Varför är det inte april än? Jag vill inte vänta i två månader till, med ångest över alla skitmål vi släpper in, och alla spelmål vi inte gör. I träningsmatcher visserligen, men man känner ju igen mönstret. Ge mig en anfallare NU. Har inte Lill-Damma nån son i rätt ålder?
I väntan på Godot sitter jag i mitt hus på landet, nygift och höggravid. Just jag är väl inte lika gravid som käringen, men ändå. Har beställt Österdräkt via föräldrarna i Växjö, storlek XXXS; det gäller ju att slå an tonen redan från början. Undrar om ofödda foster kan bli medlemmar i Eastfront? Enligt ultraljudet ska det bli en Jonatan. Snoppen syns, men det går inte att se om han är höger- eller vänsterfotad.
Och så bygger jag vinterisolerat växthus tillsammans med en polare som inte har tummen mitt i handen. Han kommer ibland på fredagarna och sover över till lördan om jag mutar honom med tillräckligt mycket brännvin. Och så snickrar vi halva natten. I går kväll höll jag på att trilla in med en stege genom ett av växthusfönstren, och polaren halkade ner i en syrénbuske när han gick ut för att pissa. Strax efter midnatt vågade vi inte riskera livet mer, så vi lade hammare och spik åt sidan och satte igång att ringa alla gemensamma vänner som vi trodde låg och sov. En i Umeå, (han lade bara på luren), en på semester i Thailand (signalerna gick fram, men han svarade inte trots fötti försök), en på tjänsteresa i Köpenhamn (”lägg av, grabbar, jag ska upp halv sju i morron bitti”), en i Jönköping (”jag har ungarna den här helgen”), och en i Växjö (”nä för fan, jag är vaken, sitter här å tar en grogg med grannen”). Och så några till som vi inte hade kommit ihåg i dag om det inte vore för att varje samtal gör avtryck i mobilen. Eller om de inte hade motringt i dag och undrat varför i helvete vi ringde och väckte hela huset mitt i natten. Som t.ex. han i Umeå som passade på att berätta att hans yngsta dotter var sjuk i tarmarna på nåt vis, inget allvarligt men tillräckligt för att störa föräldrarnas nattsömn ändå. På måndag ska förresten familjen till Huddinge sjukhus med dottern för att träffa Sveriges främste professor på bajs. Tänk att vara professor i bajs. Coolt, nästan lika coolt som att vara tränare i Öster.
Och på tal om tränaren i Öster så känner jag en i Värnamo som heter Stille. Han kan inte så mycket om fotboll, men han är en jävel på att låsa upp dörren till en Volvo 240 med en galge. Och så har han armarna fulla av tatueringar. Undrar hur hans ungdomsår såg ut egentligen.
Jag måste säga att jag har förtroende för Stille (inte inbrottstjuven, utan tränaren). Han bygger laget bakifrån och han tycks ha en klar idé med vad han vill. Frågan är bara vad han vill med anfallet. Snälla Teever, nu får du ge oss nåt att hoppas på mot Husqvarna på onsdag. Å ena sidan tycks vi ha ett helt impotent anfall, å andra sidan tänker jag att om vi bara har en fungerande target player så blir han ett perfekt komplement till Bennett, eller tvärtom. I så fall är vi bara en målgörande Teever från ett toppanfall. Så länge ingen är skadad eller avstängd… Hur var det nu med Lill-Dammas grabb?
Annars har jag just inget mer att säga. Annat än att jag undrar varför det inte är april än. Fast det har jag ju redan sagt. Tänk om det gick att snabbspola fram livet en skvätt. Den dan ginge det väl förresten att snabbspola bakåt också. I så fall vore vi i allsvenskan nu, och Kalmar FF i division två. Fast en sån möjlighet skulle nog ta udden av spänningen. Ungefär som i datorspelet. Går det inte som det ska rycker man bara ur sladden och börjar om.
Jo det var en sak till. Flytta för fan inte till Sörmland vad du än gör. Toppnyheten i veckan på Sörmlandssporten i P4 var att Eskilstuna dambasket just förlorat sin fjortonde raka match. Nästan så att man längtar efter Lakers. Men bara nästan.
