"På den gamla gistna skeva vagnen som för tillfället skumpade Göteborgs gator fram fanns blott ett endaste halmstrå kvar. Redan halvt utanför vagnen var det redo att ramla ner till marken, den hårda och kullerstensbelagda, då Hjältarna uppenbarade sig. Hjältarna hade armbågat sig fram genom Göteborgs folk, tagit och givit stryk och nu var de framme vid den gamla vagnen. En målvaktshandskebeprydd näve uppenbarade sig, greppade halmstrået i flykten och inför oförstående Göteborgare hyllades nu Hjältarna som kungar av Smålänningarna, de trogna som ännu inte givit upp hoppet om tro, hopp, kärlek – och allsvenskt kontrakt."Skillnaden mellan succé och fiasko är hårfin. Jag tänkte bara att ni skulle få reda på det.
å bilden här till höger ser ni Fredrik Bild och DJ Countess, två av gårdagkvällens giganter. För igår var det inte ett tekniskt och finlirande Öster vi fick se större delen av matchen, igår handlade det om dödskamp och stenhårt arbete. Alla visste vad som gällde. Förlust och Örgryte var sju poäng bort på kvalplats. Vinst och Örgryte var en poäng bort på kvalplats. Här snackar vi sexpoängare. Om något alls så snackar vi sexpoängare.
Jag väljer att dölja min oro över Figuiredos skada, kan handla om en bristning i låret vad jag har förstått och då är han iallafall inte tillbaka till nästa match mot Helsingborg. I både hans och avstängde Zavadils frånvaro blev det inget vanligt Öster offensivt sett igår, men iochmed att de normalt så krumma småländska ryggarna stod stolta och raka så räckte det iallafall. Och när gamla hjältar som Peter Wibrån nu tillför truppen sin spets, rutin och jävlaranamma på mittfältet (det är sant som de säger att de äldre spelarna gnistrar starkast om höstarna) så tror jag tamejtusan att vi tillochmed kan klara oss utan Figuiredo ett litet tag.
Jag fastnar på mittfältet här ett tag, det är extra intressant. Från början hade vi tre gubbar där, sedan fyra, sedan fem, sedan fyra och nu fem igen. Har det satt sig månntro? Jag har förstått tränare Jacobssons vånda över att ha tillgång till flera duktiga mittfältare men att inte kunna använda dem alla samtidigt, men jag har tyckt att detta ständiga laborerande, dessa positionsbyten och spelsystemsförändringar ödelagt stora delar av säsongen. Och det står jag för fortfarande.
Men idén att sätta en Peter Wibrån i nuvarande form och Helgi Danielsson som sweepers framför försvaret är genial. 4-2-3-1 kallar de det nuförtiden, i själva verket är det så de allra flesta lagen formerar ett femmannamittfält. Det blir starkt defensivt, det blir sämre offensivt. Men med klasspelare på offensiva mittfältet och rätt inställning så kan det ändå räcka till att såväl grisa hem poäng på bortaplan som att finlira hem den på hemmaplan under Värendsvallens kalla men ändå på något sätt fantastiskt vackra elljus nu i höst.
Men det viktigaste hittar vi i de bakre leden. Öster har spelat med fyra målvakter i årets allsvenska, och det finns alltså lag i allsvenskan som inte haft fyra olika målvakter på 10 år. Eller mer. DJ Countess kanske är gåtans lösning – igår agerade han med pondus, beslutsamhet och fick hela backlinjen att gå som på nålar med sin högljudda guidning. En backlinje som leddes av en briljant Fredrik Bild som igår fick upprättelse för precis allt; en mittback på sin rätta plats och inte som vikarierande vänsterback. Vid hans sida Marco Da Silva som jag inte sett så här bra sedan förra året.
Den första nyckeln till segern igår satt i försvaret, den andra i Wibrån/Helgi och den tredje hos Ingemar Teever.
"Men det var ju Bennett och Borg som gjorde målen", säger ni säkert nu.
Det är alldeles riktigt, men utan Teevers hårda slit och kamper med bl.a. Walter Thomaz Jr därframme så hade ingen av deras chanser skapats överhuvudtaget. I samma veva som EF:s från början ironiska ramsa "Ingemar Teever nickar mål" började ljuda ut över Värendsvallen efter VM-uppehållet så bestämde sig Ingemar säkert själv för att här skulle det minsann inte handla om någon ironi. Här skulle det göras mål. Här skulle det kämpas.
Oavsett vilken serie vi spelar i nästa år så ska Ingemar Teever behållas. Basta.
Och när det gäller Lasse Jacobsson så visar han att även om linan är slak så balanserar han fortfarande på den. Jag har en känsla av att även han bestämt sig för att det här var det sista halmstrået; han lämnade träningsoverallen hemma, tog på sin kostym och gick ut för att möta matchen som en man.
Sånt beundrar jag, även om säsongen sett ut som den gjort.
Nu mina damer, herrar och avarter är det bara resten kvar. Det blir en galet nervpirrande höst, med sju omgångar och 21 poäng kvar att spela om. Och även om HBK och GAIS idag ser ut att klara sig undan den yppersta bottenstriden så är de långt ifrån klara, med trepoängssystemet går det fort åt alla håll.
Kämpa, mitt Öster. Kämpa.
