Dags för en liten historielektion så här inför morgondagens viktiga match. Lektionen börjar så här: Innan 1998 var t.ex. Kalmar FF ett lag som få Östersupportrar brydde sig om överhuvudtaget. I princip samtliga äldre supportrar (40+) ser Malmö FF som den riktiga ärkerivalen, detta tack vare de två lagens holmgångar på 70- och 80-talet och mängder av ”matchen i matchen”-möjligheter: Stig Svensson v/s Eric Persson och teknisk fotboll v/s brittisk fotboll för att nämna några.
Så var det. Och Jönköping Södra fanns inte ens på kartan.
Men tiderna förändras, och vi med dem. Idag, 10:e juni 2007 är Öster sist i Superettan och har därmed det sämsta läget av samtliga ”stora” smålandslag. Detta till Jönköping- och Kalmarsupportrarnas stora skadeglädje. Så klart. Lustigt vore det väl annars.
Från Jönköpings sida kommer det nu en del grogrunder till hets via Internet bl.a. genom en ”Välkomna till Jönköping, bönder”-variant. Och man kan faktiskt säga att något liknande en gång startade det stora Kalmarhatet bland Östers yngre supportrar. För det var där, i mellansäsongen mellan 1998 och 1999 (då Öster och Kalmar möttes i hissen första gången), som det fullkomligt exploderade i gästböcker på hemsidorna och ramsor på match. Rivaliteten mellan Öster och Malmö FF hade ju också vattnats ut rejält på 90-talet; Öster spelade inte längre Österfotboll utan snarare mer defensivt än Malmö, publiken hade svikit bägge lagen och det var definitivt ingen av de få nytillkomna supportrarna som fick inpräntat i sig att hata Malmö FF.
Kalmar kom då lite som derbyrivalitetens räddning.
För oavsett hur politiskt korrekta vi nu ska vara så behöver fotbollssupportrar en motståndare man tycker lite mer illa om än andra. Matcher som blir viktiga av att bara existera. Och en motståndare och stad/stadsdel att vräka ur sig fyndiga oförskämdheter över. Det är liksom en del av grejen.
I det sammanhanget så känns Jönköping Södra ungefär som Myresjö IF i dagsläget. Och deras fanskara som en beskedlig skara ganska nyvakna grabbiga grabbar med siktet inställt på ”hur man gör i storstan”. Kanske som en slags motreaktion på HV71 som är Jönköpingfolkets allmänna lag; kanske försöker man vara lite mer unika och häftigare än hockeysupportrarna. Det sistnämnda är väl kanske inte så svårt att lyckas med men… siktet lär ändå få svårt att peka ut målet om ni förstår vad jag menar…Jaja. Istället blir man ju ganska luttrad när man varit med några år som någorlunda hängiven supporter på den här nivån. Kalmar kommer jag aldrig att tycka om, men på senare år har jag fått det väldigt svårt att hata dem. Känns bara tråkdött med rödvitt, hela grejen har liksom fastnat någonstans mellan ”ni kan aldrig bli så bra som vi är” och ”ni kan aldrig bli så bra som vi var”. Givetvis hade några riktigt heta matcher i samma serie mellan två jämnbra lag ändrat tillbaka på den saken.
Kanske kommer nu Jönköping inputtrandes som hatobjekt i Kalmars frånvaro. Kanske är måndagens match en start på ännu ett kapitel i derbyrivalitetens historia. Tisdag morgon vet vi nog en del av svaret.
Men själv börjar jag bli för gammal för att lära mig att hata något nytt – så jag nöjer mig med att konstatera att Jönköping Södra är grönvita. Och jag gillar absolut inte grönvita lag. Anledningen är att det för mig kändes som att Öster under åren 1999-2004 knappt vann en enda match mot ett grönvitt lag, men också att det vände 2005 med bl.a. segrar mot Västerås SK och Frölunda. Året innan hade vi dessutom som avslutning skickat ut Brage ur Superettan med 7-2…
Ska vi avsluta derbylektionen med ovanstående grönvita bagatell och fokusera på det sportsliga?
Samtliga Österspelare är nu tillbaka i full träning, inklusive Niclas Olausson. Minns ni honom förresten? Den unga dala-virvelvinden på vänsterkanten som meniskskadades tämligen omgående efter förvärvet från Brage och inte fått visa en minut i Superettan i år. Figueiredo är tillbaka från kvalspel med Angola, och Zavadil är… ja den historien känner ni ju redan till vid det här laget. Tillbaka är han i alla fall.Detta lär ge våra tränare en närapå abnorm huvudbry med att formera mittfältet. Jag tror närapå att de tackar Da Silva för den nu berömda mikrofonfrilletouchen som fick en Siriusspelare att falla ihop på ett sätt som närmast förde tankarna till en kollision med tio Parkenfetton. Det finns i mitt tycke två alternativ som kan ersätta, iochmed att Vasilj också är avstängd (efter att ha råkat nudda samma olyckliga Siriusspelare ovan med spetsen av stortån):
- Fredrik Gustafson tar klivet bakåt och ”frigör” därmed en mittfältsplats åt Zavadil eller Figueiredo.
- Tyler Hughes tar klivet in mot mitten, Nouri byter kant och Tengroth tas in som högerback.
Jag satsar mina pengar på alternativ ett. Eller alternativ tre, som inte finns (isåfall något übersmart som jag inte tänkt på).
Hur kommer vi att spela? Jag tror inte Östers IF kan spela på något annat sätt än med nån slags gasen i botten från start, men jag hoppas på en kvart av lugnare karaktär för att komma in i matchen och sedan låta klasskillnaden sköta resten. Jovisst, vi kan förlora morgondagens match. Men inte på att vi är ett sämre lag, utan på sämre inställning och mindre flyt.
Slut på tjafset. Det är dags att ta cupspelet in i serien, och Jönköping och deras gröna tuff-tuff maskin står liksom lite i vägen. Och kan Öster bara få lite, lite flyt med sig (för en gångs skull känns det som) så åker vi hem glada och nöjda.
Vi ses imorgon måndag. Kom i tid, ta med bra humör och värsta sångrösten.
Halleluja, bröder och systrar.
Z
