om nätterna. Och givetvis om Yassir Arafats dagbok från andra sidan. Och mer analyser av Österkassen.

Ta hem full rätts.

(Kan ni fatta att rättstavningen i Word 2007 inte har några problem med ovanstående mening? Det måste betyda något)

Bill Gates älskar Öster.