Så här års kretsar inte livet så jättemycket om fotboll. Den där riktiga nervositeten inför viktiga matcher, analyserandet av startelvor och tränare och drömmandet om att Österspelare ska blomma ut ligger liksom lite på is. Fast isen smälter nu på sjöarna runt Växjö, och helt fri från nojor är man då rakt inte. Mina värsta nojor just nu handlar om Östers försäsong.
Men ändå. Det får inte gå för bra för mig.
Normala människor tycker till exempel säkert att det var briljant att Öster häromveckan slog Malmö FF borta med 0-1, att man därigenom höll nollan mot ett ordinarie allsvenskt lag som aspirerar på toppstrid och att Bennet fick göra mål mot bra motstånd. Jag blir mest bara orolig. Jag ser 2004 framför mig, en säsong där Öster vann de matcher man inte behövde vinna (på försäsongen), förlorade när det gällde (i serien) och åkte ur en lika märklig som härlig UEFA-cup utan att förlora en enda match.
Kort sagt en ultimat loosersäsong. Vi var bäst när det inte gällde, liksom.
En torsk mot Jönköping Södra imorgon fredag skulle kanske kunna lätta upp? Nä, för då blir man nojig åt andra hållet. Då börjar man fundera på spelarnas kapacitet, på tränarnas duglighet, på hur det kommer att kännas att åka till Bunkeflo i bortapremiären och förlora på en feldömd straff i 89:e minuten.
Det är inte klokt hur man är skapad egentligen.
Öster släppte även startelvan till morgondagens match redan idag, och den känns både intressant och spännande. Stille/Wibbe har möblerat om rejält sett från vinstmatchen mot Malmö, och faktum är att jag blir riktigt, riktigt nyfiken då några av mina hetaste frågor på sistone kan få svar:
– Kommer Zavva att dominera mittfältet offensivt nu när han får chansen centralt?
– Kommer ”utmanarna” Vasilj, Tengroth och Claesson att vara lika bra på match som de varit på träningarna hittills?
– Freddy Borg på vänstermitt igen (som i Danmark), hur ska det gå?
Och sist den eviga frågan som gäckat vetenskapsmän världen över i decennier:
– Kommer Ingemar Teever att nicka mål?
Säga vad man vill om startelvan, men någon ren toppning handlar det inte om. I sådana fall skulle t.ex. inte vår angolanska fotbollsgud sitta på bänken och Borg skulle ha fått stångas med mittbackar istället för yttrar. Men det är en ytterst intressant uppställning. Chans för viss upprättelse för Zavadil (som centralmitt) och gigantisk upprättelse för Teever bland annat.
Och så Tengroth från start, killen som dominerar allt han tar sig för just nu – och Nouri på andra kanten.
Jag saknar faktiskt inte AIK-Putte och AIK-Macke alls. Men det är sjukt att två fjärdedelar av den tunna röda tråden (ett klassiskt EF-uttryck från 2000) nu hyllas som tänkta ordinarie ytterbackar i ett allsvenskt topplag (en av dem har ju t.o.m. fått dra på sig landslagströjan). Jag tror att alla är överens med mig om att både Nouri och Tengroth har högre potential och befinner sig bra mycket längre fram än de båda gnagarna vid samma ålder.
Summan av det här blir att jag tycker att Stille/Wibbe matchat truppen nästan för bra hittills i år. Vad ska jag som kritisk krönikör anmärka på? Det finns egentligen inget. Och jag vill inte bara vara ryggdunkare här i livet.
Äh. Får ta fram några andra fotbollstankar från veckan istället för att spetsa till det. Eller ska vi kalla det aforismer, som en hyllning till min husgud Tage Danielsson som älskade att skriva just sådana. Det handlar om svenska landslaget:
Jag vet att Tobias Linderoths pappa Anders en gång var kung i Östers IF, men jag kan inte låta bli att jubla över det faktum att Linderoth Jr. nu är skadad och att vi äntligen får se en nödvändig och fräsch förändring på det svenska centralmittfältet framöver.
Hade inte Henke Larsson valt att avsluta sin (internationella) karriär i ett så trist gäng som Manchester United så hade han nog varit Gud även för mig vid det här laget. Nästan som Paulo José Figuireido kanske.
Petter Hansson på gång till Atalanta. En i det närmaste perfekt värvning, och jag får Sveriges två bästa mittbackar i mina två favoritlag utomlands. Upprättelse.
Jag ser framför mig hur Sportbladets fotobllskrönikörer fortfarande gråter över det faktum att Zlatan Ibrahimovic agerade som en hjälte i den stökiga CL-matchen mellan Valencia och Inter istället för tvärtom. Tänk vilka krönikor de därmed gick miste om i jämförelsen mellan the good guy Henke och the bad guy Zlatan.
Avslutningsvis: Ta er till Tipshallen imorgon. Det är bara skit på TV i alla fall, och att festa på fredagar blir man bara mest trött av.
Eder (Falcao),
Z
