hojtade någon på sittplats. Då hade spelaren haft två bollkontakter och
varit på plan i fem minuter. Jag tror inte att spelaren hörde den här
gången. Jag hörde och min son hörde, och det kylde ner min upphetsning över
att det var match.
Fyraåringen i mitt knä undrade om den där farbror inte tycker om fotboll.
– Jo, visst gör han det, jättemycket, svarade jag och försökte förklara
skillnaden mellan en gnällspik och en finsmakare. Det lät ungefär så här,
fast avpassat för en metersmänniska som strax skulle göra sin debut i Uråsa
IF:s fotbollsskola:
Gnällspiken ser aldrig bra saker utom när det blir mål, inte ens en feldömd
straff i det egna lagets favör gör honom glad. Då är domaren värdelös, trots
att han den här gången gjorde fel på rätt sätt. Domaren, tränaren, gräset,
arenan, backlinjen, mittfältet, assisterande tränaren, sportchef,
klubbdirektör, tröjorna, hemmaklacken, allt är kass. Inställningen före
match är att det här, ja, det går aldrig.
Pessimismen är gnällspikens fotbollsluft och man kan fråga sig om han alltid
är lika luguber. Hur smakar till exempel frugans mat? Jo, för gnällspikarna
är nästan uteslutande män.
Finsmakaren däremot, det är en oftast lågmäld figur. Först efter tionde
felpassen undslipper hon sig ett ajajaj, och då kan det lika gärna vara
Östers motståndare som felpassar ut över sidlinjen. Finsmakaren tror
självklart alltid att Öster ska vinna, men vet att blir inte så varje gång.
Men hoppet finns där och tills resultatet är känt fokuserar och njuter hon
av de goda insatserna. En smart, öppnande passning från Gustafsson till Borg
räcker i åtminstone tio minuter. Bra djup i kantspelet fyller på välmåendet
och en förstklassig målvaktsinsats mot en frispelad motståndare överskuggar
besvikelsen över hålet i backlinjen. Det är bra spel fram till skottläge som
hon njuter av, målen är bara grädde på moset.
Hon har också förstått att domaren nästan alltid befinner sig närmare
situationer på plan än vad hon själv gör och tillåter sig därför att tvivla
på sin egen bedömning när den inte sammanfaller med domarnas. Finsmakarens
inställning före match är att minst 20 gånger kommer hon att se saker som
ställer håret på ända av vällust. Det är mer än en gång var femte minut.
Detta är den viktiga skillnaden: Finsmakaren ser det goda för att hon vill
njuta, gnällspiken understryker hela tiden misstagen för att… för att… han
njuter när det gör ont.
–Så är det, min son.
–Jaha, men dom där borta med flaggor och trummor då?
–Det är en annan krönika.
Joacim Martinsson
FOTNOT: Detta var en gästkrönika skriven av Joacim Martinsson som får inleda en ny satsning här på eastfront.se som fått namnet Österröster. Syftet är att låta alla som vill och som har en åsikt att skriva om Öster och/eller fotboll. Mer information kommer på en hemsida nära dig inom kort.
