Freddy Borg kvitterar Brommapojkarnas ledning, och Fredde Bild sätter den avgörande straffen. Resultatet blir att Öster numer är kvartsfinal i Svenska Cupen. Toppa den nyheten med att Pavel Zavadil är tillbaka i Växjö och du kan enkelt förstå om du kommer på dig själv med ett konstant fånigt leende idag onsdag, trots att det finns en del annat att tänka över när det gäller den saken.
Och sen fortsätter vi: Det har skrivits spaltmeter efter spaltmeter om vår tjeck, och frågan är om man kan skriva så värst mycket mer utan att bara upprepa det andra redan konstaterat? Men jag gör ett försök då det handlar om en av Östers viktigaste spelare och en stor supporterfavorit. Hos mig och många andra.
Jag var på Strandvallen 2005. Mjällby – Öster. Eller snarare Zavadil – Öster. Visst – vi vann med 0-2, men varenda farlighet som de gulsvarta skapade kom från Zavadils känsliga fötter. Tjecken var så glödhet att han till sist blev utvisad, och i det läget kunde till och med en Östersupporter tycka att det var jävligt synd för matchen. Nästan omedelbart efteråt började det höjas röster om att Zavadil skulle vara Östers allra första värvning om laget klarade att nå Allsvenskan. Och i princip så blev det ju så också.
Rapporter på forumet började sedan trilla in om att familjen Zavadil inte skulle trivas i Växjö och Öster; något som då kändes långt borta iochmed att Pavel på träningarna som vi supportrar bevittnade visade upp stor glädje, lekfullhet och vilja. Och detta under de tråkiga vinterträningarna som normalt brukar få vilken muntergök som helst till spelare att hänga med mungiporna ner till knäna och drömma om utomhusspel och om hur bollen studsar på en blöt, riktig gräsmatta.
Nu står det lite mer klart för mig hur det egentligen måste ha varit.
Pavel har alltid sagt att han trivts i Öster, och det tvivlar jag inte en sekund på. Kanske var det så att träningarna och samlingarna med laget blev en flykt undan de familjära problemen; att han då kunde få lämna det jobbiga åt sidan ett tag och bara tänka på fotboll – som han älskar lika mycket som fotbollen älskar honom.
Men verkligheten kommer alltid ikapp. Vistelsen i Växjö var på ett eller annat sätt jobbig för familjen; och vi kan bara spekulera i om det bara berodde på att man bodde i staden – jag tror inte det. Det är lätt att dra paralleller till Andrejs Rubins sejour i Öster på 90-talet, men det är stora skillnader på hur Österspelare hade det då mot nu. Faktum är att de allra flesta av våra utlandsproffs – med eller utan familj – trivts bra och presterat bra på senare år.
Alltså – utan att ha varit med om någon familjär kris av det slaget så vågar jag påstå att det är fler saker som spelar in i en sådan än orten man bor på.
På dagens presskonferens var det en ångerfull och allvarlig Pavel Zavadil som bad om ursäkt för sitt agerande och gjorde klart att han tänker fullfölja sitt kontrakt med Öster. Föreningen har i samråd med spelarrådet, tränarna och Pavel själv gjort klart för hur fortsättningen skall se ut vilket är mycket bra agerat.
Jag hoppas bara att Pavel i första hand kan reda ut problemen med familjen och i andra hand finna glädjen med fotbollen igen. När han kom tillbaka efter den första sejouren nere i Tjeckien så var han bland de bästa på plan (om inte den bästa) i bortamatchen mot Bunkeflo. Helt fokuserad på sitt spel och som vanligt överallt med sina magiska fötter. Jag hoppas verkligen att det inte blir annorlunda den här gången.
Konkurrensen hårdnar från medium till vidbränd på mittfältet inför Jönköping Södra borta när såväl Zavadil som Figueiredo (först axelskada, sedan landslagsuppdrag) är tillbaka. Vi har också fått se Erik Tengroth göra mycket bra ifrån sig som inner- och yttermittfältare, något som vi måste odla då det här är en spelare som väntat länge på sin chans och som verkligen har framtiden för sig. Och man kan inte låta bli att spekulera i vad som händer senare i sommar när transferfönstret öppnar igen. Jag tycker att vi behöver föra över lite av den som sagt vidbrända konkurrensen på innermittfältet till de övriga lagdelarna. Jag undrar om Håkan Arvidsson och Stille/Wibbe tänker likadant?
En spelare från Chelseas ungdomsakademi – finske Tomi Saarelma – har tränat med Öster i veckan, och det slår ju alltid stort i media när spelaren i fråga kommer från rätt lag. Om ett lag som Chelsea sett talang i grabben så måste han ju ha det också, eller hur? Men jag är trots det osäker. Det finns säkert mängder av boll i killen, men tillför han Öster något just nu? Är det en spelare att vända trenden och ta oss ur bottenstriden? Visst, vi måste tänka framåt – men tvingas vi lämna elitfotbollen (vilket vi faktiskt skulle få göra om serien tog slut nu) så… är det liksom inte så mycket värt om ni förstår.
Lite kort om gårdagens segermatch mot BP också. Fredrik Bild, en sann kultfigur bland Östersupportrarna, fick avgöra en ganska avslagen och tempofattig match på straff och faktum är att bara en sådan sak gör cupavancemanget extra stort. Vi hyllar Bild med en gammal klassiker:
Hand i hand
Jag ska gå med Fredde Bild
Ut i Bokhultet
Och kela lite grann
Det ska sägas för de som inte vet att Bokhultet är ett naturreservat strax sydväst om Växjö. Men vi har ju också den underbart absurda Spader Kung-ramsan:
Jag har aldrig vatt så lycklig
Som när jag såg Fredde Bild
Komma ut från Spader Kung
Vi ska gå med Fredde Bilds frisyr,
Vi ska gå med Fredde Bilds frisyr o.s.v.
Mer kan vi väl inte säga om den matchen, mer än att en seger alltid är välkommen för ett stukat lag och att man aldrig, aldrig någonsin tycks veta var man har Freddy Borg. Ena sekunden kvitterar han BP:s ledning med ett av de snyggaste målen en Österspelare lär göra i år, några tiotals minuter senare blir han utvisad – igen.
Freddy Borg. Fredde Bild. Likt men ändå så olikt.
Känns som att man ska smita ifrån nationaldagsfirandet 1-2 timmar och se den matchen.
Avslutningsvis: När man varit med i EF ett tag så får man en känsla för hur saker och ting liksom kommer att bli; vilken resa som kommer att bli en succé och vilken som inte blir det. Men när det gällde J Södra – Öster på en måndag med ett Öster som ligger under strecket i Superettan så kan jag ärligt säga att jag inte hade en aning. Kändes som att det likagärna kunde bli ett fiasko med 20 anmälda dagen innan matchen.
Men nu inser jag att vi kommer fylla två hela bussar upp en vanlig måndag, samtidigt som många andra tar sig dit för egen maskin. Underbart. Också kul att se att det är så många yngre med på resan, och att ”gubbarna” börjat vakna till liv och anmäla sig. Nu sist en viss Ola Petersson som de flesta inom EF känner som Ola P.
Ah ah ah.
//Z
