Krönika: Vi måste våga

Superettan är igång. Och precis som i alla fotbollsserier så är resultaten de första omgångarna en ojämn portion av upp och ner och därför inte direkt rättvisande för hur tabellen kommer att se ut är serien är färdigspelad. Man får inte stirra sig blind. Men så säger man ju varje år, och likförbannat vill man börja analysera sönder serien redan efter två omgångar…

Imorgon har Öster sitt första Goliatmöte i årets serie. Med Goliatmöte menar jag de fall där vi förväntas föra spelet och vinna matchen på plan – och på läktaren. En förväntad klang och jubelföreställning med Österögon sett med andra ord. Men Bunkeflo är nykomlingar, och har bevisligen kvalitéer att störa. I första omgången tappade man en 2-0 ledning till 2-2 uppe i Jönköping, och jag minns också mycket väl hur man i vinterns träningsmatch mot Öster stod upp riktigt bra tills vi gjorde det förlösande 2-0 målet och att de 4-0 som matchen slutade inte var direkt rättvisande.

Men nog om Bunkeflo nu, vi har fått Zavadil tillbaka.

Det är alltid lätt att vara efterklok; att säga ”det är klart han skulle komma tillbaka” men man kan inte låta bli att spekulera. Klart är att Pavel själv trivs med Öster, annars skulle han väl gjort allt för att krångla sig ur sitt kontrakt och inte med så önskvärd tydlighet visat på träningar och försäsongsmatcher att det är Öster som gäller, att det är rödblått för hela den tjeckiska korunan även säsongen 2007.

Jag undrar om han får spela från start imorgon, det vore faktiskt en skräll. Men ett inhopp får vi med stor säkerhet se, en frisk Pavel är en nyckelspelare i Öster som laget måste utnyttja så länge vi kan och har möjlighet – det förstår Stille-Wibbe lika bra som jag. Det råder inte heller något muttrande i laget p.g.a. Pavels utflykt, utan alla har slutit upp bakom honom och välkomnat honom hem. Detsamma gäller supportrarna. Ryktet säger att Pavel kommer att få extra stöttning i form av nymålade banderoller (och kanske även flaggor) redan imorgon. Ett isåfall stort dåd av Sveriges charmigaste supporterklubb.

Något annat vi kan få se är Ryan Johnson från start – som vänsterytter. Träningarna i veckan har avslöjat denna idé som inte är så tokig. Killen har onekligen en vänsterfot, det har man sett – min enda fundering är om det kan bli lite tufft för Tyler Hughes med en så offensiv spelare framför sig. Man vet inte riktigt var man har Johnson defensivt liksom.

Tryggast hade varit Daniel Svensson från start, men hans insats i premiären var inte direkt bländande och vi behöver verkligen få till ett kantspel för att luckra upp Superettaförsvaren.

Men oavsett, låt oss konstatera – ett väldigt ordinarie Öster ställer upp på Malmö IP imorgon. Och jag vill se fokus, jag vill se revanschlust i spelarnas ögon – men jag vill också se att vi vågar.

Vi kan börja med oss på läktaren. Malmö med omnejd gillar Öster. Jag vågar påstå att i ingen annan stad/region utanför Växjö är stödet så starkt för Öster som där nere, det handlar säkerligen om en mängd utflyttade Växjöbor – men jag vet också (att döma av min inkorg så fort det drar ihop sig till Malmömatch) att det finns en hel del fotbollsintresserade skåningar som fastnat med någon slags hatkärlek för ”di där smålänningarna” sedan toppmatcherna mot Malmö FF under 70- och 80-talet. Alla vi måste främst våga höras och synas på läktaren, men också att våga fortsätta tro på laget även om det nu inte skulle bli den där klang- och jubelföreställningen jag skriver om ovan.

Laget å sin sida måste våga lägga de där onödiga baklängesmålen från premiären bakom sig, det kommer mer sådana framöver – men så länge vi gör fler mål än motståndarna så vinner vi ju ändå.

Våga gå framåt.

Våga gå för seger.

//Z