Det är inte alltid lätt att vara spelare i Sveriges charmigaste förortsgäng. Inte heller är det lätt att vara sportjournalist när det charmigaste förortsgänget som man bevakar inte bjuder på några scoop. Utöver detta är det inte heller lätt att hålla på andra lag när det redan finns ett som är allra charmigast. När tre sådana här begrepp existerar samtidigt får man som supporter till Sveriges charmigaste förortsgäng under Silly Season läsa artiklar med innehåll av typen sanning med modifikation. Och det från både etablerad media som dagstidningar som från diverse lokala hemsidor.
Sånt förpliktigar förstår ni.
Många reagerar kanske över ordvalet ”förortsgäng” när det gäller Östers IF. Den ursprungliga beteckningen är ”ängagäng” (ett uttryck om Öster som en gång myntades av en ung Växjö BK-supporter) men det gäller inte längre. Eller vänta nu, det beror kanske på var man kommer från.
Kommer man från Älmeboda/Linneryd är Växjö storstan. Och från Stockholm så… är Växjö nåt annat.
I en krönika på Älmeboda/Linneryds hemsida efter länslagsmatchen häromsistens får Öster känna på hur det är att vara storlaget. Det lag som förväntas hjälpa alla andra, lyfta regionen och leverera spelare uppifrån och ner nästan gratis men köpa spelare nerifrån och upp för dyra pengar
Nu ska jag – innan jag raljerar mig sönder och samman – i ärlighetens namn skriva under på att vi genom åren säkerligen missbrukat regionens övriga fotbollslag i jakten på att skapa det allra bästa. Egentligen är det ganska ofrånkomligt. När Öster startade 1930 var man ett ängagäng som skulle få dagens Älmeboda/Linneryd att framstå som Real Madrid i jämförelse. Förvandlingen från detta ingenting till Kronobergs första och enda allsvenska lag och all den historia som inträffat sedan dess måste ju tas någonstans ifrån, måste tillskrivas något.
Säkert finns det andra lokala klubbar i seriesystemen under Älmeboda/Linneryd som nu tjurar när deras spelare väljer att gå till länets näst bästa fotbollslag. I krönikan jag refererar till ovan irriterar sig skribenten på att Öster under ett informationsmöte innan länslagsmatchen (dit man bjudit in representanter från deltagande länslag) menat ”Om ni har en riktigt bra spelare på gång – ring oss!”. Och visst, det kan verka småhandlaraktigt i en perfekt värld.
Men jag skulle bli ypperligt förvånad om Älmeboda/Linneryd aldrig någonsin använt sig – eller uppmanat andra att använda sig – av en telefon för att kontakta spelare och klubbar lägre ner i seriesystemen… Och jag blir lika förvånad om Älmeboda/Linneryd tackar nej till Östers senaste gest mot regionens bäst placerade elitklubbar: Elittränarutbildning med en viss Hasse Backe.
Nu lite försvarstal. Jag personligen fick även kritik från ovanstående krönikör för matchrapporten från länslaget, och jag försvarar mig med att det faktiskt inte är någon matchrapport. Det är en krönika, där finner vi mina egna åsikter och ja – jag håller på Öster. Jag tyckte att länslaget spelade redig dyngfotboll, men ingenstans förklarade jag faktiskt bort Östers förlust p.g.a. det. Snarare tyckte jag att det var både smart och klokt av länslaget att använda sig av ett enkelt försvarsspel och långbollar/snabba omställningar. Och jag tror att om Älmeboda/Linneryd är smarta så använder man sig av exakt samma taktik första året i den nya serien.
Med detta sagt så byter vi inriktning i krönikan. Vi pratar om Östers ”landslagsproffs” Teafore Bennet, Paulo Figuiredo och Ingemar Teever. Och vi pratar dessutom om Champions League-meriterade Pavel Zavadil.
Och alla vill de inget hellre än att slippa spela för Östers IF i Superettan. Eller vänta nu. Jag luktar någonting.
Mm, ni kände det också va? Bullshit.
Jag håller inte för otroligt att den stora huvuddelen av Östers trupp vill allt annat än att spela i Superettan. Motivationsproblemen som det talas om för de här fyra spelarna idag på forumet tror jag gäller för i stort sett hela startelvan, möjligen är motivationen något större hos de spelare som vet att de får kämpa för en plats bland de elva – men problemen finns där.
Och det gäller alla lag som åker ur en serie. Vi har sett lag som Enköping och Assyriska ramla igenom två divisioner, vi har sett GAIS för några år sedan, vi har sett GIF Sundsvall och Landskrona förra året… ja många lag starkt misslyckas med att komma upp till den nivå de egentligen håller efter att ha ramlat ur allsvenskan.
Östers väl och ve säsongen 2007 hänger i mångt och mycket på två saker: Spelarnas inställning och Giles Stilles lagbygge. Kan Stille motivera spelarna (en uppgift som säkert är en av hans svåraste) och därmed få dem att kämpa för Östers IF och stolt peka på sitt klubbmärke även i Superettan så är vi hemma. Misslyckas detta, tålamodet tryter och spelarna tjurar så blir det inte ens övre halvan i Superettan.
Och då mina vänner, då är det verkligen illa för våra landslagsstjärnor. Då tillhör ingen av dem med stor sannolikhet sina länders landslag utan bara försvinner i en den dimma som drabbar så många av världens talangfulla spelare. Ingen kan sia om hur det kommer att bli, men tittar man på träningarna som jag ibland så ser man inga som helst tecken på att någon av spelarna bidar sin tid. Och jag har fortfarande – fortfarande – inte hört något om några konkreta bud på någon av spelarna det talas om. Och så mycket vågar jag lova att Öster knappast lär släppa någon av dem gratis. Eller för den delens skull för en struntsumma, bara för att vara snäll.
Alltså – faktum är att om våra spelare i A-truppen är professionella (och smarta) så ger samtliga allt för Östers IF under årets säsong
. För mig kan deras mål gärna få vara två så länge det första målet kommer först – så att säga:
Mål 1: Att ta Öster tillbaka till allsvenskan genom att laget lyckas på bästa sätt.
Och slutligen ska jag – för er som redan nu ligger sömnlösa över det – förklara mitt ordval ”förortsgäng”: Nuvarande stadsdelen Öster tillhörde ju inte Växjö stad på 1930-talet utan införlivades i staden tiotals år senare genom en snygg kupp av stadens socialdemokrater för att kunna ta över styret i staden. På Öster fanns på den tiden nämligen knappt inga borgare, och kuppen lyckades – sossarna fick sin majoritet.
Man utökade alltså närområdet för att skapa sin framgång. Östers IF gjorde likaledes. Och för den sakens skull även Älmeboda/Linneryd – för inte är samtliga spelare där från Älmeboda eller Linneryd?
